Många trodde att det kalla kriget mellan Sovjetunionen och Förenta staterna tog slut någon gång runt 1989-1990 då sovjetsystemet kollapsade. I själva verket har både Ryssland under Putin och NATO fortsatt det kalla kriget. Förenta staternas intervention i Serbien, konflikten mellan Georgien och Sydossetien, Ukrainakrisen, konflikten mellan amerikanska och ryska intressen i Syrien och det som nu utspelar sig mellan Polen och gränsen mot Vitryssland visar att konfliktytorna finns kvar om än att spelarna och spelreglerna delvis förändrats. Man kan också notera att Ryssland blivit alltmer offensivt i dessa konflikter, inte bara ifråga om retorik utan också utifrån inställningen till omvärlden. Detta är oroande i sig men inte föremål för denna artikel. Vi står nämligen inför något långt mer allvarligt eftersom vi nu riskerar att hamna under ett globalt tyranni. Tyranniet betyder i detta fall två saker; dels att stater inte längre är förutsägbara i deras tvångsåtgärder och repression, dels att informationsflödet regleras och således kunskapsöverföringen och människors kommunikation. I det första fallet handlar det om statliga ad hoc strategier mot pandemin, kraven på vaccinpass och begränsningar i mötesfriheten, rörelsefriheten och yttrandefriheten. Redan nu kommer automatiska meddelanden som hänvisar till en myndighet upp när man diskuterar pandemin eller vaccinet på Facebook. Redan nu agerar Facebook och andra internationella företag repressivt mot deras egna kunder med gillande från politiken.
Det som står på spel är inte bara friheten på internet, utan det främsta värnet mot förlusten av frihet på andra områden. Friheten på internet det viktigaste kommunikationsvapen som håller auktoritärt och etatistiskt vanvett borta eller åtminstone försvårar för dess tillämpning. Det finns en anledning till att militären i Myanmar (Burma) först censurerade internetdelning och stängde ner kommunikationen via mobiltelefoner i landet. Internet var nämligen det största hindret mot införandet av diktatur då befolkningen kunde mobilisera demonstrationer via digitala medier. Internet är en anarkistisk ordning, ja ordning, som skapar en fri marknad för idéer och åsikter på samma sätt som en helt avreglerad ekonomi skulle skapa en direkt kommunikation och en optimal prissättning mellan kund och företag. Statliga mellanhänder och moraliserande politiker behövs lika lite på internet som de kan bidra till en bättre värld genom regleringar på den övriga marknaden.
Idag kunde man dock läsa på femtejulistiftelsens hemsida att man vill ändra EU:s fördrag och likställa terrorbrott med åsikter på internet. Det man påstår sig vilja komma åt är ”hot och hat” på internet. Problemet med denna ambition är att det till sist alltid blir ideologer som kommer att definiera vad som är hatbrott och vad som är hot. Vi lever redan nu i en genompolitiserad kultur som sjukförklarat hur vissa män pratar (mansplaining), hur män sitter ner (dominerande kroppsställningar), som använder uttryck som ”toxisk maskulinitet” på saker de ogillar och som slänger sig med en märklig metafysik som ser osynliga strukturer överallt vilka påstås vara förtryckande, även om den som förtrycker inte inser det själv och den som drabbas av förtrycket inte själv upplever det så. Det är denna slags kommissarier vars personlighetstyp vi historiskt kunde finna hos både Gestapo och Stasi som kommer att söka liknande befattningar. Idag parasiterar denna människotyp på allmänna skattemedel som normkritiska konsulter som köps in av myndigheter och skolor. Deras kast återfinns alltid där ideologi kallas vetenskap och ”teoretiska perspektiv”. Självklart är politikerkasten i EU positiv till att begränsa friheten i detta avseende. De ser ju sig själva som den goda anständighetens försvarare. Det finns ingen bortre gräns för det goda de anser sig kunna implementera med tvångsmedel.
Tänk då att detta kommer samtidigt som Österrike infört vaccintvång (snart hela EU) och man i Sverige överväger att införa vaccinpass för att kunna åka i kollektivtraffik eller besöka en restaurang. Det civila samhället går in i ett krigsliknande tillstånd, eller något som påminner om en fientlig ockupation och där medborgare måste bevisa deras identitet upprepade gånger när de vistas utomhus. Och det slutar givetvis inte med en gräns om 100 personer. Snart kommer även krav på att du måste ha vaccinpass för att handla i matbutiken och besöka sjukhus. Du kanske rentav kommer att vägras vård, utbildning och arbete.
Staten kan införa ett liknande tyranni på ett relativt lätt sätt. Det räcker att hänvisa till arbetsmiljön för exempelvis barnmorskor för att vägra en ovaccinerad att föda på förlossningsavdelningen. Arbetsmiljöfrågor har en överordnad status i svensk kultur och övertrumfar alltid friheten. Tänk då på lärares arbetsmiljö? Tänk er arbetsgivarens och arbetskollegornas arbetsmiljö?
Kombinationen av vaccin och vaccinpass med att du begränsas på internet från att ens kritisera och belysa problem med vaccinpassen är inte långt borta. Det var helt otänkbart för två år sedan, men inte idag. Det är inte bara det att du får en foliehatt i vissa sammanhang, vilket man får räkna med, utan att du aktivt censureras och raderas från sociala medier. Du kanske till och med bli lagförd för spridning av ”falsk information”. För i förlängningen handlar ju ”hat och hot” också om vad någon ideolog tycker är gott och rätt. Så urholkas friheten steg för steg i namnet av den ”goda viljan” och den ”den goda arbetsmiljön”.
Problemet är att dagens politiker i gemen saknar ett metaperspektiv om frihetens förutsättningar och värde. Självklart är sanning och rätt något i sig eftersträvansvärt, men för att kunna leva i ett öppet samhälle måste man tolerera det man ogillar och avskyr. Insikten är nämligen att staten inte är rätt instans att avgöra vare sig vetenskaplig sanning eller vad som är bäst för den enskilde individen och dennes leverne eftersom staten förenar vetenskap liksom ideologi med sitt tvångsmonopol. Vetenskap, liksom exempelvis normkritisk ideologi och identitetspolitik, blir tvingande vilket hindrar vetenskaplig utveckling liksom nya normer att växa fram. Individer måste nämligen tolereras att tänka och handla fel i andras ögon. Det är inte bara viktigt för deras psykologiska utveckling utan är också den grund på vilken samhället som helhet utvecklas.
