Artiklar:
ons 1 september, 2010
av C. H. Hellström
Sverige är i praktiken en enpartistat, i vilken det råder total socialdemokratisk hegemoni. Moderaterna utgör socialdemokratins högerflygel och Vänsterpartiet dess vänsterflygel. Skillnaderna är blygsamma och knappt värda att notera. De är eniga på de flesta fronter, och inget riksdagsparti ställer sig emot de andra på ett grundläggande plan. Statens roll ska vara framträdande, skatterna höga, och marknaden starkt reglerad.
Artiklar:
lör 28 augusti, 2010
av Hans-Hermann Hoppe
I sitt användande av både ekonomisk och politisk teori, är min nya bok en revisionistisk rekonstruktion av modern västerländsk historia. Den går igenom uppkomsten av enväldiga monarkiska stater från statslösa feodalsamhällen och transformationen – som började med den franska revolutionen och huvudsakligen fullbordades med slutet av första världskriget – av västvärlden från monarkiska till demokratiska stater, och USAs stigande till ”universalt imperie”.
Artiklar:
ons 25 augusti, 2010
av Stefan Molyneux
Jag förstår verkligen att den enkla verkligheten av allmänt utbrett statligt våld gör att många människor känner sig mycket illa till mods – och de är helt i sin rätt att känna sig illa till mods! När du verkligen förstår den här idén kommer ditt liv oåterkalleligt att förändras. Du kommer inte längre att frestas att basera dina argument på tråkiga och komplicerade abstraktioner. När man talar med människor om frihet, kommer du att nå kärnan av frågorna mycket snabbt.
Artiklar:
lör 21 augusti, 2010
av Per Bylund
Själva diskussionen om styrelse bör dock få varje liberal att dra öronen åt sig. Styrelse innebär ju att någon annan får makten över delar av eller hela samhället och därigenom minskas per automatik individens spelrum. En röst på parti eller person som deklarerat att de offentliga åtagandena måste öka är en handling mot självintresset eftersom det ytterligare beskär ens möjligheter att bestämma själv. Man begår aktivt en illgärning mot sin egen frihet.
Artiklar:
ons 18 augusti, 2010
av Stefan Molyneux
Det är en utmattande men viktig uppgift att hela tiden påminna folk om att staten inte är någonting annat än en våldsam institution. När någon talar om ”att välfärdsstaten hjälper de fattiga”, måste vi peka på vapnet i rummet. När någon motsätter sig avkriminaliseringen av marijuana, måste vi peka på vapnet i rummet. När någon stöder en minskning av skatterna, måste vi peka på vapnet i rummet – även om en kula har tagits bort.
Artiklar:
lör 14 augusti, 2010
av Per Bylund
Att han tycker om att provocera, om än på ett snällt och farbroderligt vis, är tydligt i Machinery of Freedom och i hans andra verk. Inte minst i de många artiklar han skrivit på en mängd områden är detta tydligt. Bland annat har han hävdat att det feodala ståndssamhället är att föredra före vår moderna demokrati, i alla fall ur ett libertarianskt perspektiv, eftersom det på många sätt liknade den heterogena lag och rätt som sannolikt skulle prägla ett libertarianskt samhälle.