Libertarianism

Där den klassiskt liberala traditionen försvarade en minimal nattväktarstat i förening med fri marknadsekonomi i betydelsen frånvaro av regleringar, skatter och tullar, sökte Murray Rothbard, och Hans-Hermann Hoppe efter honom, att utveckla denna frihetliga filosofi. Ifråga om ekonomisk analys utvecklade de båda arvet efter Ludwig von Mises och rörande politisk filosofi utvecklade de den klassiska liberalismen till det som idag är känt som libertarianism.

Mot denna bakgrund kan man då konstatera att Ludwig von Mises var klassiskt liberal i det att han försvarade en nattväktarstat, medan hans arvtagare utvecklade denna ”äkta” liberala tradition i en mer konsekvent riktning genom att ifrågasätta både nödvändigheten och lämpligheten av en stat, där vi med stat menar ett politiskt våldsmonopol som utövas på en givet geografiskt område. Frånvaro av stat skall inte missförstås som ett tillstånd av oordning. Tvärtom handlar just libertarianismen om hur en frihetlig ordning kan uppstå och bestå över tid. Konkreta historiska exempel på en sådan ordning är, i varierande grad, det medeltida Europa, enstaka kvarvarande småstater som Liechtestein, det decentraliserade Schweiz och även Förenta staterna i sina tidiga år. Dessa har i varierande grad hållit en frihetlig riktning, tolererat fritt företagande och hög grad av personlig frihet.

Libertarianism handlar inte heller, vilket är ett vanligt missförstånd, om förbud mot försvarssamverkan eller konfederalism. Så länge regioner, kantoner, socknar, kommuner och ytterst individerna i dessa med sina privata äganderätter åtnjuter frihet och självbestämmande är samverkan på högre strukturella nivåer något mer eller mindre självklart. Alla frågor kan inte lösas lokalt, men alla frågor som löses mer centralt/konfederalt måste respektera individens rätt till självbestämmande över sin privategendom och individens rätt till liv och frihet. Den rättsordning som uppstår när respekten för liv, frihet och privategendom erkänns är sedvanerätt. Libertarianismen gör inte anspråk på att ensam lösa alla samhällsproblem som kan uppstå, men den ger ett konsekvent svar på den grund på vilken problemen borde lösas.

Alla individer åtnjuter sedan samma rätt till frihet. Ifråga om frihet tar libertarianismen inte hänsyn till kön, etnicitet, sexualitet, religion, ålder eller något annat. Det enda kravet är också gemensamt för alla individer, det vill säga att individer lämnas ifred om och endast om de själva respekterar andra individers rätt till liv och frihet. Detta är libertarianismens jämlikhetstanke. Dess rättigheter gäller lika för alla, oberoende av social ställning.

Libertarianismen är även fullt förenlig med frivilliga handlingar som bistår andra människor ekonomiskt och socialt. Den är den enda åskådning som på så sätt är förenlig med en karaktärsetik eftersom dygder som generositet mellan dem som har i överflöd och fattiga kan ske i frihet.

Libertarianismen ger också individen frihet att äta, dricka och göra vadhelst individen vill med sin egen kropp. Inget individen gör med sig själv och som inte drabbar någon annan i termer av våld och tvång borde vara straffbart. Det gäller exempelvis bruk av nikotin, cannabis och alkohol. Detta innebär inte att dessa droger anses ofarliga eller oskadliga. Det innebär enbart att det inte är en angelägenhet för våldsmonopolet.

Libertarianismen ger ett svar på alla frågor om vad som borde räknas som kriminellt. Mord, stöld, misshandel, våldtäkter, pedofili (sex med icke-autonoma barn) och så vidare är kriminellt och då staten är mästare på flera av dessa övergrepp kan man således se den som en organisation för kriminalitet. En ”rättsstat” har aldrig funnits eftersom stat och rätt i denna mening är oförenliga begrepp. Staten baseras nämligen på ett monopol på sådant som varje individ har rätt till.

Libertarianismens filosofi

Vem äger dig, din kropp och ditt liv? Och vem kan hållas ansvarig för dina handlingar? Libertarianismens grundsyn är att du äger dig själv och att du själv ytterst är ansvarig för dina handlingar så länge ingen tvingat dig till något genom våld eller hot om våld.

En anhängare av en annan politisk åskådning kan emellertid inte ge samma självklara svar på dessa frågor. I kommunistiska, teokratiska och fascistiska stater äger inte människan sig själv. Staten har nämligen krav på vad du gör med ditt liv, din frihet och din egendom om du nu tillåts ha någon sådan.

Åskådningar som socialdemokrati och socialliberalism kan i sin tur bara besvara frågorna med ett ”nja”. Du får exempelvis inte vara fri från svensk skola utan måste ge tio år av ditt liv till en institution vars skolplan och värdegrund staten har författat. Du får inte heller äga det arbete du utför, utan måste ge mer än femtio procent av värdet av den tid du arbetar till staten i form av skatter. Du arbetar mer än halva året gratis för att staten bland annat skall ha råd att tvinga dina barn att gå tio år i skola.

Libertarianismen grundas på att människan äger sig själv, sitt liv och sin frihet och att hon därför har rätt att lämnas ifred från allt som tvingar och hotar hennes frihet. Libertarianismen hävdar att all initiering av tvång och våld och hot om våld och tvång, liksom bedrägeri är fel. Det har sedan ingen betydelse om det är en maffia, ett gäng, en klan eller en politiskt vald församling som utövar våld, tvång och bedrägeri. Det har ingen betydelse om det är en demokrati eller en diktatur som kränker när det är kränkningen i sig som är förkastlig. Förbudet mot våld och tvång kallas för principen om icke-aggression.

Det finns flera missförstånd om principen om icke-aggression. Ett vanligt missförstånd är att libertarianismen är ett slags pacifism. Det stämmer inte. Libertarianismen är nämligen anhängare av rätten till självförsvar. Det är initieringen av våld och hot om våld som är fel. Det är däremot en rättighet att skydda och freda sig själv mot våld, hot, tvång och bedrägeri. Detta leder till att en individ har rätt att äga vapen eftersom vapen i sig inte är moraliskt fel. En individ har rätt att använda våld för att försvara sin och sina nära och käras egendom och frihet från övergrepp.

Självklart kan det vara rationellt att gå samman med grannar och kanske större områden för ett gemensamt inre och yttre försvar. Denna slags försvarssamverkan kan leda till att olika slags försvarskonfederationer uppstår. Detta är fullt förenligt med libertarianismens grundidéer. Man utgår och börjar alltid med den minsta minoritetens rättigheter, som är individen och söker sedan de former för samarbete som bäst gynnar individerna.

Individerna kan dessutom bestämma lokalt att vissa företeelser inte skall förekomma på gemensam privatägd egendom som på samägda lokala vägar, torg, skogsområden och samfälligheter, men de har inte rätt att tvinga någon att leva enligt deras villkor. Man kan här resonera om en mångfald av lokala kommuniteter som uppstår utifrån individernas olika smaker och religiösa respektive ideologiska inriktningar. Man skulle kunna tänka sig samfälligheter som påminner om de som Amish har i Förenta staterna, eller buddhistiska, ortodoxt kristna, mormonska, ateistiska och till och med marxistiska och mångkulturella kommuner. Eftersom de emellertid inte får utöva våld och tvång mot någon individ som avviker från deras inriktning, så förblir dessa kommuniteter öppna i detta avseende.

Vi har då också funnit en rationell och rättvis lösning för dem som önskar se mångkulturella samhällen och tror på denna ideologi. De måste nämligen själva leva i en mångkulturell gemenskap men får samtidigt inte tvinga någon annan att bo där eller att dela denna vision ideologiskt.

Som libertarianer tänker vi mer i termer av secession och individuell valfrihet emedan vi inte sätter vår tilltro till stat, demokrati och partipolitik. Secession innebär att en del av Sverige bryter sig loss från den svenska staten och ”startar eget”. Detta är inte bara något som borde tillåtas utan också något vi aktivt eftersträvar. Mot bakgrund av att det är staten som historiskt genomfört skiftesreformer av jordegendom, sockensammanslagningar och kommunreformer med mera så är secession ett steg framåt i mer frihetlig riktning.

Ett annat slags övergrepp mot individers frihet och egendom är den svenska statens konfiskering och exploatering av mark- och jordegendom, öppnande av gränserna till landet, avtvingande skatter av medborgarna och att sedan använda en väsentlig del av dessa skattemedel för att finansiera massinvandring och framväxten av lokala klansamhällen, närvaron av våldsbejakande islamism och gängvåld. Detta slags övergrepp mot individers frihet kan ur libertariansk synvinkel aldrig rättfärdigas genom hänvisning till demokrati eller partipolitik då det i flera led rör initiering och tolerans av våld, hot och stöld samt, därutöver, något så motbjudande som en statligt bedriven disciplinering och fostran av individer i de ideologier och normer som omger mångkulturen och massinvandringen som fenomen.

Libertarianismen är tvärtom för fri invandring. Fri invandring innebär att vem som helst får migrera till och från Sverige givet att de frivilligt tas emot i de lokalsamhällen med privata äganderätter dit de migrerar. Härigenom sker en naturlig integration eftersom förutsättningarna för integration måste baseras på ömsesidighet och frivillighet. Då staten bedriver migrationspolitik försvinner just de element av frihet som är integrationens förutsättning.

Det är också uppenbart att våldsbejakande ideologier och individer som omfattar dessa aldrig kan ge ett bidrag till ett libertarianskt samhälle. Individer som genom handlingar och skrifter visat att de omfattar en sådan ideologi eller religiös riktning kan därför fysiskt avlägsnas i enlighet med principen om icke-aggression. Ett sådant fysiskt avlägsnande kan innebära att individer måste lämna landet även om det är obekvämt. Alternativet är att man undergräver förutsättningarna för alla toleranta individers frihet och tolererar mord, våld, stöld och våldtäkter.

Sverige

En libertariansk betraktelse över Sveriges historia ger att vi kan se två slags vävnader som tycks sammanflätade men ändå åtskilda ifråga om riktning och vilja.

Å ena sidan har vi berättelsen om det moderna Sveriges födelse från Gustav Vasa och framåt, den lutherska enhetsideologin efter den protestantiska reformationen och strävan efter en folkgemenskap grundad på nationalstaten, monarkin och senare den parlamentariska demokratin. Å andra sidan har vi den äldre historien om kampen mot fogdar, berättelsen om Engelbrekt Engelbrektsson, bonderevolter under ledning av Nils Dacke, strävan efter regional självbestämmanderätt, lokala former av direktdemokrati via sockenting och de fria böndernas Norden.

Den förstnämnda berättelsen om Sverige är en berättelse om enhetsstaten och den svenska centralmaktens konsolidering. Det är denna som ibland associeras med vår karaktäristiska konsensuskultur, den politiska konformismen och 1900-talets bygge av en modern stat företrädd av färgstarka politiska ledare som Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme. Denna historia blev också under 1800-talet och 1900-talets första hälft föremål för en stark dos nationalromantik och olika försök att rättfärdiga centralisering av politisk makt från socknar och län till huvudstaden i Stockholm. Enhetsstaten och enhetsideologin löper också parallellt med 1800-talets skiftesreformer, 1900-talets kommunreform och berättelsen om det moderna Sverige. Det var den ideologi Rudolf Kjellén sökte fånga med Folkhemstanken.

Den andra berättelsen om Sverige har växt fram mycket tack vare Vilhelm Mobergs skildringar av allmogens sociala livsvillkor, om hur svenska bönder gick mot centralmakten och om hur bönder på lokal nivå stiftade sockenfred istället för att ta till vapen mot sina grannar på kronans befallning. Det är historien om att den äldre sedvanan i Sverige och Norden varken är en enhetsskapande ideologi eller en stark nationalstat utan tvärtom vilar på frihetskamp och allmogens rätt till land och privategendom. Det är samtidigt en historia om hårda sociala villkor, fattigdom och svält. Vi ser spår av denna historia i Engelbrektskrönikan:

Med skatter över deras förmåga
Och dagsverkstjänster med häst och vagn
Han tröttnade ej att truga och hänga dem:
Om de tredskades lät han i rökfånget hänga dem
Och pantade gården på allt han fann.
Där dragare sedan ej fanns kunde hända,
Att kvinnor blevo för hölassen spända,
Fast den som var havande blev så trött,
Att barnet kom till världen dött

Ur Engelbrektskrönikan kan vi utläsa den frihetliga ådra som löper i den äldsta svenska historien och formuleras i ett motstånd mot betungande skatter och utsugning av allmoge. Denna frihetliga tendens finner vi även i de gamla svenska landskapslagarna och är sannolikt äldre än så då den går tillbaka till fornnordisk sedvana.

Efter Gustav Vasas seger över Nils Dacke ser vi hur den svenska statens enhetsideologi segrar. Staten och den politiska centralismen vinner. Det tycks också som att det som överlevt i vår tid är tilltron på staten och den politiska överhetens enhetsskapande funktion i samhället. Oberoende av innehållet är det varken monarkin eller lutherdomen som överlevt i sina ursprungliga former, utan den politiska konformismen. Det är sannolikt detta arv som förklarar hur svensken mer och mer under 1900-talets andra hälft kommit att bli särskilt mottaglig för de kulturradikala politiska idéer och normer som den politiska överheten omfattat, i synnerhet efter 1970-talet.

Den andra berättelsen om Sverige är trots detta ingalunda överspelad. Motståndet mot statliga pekpinnar, höga skatter på löntagararbete och till och med viljan till självbestämmande och oberoende visavi både stat och överstatlighet har överlevt. Allt fler tycks dessutom börja ifrågasätta statens enhetsideologi och en större acceptans och tolerans för alternativa synsätt på bland annat frihet och familj gör sig gällande på sina håll. Det är mot denna bakgrund som behovet av en seriös debatt om frihet, verklig frihet, är påkallad.

Det handlar dessutom idag inte enbart om fri företagsamhet och kritik av skatter utan om något mer fundamentalt som rätten att vara fri i samhället och i världen, rätten till sitt arv, sitt landskap, sin tro och sina långa minnen. Det kan aldrig vara värdigt människan att hennes liv skall vara kontrollerat och reglerat av staten från personnumrets utdelning till begravning och att hon tvingas tillbringa över hälften av sitt arbetsliv i gratistjänst åt staten.

Libertarianism och det politiska

Utifrån den libertarianska filosofin kan vi härleda några självklara ståndpunkter:

1. Skatter är ett exempel på stöld av egendom och där inkomstskatten och arbetsgivaravgifter är stöld av den tid en arbetstagare tillbringar i arbetslivet. Att tvingas arbeta för någon annan är slaveri. Ingen människa får enligt libertarianismen användas som medel för andra människor även om de är politiker och demokratiskt valda. Alltså måste dessa skatter avskaffas av moraliska skäl.
2. Sverige bör lämna EU och regionerna bör lämna den svenska staten och centralmaktens våldsmonopol. I statens ställe tänker vi oss en konfederation växa fram som utgår från hög grad av regional och lokal frihet.
3. Individens rätt till liv, frihet och egendom är av konstitutionellt värde. Individens rätt till liv, frihet och egendom får aldrig kränkas av staten, en privat aktör, en region eller ett annat lokalt sammanhang. På grund av skatter och andra former av statligt tvång kan dessa friheter inte utövas fullt ut idag.
4. Individen har rätt att välja sin egen kulturella samhörighet och inte påtvingas statliga normer, mångkulturella experiment med deras närområden och skattefinansierade ideologier som staten använder för att rättfärdiga dagens mångkulturalism.
5. Libertarianismen innebär ett aktivt försvar av miljön eftersom ingen individ får förstöra andra individers privata egendom genom miljöförstöring. Alla individer har rätt att äga jordegendom privat.
6. Individer har rätt att gemensamt avlägsna de grupper och organisationer som i handling, i deras skrifter och genom åsikter hotar deras rätt till liv, frihet och egendom. Medlemmar av exempelvis det Muslimska Brödraskapet och IS kan därför avlägsnas från landet. Rätten att fysiskt avlägsna ideologiska hot mot alla individers frihet följer ur rätten till självförsvar.
7. Individen har rätt till självförsvar mot alla andra former av övergrepp. Rätten att äga vapen för självförsvar är något självklart och dessutom påkallat utifrån den situation som staten skapat idag.
8. Alkohol och andra droger borde inte ha kunnat kriminaliseras från början. Det enda som är kriminellt är att tvinga någon att ta droger.
9. Vägarna blir privatägda och kan ägas gemensamt av flera aktörer. Dessa har rätt att ta ut vägavgifter för underhåll och vinster.
10. Privata försäkringar och ideella stiftelser, kyrkor och andra organisationer i civilsamhället erbjuder sjukvård, välfärdstjänster och eventuellt brandskydd och polis. Detta innebär att dagens ineffektiva sjukvård och polis försvinner och ersätts av aktörer som konkurrerar om bästa möjliga sjukvård och samhällsskydd. Och om någon lokal kommun vill samfinansiera dessa tjänster är de fria att göra detta med invånarnas samtycke.