Secession och behovet att konkurrensutsätta statsmakten

The great non sequitur committed by defenders of the State…is to leap from the necessity of society to the necessity of the State.

  • Murray Rothbard

När vänsterpartiet fick bestämma vem som blev statsminister och sverigedemokraterna fick bestämma statsbudgeten och statsministern själv sedan bara var statsminister i sju timmar, kan man ställa frågan om detta verkligen är dåligt för landet? Det kanske är dåligt för staten, men av detta följer inte att det är dåligt för samhället.  

Behöver vi en regering? Mår landets ekonomi sämre av att vi saknar statsminister? Fungerar inte allt från tåg och infrastruktur till företagande och arbetsliv som innan? 

Frågan som borde ställas är: Vad gör staten bättre än civilsamhället och vad har staten övertagit från civilsamhället och hade gjorts bättre av privata aktörer? Sverige har världens dyraste sjukvård om man ser till befolkningsstorleken, men långt ifrån världens bästa sjukvård. Våra skolor följer samma centraliserade planer, men vi når inte upp till de högre kunskapsnivåerna i jämförelse med andra länder. Vi har ett mycket kostsamt offentligt rättsväsende, men vi har samtligt mycket låg andel uppklarade brott. Vi har haft relativt stor migration till den svenska välfärden, men har samtidigt högre arbetslöshet bland grupper som bott flera år i Sverige i jämförelse med våra grannländer. Och så vidare. 

Gör verkligen pengarna som går in till det offentliga som skatteintäkter större nytta än om individer själva valt att köpa och investera i dessa tjänster på en marknad? 

Frågan kan ställas annorlunda:

Tänk dig att allt du får av staten idag är ett paketerbjudande på en marknad av paketerbjudanden. Det paket du i så fall köper av staten och där dagens skola, sjukvård, rättsväsende och myndigheter med mera ingår kostar dels arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt, bensinskatt, tobaksskatt, alkoholskatt och andra skatter som du i så fall är villig att ge för att behålla denna paketlösning. Tänk dig nu att detta paket nu konkurrensutsätts av privata lösningar, försäkringar och alternativa paketerbjudanden. Skillnaden är att det är det civila samhällets företag som nu erbjuder skola, sjukvård, polisiärt beskydd, pensionsförsäkringar, brandförsäkringar och försäkringar vid arbetslöshet. Det du betalar in är de också skyldiga att betala tillbaka. Du kan även bestämma att en viss procent även omfattar individer som inte betalat någon försäkring överhuvudtaget. Du kan själv välja att vara generös med dina privata medel utan att en politiker går in som konsult och mellanhand.  

Intuitivt kommer kostnaderna att minska och tjänsterna att effektiviseras då företag börjar att konkurrera om dem. De kan också skräddarsys till vad du faktiskt efterfrågar. Du kanske inte väljer en paketlösning där du blir bestraffad bara för att du bor i glesbygden och måste köra bil eller traktor varje vardag. Du kanske inte har någon plan att läsa på högskolor och universitet och behöver då inte heller betala för andras utbildning. Du vill förmodligen ha en bra sjukvård och är villig att välja ett försäkringserbjudande som även inkluderar dem som inte har råd. Civila lösningar skulle förmodligen med tiden visa sig mer effektiva på alla dessa områden. 

Vidare skulle du kunna få välja vissa paket som avreglerade bostadsmarknaden och tillät nyproduktion. Det skulle stå varje markägare fritt fram att bygga bostäder även för uthyrning. Bostads- och hemlöshetsproblematiken skulle i hög utsträckning försvinna då det skulle löna sig att bygga mindre bostadsmoduler för hyresgäster som efterfrågade lägre hyror.

Den stora skillnaden mot idag är att du i utbyte mot denna frihet inte skulle kunna välja politiker som avskaffade friheten för andra. Du skulle vara tvungen att stå ut med att vissa individer också fick det bättre än du själv. 

Ett tankefel många gör som tror att staten skall lösa problem för de sämst ställda är att de tror att politiken och statens tvångsmonopol är den bästa lösningen för social rättvisa. I en demokrati betyder detta att vissa partier som står för den sociala rättvisan får mer röster än andra partier. Den självklara frågan är då varför inte samma altruism mot de sämst ställda skulle kunna utövas i civilsamhället direkt? Varför måste altruismen utövas genom det statliga tvånget? Behöver du som individ ett extra samvete hos en politiker för att kunna handla moraliskt? 

Varför tillåts dessutom inte hemskolning och olika utbildningsalternativ som bättre motsvarar behov och efterfrågan? Bara civilsamhället kan vara tillräckligt flexibelt för att anpassa olika utbildningsverksamheter till vad föräldrar, elever och lärare faktiskt efterfrågar. 

Detta alternativ kan kallas ”administrativ secession”. Det är en secession där man tolererar att individer fortfarande väljer att betala och köpa tjänster av nuvarande politiska system, men där systemet blir konkurrensutsatt och man som individ och medborgare kan välja att istället köpa samma tjänster av privata företag i utbyte mot lägre skatter. De som vill ha kvar det gamla systemet har således ingen rätt att tvinga någon att vara kvar i deras lösningar. 

Istället för ett monopol på alla de tjänster som idag tvångsfinansieras via staten, får du alltså marknadslösningar. Och om du är osäker på vad du själv skall välja kan du alltså utse dina egna privata politiker och ledare för dig själv som i utbyte mot konsultlön (politikerlön) väljer tjänster åt dig och till och med håller olika brandtal på beställning. En del konsulter kanske blir så tacksamma att de håller riktade politiska tal på din femtioårsfest. 

Låter detta radikalt? Det är det inte. När man väl förstår att politiken egentligen består av individer som anser sig veta bättre än medborgarna hur en stor del av medborgarnas och företagens pengar skall spenderas, så inser man att man har att göra med en slags konsulter med tvingande anspråk. De tar också mycket i arvode för sina åsikter och konsulttjänster. De menar ju att de representerar dig som medborgare. Det är därför det kallas ”representativ demokrati”. Problemet är bara att alla medborgare idag inte känner att de representeras politiskt och att det paket som konsulterna erbjuder blivit så pass kostsamt och ineffektivt att de behöver konkurrensutsättas.

Ett alternativ till ”administrativ secession” är att man helt enkelt avvecklar nuvarande system helt och hållet och decentraliserar den politiska och ekonomiska makten från EU och stat till individerna och företagen. De som tidigare röstat på exempelvis Centerpartiet kan då bygga sin politiska vision lokalt och ta betalt för detta. De har å andra sidan ingen rätt att tvinga utomstående från att bosätta sig i deras samhälle och att fira Pride. 

Egentligen är denna form av secession den mest trovärdiga på lång sikt. I Storbritanniens fall började det med Brexit.

1 reaktion på ”Secession och behovet att konkurrensutsätta statsmakten”

  1. Den författning som erfordras för det samhälls system som beskrivs i denna artikel finns redan i Sverige……eller rättare sagt i det internationellt erkänt suveräna landet SKÅNE som nu är ockuperat av Sverige.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *