Är libertarianismen överspelad? Ron Paul kom och gick. Hans son, Rand Paul, gick utan att ens ha kommit. En artikel i Taki Mag menar att libertarianismen aldrig ens var en grej, att folk hellre vill ha trygghet än frihet, och att det blev uppenbart i och med flyttingkrisen. Den lilla libertarianism som för några år sedan ändå såg lovande ut, trängdes då bort av den nya, ”alternativa” nationalistiska högern.
Helt klart har en del tidigare frihetliga sökt sig vidare till högerrörelser av det nationalistiska slaget. Folkvandringsproblemen tas som bevis på att libertarianismen skulle misslyckas eftersom alla ”vet” att libertarianism är lika med ”fri invandring” och därmed skulle göra problemen ännu värre.
Detta resonemang är som att beskylla fria marknader för att amerikansk sjukvård är dyr, svensk sjukvård är farlig, bankerna tjänar övervinster, svenska skolor presterar uselt och att det byggs för lite bostäder.
När politisk centralplanering får härja obehindrat tillräckligt länge uppstår med tiden kaos. Det är närapå en naturlag. Centralstyrning kräver byråkrati, likriktning och detaljerade reglementen för att fungera. Det uppstår ett hjärndött paragrafrytteri som främst tjänar paragrafryttarna själva. Lokala behov kan inte tillgodoses, brott kan inte bestraffas, samhället förkalkas. Resultatet blir social förlamning och förödelse.
Medborgarna tröttnar till slut på kaoset och börjar se sig om efter En Stark Ledare som vågar sätta ner foten. Det är naturligt ty det behövs starka ledare när det råder oreda. Men det som behövs är starka ledare som vågar bryta med centralplaneringen och återföra makten till lokal nivå. Det behövs lokala ledare som kan bryta med huvudstaden som pådyvlar dem centrala dekret om hur många invandrare de måste husera och föda, vilka pedagogiska experiment som ska utföras på barnen nästa termin, hur många benbrott som måste lagas och så vidare.
Men istället för att ropa efter starka lokala ledare ligger det närmare till hands att göra som man blivit skolad och ropa efter en stark central ledare. Istället för decentraliserad regionalism ropar man på än mer nationalstat-ism. ”Centralplan A är inte bra, vi vill ha centralplan B!” Det finns givetvis bättre och sämre centralstyrning, men i långa loppet är det aldrig en fungerande lösning.
Även om en del libertarianer har ungefär samma idé om idealsamhället som högerfolket förespråkas olika vägar dit. Libertarianer vill lämna politiska beslut till individen och lokalsamhället och förespråkar därför decentralisering med starka lokala ledare som lösning på kaoset. Lokala samhällen får sedan förvalta och utveckla sin egen kultur. Alt-right:are tenderar att ta nationalstaten och en tillhörande nationalstatskultur för given, och istället söka efter rätt Ledare att styra den.
Nationalister tenderar dock att förstå betydelsen av kultur bättre än libertarianer. Man måste komma ihåg att libertarianism inte är en fullständig moral eller samhällsfilosofi. Den är enbart ett rättesnöre som talar om när det är legitimt att utöva våld, inget mer. Våld är legitimt enbart i försvar. Det är till exempel inte legitimt att utöva våld mot en person för att man tycker att han ska betala skatt till en samhällsklass som inte själv arbetar utan regerar och lever på skatt; det är inte ens legitimt om denna klass är fler än honom, eller skickar representanter i uniform för att framföra sina hot om våld via ombud.
En regel för när våld får utövas räcker inte som grund för en civilisation med verkliga människor. Man skulle kunna säga att libertarianism är nödvändigt men inte tillräckligt för ett civiliserat samhälle. Ett verkligt samhälle består av människor som har en gemensam syn på egendom och som är villiga att tillsammans försvara varandras egendom. Ensam är inte stark. Viljan att hålla samman kommer av gemensamma värderingar, traditioner, omtanke och förtroende som växer fram under generationer. Tvärtemot vad somliga (även vissa libertarianer) tror är libertarianismen är inte atomistisk. Libertarianism är visserligen kultur-agnostisk, men det betyder absolut inte att kulturfrågor är oväsentliga. Tvärtom är de enormt viktiga, men de faller utanför libertarianismens verksamhetsområde.
Nation är en fråga om kultur. Det finns några förklaringar av ordet nation i SAOB. Här är två:
(1) folk i ett land; med tanken särskilt riktad dels på gemensamhet i härstamning, språk, kultur o. d., dels.
(2) samling av invånarna i ett landskap eller en provins
Kultur är alltså en fråga om nation. Men även om lokal geografisk härstamning. Ett förklarande exempel på det senare från 1793 lyder
Gälbgjutare-Lärlingen Harald Rosenberg (är) til Nationen Dalkarl.
I vissa anrika universitetsstäder, till exempel Uppsala, finns än idag nationer. De är ett slags landskapsföreningar där långväga studenter samlas och umgås med kulturfränder medan de studerar i en främmande nation långt hemifrån.
Enligt ovan existerar nationen oberoende av nationalstaten, och existerade innan den. Många har idag svårt med den distinktionen, precis som de har svårt att skilja på stat och samhälle.
Styrkan hos alt-högern är dess förståelse att kultur har stor betydelse. Dess svaghet är villfarelelsen att nationalstaten är nationen, och tron att en bättre centralstyrning är en bra lösning bara man får rätt Ledare (jfr. ty. Führer).
Det är precis omvänt för libertarianismen. Dess styrka är insikten att politik utövas bäst lokalt och i största mån individuellt. Men dess förespråkare skulle göra gott i att komma ihåg att ett fungerande samhällsbygge behöver mer än en konsekvent syn på våldsanvändning. Det behövs ett sammanhållande kulturellt kitt. Det ÄR viktigt att uppföra sig socialt, det är viktigt med midsommar, köttbullar, surströmming, krusbär, kyrkor, sånger, äktenskap, dialekter, folkdräkter och så vidare.
Alt-högern är på uppgång, men frihetsrörelsen är inte överspelad. Båda har något att lära sig av varandra.
Hej.
Mat i magen idag, och i morgon. Tak över huvudet, kläder på kroppen, och att slippa lidande. Så är vårt biologiska evolutionära imperativ. Idéer som utgår från detta kommer alltid att kunna erbjuda mer framgång för ideologen än motsvarande söker provocera fram inre kamp och därpå följande individuell utveckling.
Därur kommer det paradoxala att vi söker frihet via trygghet – ge mig det ovanstående och jag känner mig trygg att söka utvecklas, även i strid mot till skada för det som gett mig trygghet. Ta det ifrån mig, eller förneka det, och jag kommer att söka trygghet före frihet.
Därmed, ja, libertarianism så som den predikas av Raynd-frälsta och liknande är lika orimlig som socialism eller anarki. Libertarianism är till för den mätte i en civiliserad välfärdsstat som inte bemöter ’frihetsteorier’ med våld. Detta i motsatts till den klassiska liberalismen utgående ur den etniskt homogena folkstaten, ur vars dynamiska kamp mellan olika ägande och arbetsformer så mycket kreativitet flödat.
Dessutom, hur kan man vara libertarian och kräva att en stat skall trygga ens egendom, men inte att en stat skall ha rätt att beskatta i syfte att tillhandahålla allmän sjukvård? En äkta libertarian ordnar sin säkerhet själv, via gammal god klanmentalitet, isolationism, och sekterism, och litar inte på av staten avlönade knektar. Och hur ser det ut när flera sådana grupper vill ha samma mark och samma resurser+
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
”…hur kan man vara libertarian och kräva att en stat skall trygga ens egendom…”
Min fråga är: skyddar staten individers egendom? Naturligtvis inte. Staten har inte ens någon sådan uppgift. Helt enkelt en myt. Dessutom försäker staten att hindra enskilda individer att skydda sin egendom.
Verkligheten är sådan att staten stjäl egendom hela tiden. Läggs en beskattning på en egendom stjäl den en bit av egendomen tills det inte finns något kvar.
Hej.
Vem skall då skydda din egendom från mig och min klan, om vi är starkare än dig och din klan?
Det är alternativet till olika former av tillräckligt stark centralmakt.
Antingen klansamhället (eller ätten, som det hette här, när man gick till Tinget för att undvika blodsspillan, eller åtminstone legitimera densamma) eller staten. Teokrati, demokratisk kapitalism, liberal nationalism, kommunism á la Platon, korporativ kapitalistisk fascism, eller vad du vill.
En grupp människor som är större än att du kan känna släktskap utöver språk och tradition kan inte existera utan en stat, och ’mikronationer’ eller andra utopiska förslag är helt beroende på att få lov att existera av stater som inte köper ideologin.
Så vad som sägs om att hela tiden motarbeta alla statliga strävanden som går bortom grunden i att vara opartisk lösare av mellanmänskliga konflikter? Staten växer ju av sig själv, likt kirskål, och måste kontinuerligt beskäras.
Och som sagt, en ideologi eller ideolog som kan garantera mat i magen, fysisk trygghet, och tak över huvudet vinner alltid över utopiska högre ideal.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Rickard
Om din klan angriper mig signalerar din klan att den står för den starkes rätt, det är ett svagt och destruktivt förhållningssätt. Ingen enskild person eller organisation kommer någonsin kunna hinna bli så stor att resterande inte kan ta hand om dem enligt gyllene regeln. Det kanske tom finns flera som står i kö och väntar på de idioter du beskriver.
Jag kan ha avtal med flera klaner som gör att vi skyddar oss tillsammans. Din klan blir bara en munsbit för oss.
I ett mer civiliserat samhälle utan en stat kommer det naturligtvis finnas organisationer som hjälper till med skydd. Det kan t.ex. utföras av ett försäkringsbolag.
Sverige kryllar av samhällen där polisen i princip aldrig sätter sin fot och ändå lever folk i fred och harmoni med varandra där.
Rikard! Tänk lite utanför boxen! Människor som gör det löser problem, ser saker ur andra vinklar. Politiker, staten eller polisen består av människor som är oförmögna att göra det. Att sådana människor ska skydda mig, det skrämmer mig mer än mina trevliga grannar.
Bra artikel, gillar även denna artikel kring libertarianism och den reaktionära rörelsen. http://www.zerothposition.com/2016/05/08/libertarianism-and-reaction-pieces-of-a-whole/
Om man vill försöka vädja till dem som påstår att libertarianism leder till kosmopolitanska icke-kulturella varelser så bör man ta en titt på incitamenten under ett system av privat egendom. Här spelar homogenitet (kulturell och traditionell, inte nödvändigtvis någon etnisk) stor roll om man vill analysera försäkring, räntor, kontraktlösning samt rättvisa och komparativa lägre kostnader associerade med ”high trust”-samhällen. Särskilt är incitamenten som uppstår från försäkring väldigt intressanta p.g.a. naturen i försäkring, en uppsättning av regler samt normer formas genom försäkring. Detta är p.g.a. kraven för försäkring, att handlingarna av försäkringserbjudarens klienter som är poolade in i riskkategorier inte har full kontrol över fallet. Du kan inte försäkra dig mot att elda ned ditt eget hus men du kan försäkra mot att ditt hus brinner ned. Likaledes kan du inte försäkra dig mot risken att bli slagen av någon om du själv var den som initierade bråket. Så motincitamenten som existerar under dessa omständigheter formar en rad normer som kan mer eller mindre sammanfattas som icke-aggression.
Även libertina livsstilar har motincitament utan en stat som subventionerar eller på annat sätt uppmuntrar sådant livsstil. Endast de som är redo att ta de fulla kostnaderna av beteenden som är hög tidspreferens, t.ex. som att röka cannabis varje dag kommer att engagera sig i sådana aktiviteter.
Jag tror man bör gå för resonemang utifrån kulturell konservatism om man vill främja ett system av privat egendom samt svara på vissa konservativas argument att libertarianism lleder till kosmopolitaner eller egalitarianska utkomster.
”Det behövs ett sammanhållande kulturellt kitt. Det ÄR viktigt att uppföra sig socialt, det är viktigt med midsommar, köttbullar, surströmming, krusbär, kyrkor, sånger, äktenskap, dialekter, folkdräkter och så vidare.”
Varför måste detta sociala kitt bestå av trams och tönterier? Jag vill ha en kultur som består av transhumanism, genmanipulation, kärnkraft, mjukvaruutveckling och kvantfysik; saker som faktiskt skapar mänskligt välstånd, istället för att bara bestå i en meningslös preferens framför en annan.
@David: Jag noterar att vad vissa av oss kallar viktigt, kallar du trams och tönterier. Det är ju dock så att preferenserna skiljer sig. Ett sammanhållande kitt kräver att det finns fler personer med samma värderingar att sammanhålla.
Rent statistiskt så tror jag att fler är intresserade av ”trams och tönterier” än genmanipulation och transhumanism. Det förhindrar dock inte att folk går olika vägar och skapar separata nationer, så får vi en nation för ”trams och tönterier” och en nation för ”genmanipulation och transhumanism”.
Personligen skulle jag naturligtvis aldrig sätta min fot i den senare, men det är ju okej, för den nationen vill ju knappast ha mig där heller.
Bra genomgång, Klaus.
Som du kanske minns har jag tjatat om Schweiz här i många år, eftersom jag ser det landet som det som i den verkliga världen kommer närmast ett fungerande libertarianskt samhälle.
Man kan då även observera att Schweiz. med svenska mått mätt, är närmast radikalt xenofobiskt. Min uppfattning är att detta är ett helt naturligt och ett förväntat utfall av starkt lokalt självbestämmande och svag centralmakt.
Att en stor del av libertarianerna i Sverige närmast maniskt har drivit sitt mantra om fri invandring har troligen permanent förstört allt hopp om att libertarianska tankar ska få fäste. Och det kanske är lika bra, för de flesta som kallar sig libertarianer i Sverige är närmast tokiga och det betydande politiska inflytande som de har haft på Alliansen har varit extremt skadligt. Många av dem bör ställas till svars för sin del i folkmordet på svenskarna.
Till och med på denna hemsida verkar det vara förbaskat svårt att pränta in i individers hjärnor att fri invandring egentligen inte betyder fri invandring. Egentligen betyder det bara att det inte finns någon centralmakt som planerar eller bestämmer om invandring.
@ Göran,
Först och främst bör man väl rimligen inte använda uttrycket ”fri invandring” om man inte menar exakt detta.
Vidare tror jag mig har en väldigt klar uppfattning om vad libertarianer i Sverige menar när de om och om igen ständigt upprepar mantrat ”avskaffa välfärdsstaten, så kan vi sen ha fri invandring”. Faktum är att jag inte tror att det finns någon person som har debatterat just denna aspekt mer flitigt än jag.
Men visst, om du anser att jag har missuppfattat saken får du gärna förklara exakt vad som menas med ”avskaffa välfärdsstaten, så kan vi sen ha fri invandring”.
Sen gäller väl rent allmänt att folk som förespråkar olika fundamentalistiska ideologier påtagligt ofta hävdar att de har blivit missförstådda när facit av deras rekommendationer manifesterar sig i sinnevärlden…….
Anledningen att libertarianismen inte får mer dragningskraft är ju att folk inte gillar motsägelser:
Staten med sin socialism är ett destruktivt system…. om det inte (åtminstone) handlar om statlig egendomsrättssocialism.
För mig är det viktigare att det finns svenskar även i framtiden än att resurser administreras på ett så effektivt sätt som möjlig. Sen har althögern inspirerats ganska mycket av libertarianismen.
Jag har dock inte uppfattat det som att althögern är synonymt med nationalstatsvurmande och centralism eller någon speciell metod eller styrelseskick. Althögern betyder väl egentligen bara en spretig rörelse som trycker på att biologiskt ursprung är viktigt för oss människor?
Alla etatister tycker ju att deras ideal är värda att offra sina egna, och framförallt, andras resurser och frihet för.
Endera så finns det tillräckligt många vettiga människor och då behövs ingen stat eller så finns det för många dumma människor och då vill vi verkligen inte släppa lös dem i en stat.
Ööh? Och detta hade med min kommentar att göra exakt hur?
Många nationalister är för decentralisering och en fri marknad.
Dessa diskussioner om den alternativa högern blir ofta rätt högtravande. Klaus skriver att ett problem då skulle vara att den alternativa högern söker efter en stark ledare för att iordningställa samhället. Visst är Donald Trump något åt det hållet. Han framstår för mig inte som en särdeles intelligent och jag tror att om han vinner och blir president kommer många rätt fort att vakna upp och inse att han inte har så mycket att komma med. Trump har inte redovisat något sammanhängande program för vad han vill göra.
Han gör istället så att han babblar på och om något han säger får starkt gehör pratar han på mer om det. Blir han för ifrågasatt drar han tillbaka och lindrar det han tidigare uttryckt. Vad Donald Trump tänker göra för att radikalt minska den amerikanska statsskulden har jag inte en blek aning om. Detta framstår dock för mig som den mest centrala inrikespolitiska frågan han har att hantera.
Utrikespolitiskt har han tagit avstånd från neokonservatismen. Men egentligen inte. Han har inte något genomtänkt politik på det området heller. Trump går, precis som alla andra amerikanska politiker, i Israels ledband. Han hatar också Iran och det kan inte uteslutas att han om han invecklar USA i ett ödesdigert krig med just Iran. Trots att USA:s militära utgifter utgör den största enskilda kostnadsposten för nationen har han inte indikerat att han vill göra massiva besparingar där. Detta är dock en nödvändighet om man vill få ordning på den amerikanska ekonomin. Donald Trump förespråkade också nyligen att stärka den amerikanska övervakningsstaten. Donald Trump framstår där som en typisk republikansk presidentkandidat. Jag ser honom bara som en lite vulgärare variant av den normala republikanska politikern.
Vad sedan gäller libertarianismen. Dess försvagning beror på att en massa vänsterism som strikt taget inte har så mycket med libertarianism att göra i allt högre utsträckning förespråkas av libertarianer. Här i Sverige har det inte kunnat föras en debatt i frågan om invandring som håller någon nivå. Det har i mycket berott på vår rabiata vänster som saboterat denna debatt systematiskt. Den libertarianska positionen är tämligen klar. Fri invandring är grundpositionen men, och det är ju det väsentliga, denna fria invandring kan inte kombineras med en väl utbyggd välfärdsstat. Kombineras fri invandring med en generös välfärdsstat rasar välfärdsstaten ihop. Detta tycker man borde vara en ganska viktig sak att diskutera men nej, istället har libertarianer och vänster tagit varandra i armkrok och struntat i att diskutera saken. Det har ju varit skönt att sjunga med i änglakören.
Tino Sanandaji, som ju visserligen inte kallar sig själv libertarian men väl är något slags liberal, har där ganska klart beskrivit det ekonomiska läget. Han har också framhållit att lösningen om man inte i ett huj önskar nedmontera välfärdsstaten är att minska invandringsvolymerna. Detta har aldrig varit särskilt svårt för någon att intellektuellt förstå det. Däremot har det funnits betydande politiska svårigheter att tala om det. Den som sagt sanningen har blivit kallad det ena och det andra. Eftersom folk inte vill vill bli kallade dessa saker har många struntat i att det de säger inte hänger ihop. Istället har de sagt politiskt korrekta saker. Vår tidigare fege statsminister Fredrik Reinfeldt och vapendragaren Anders Borg hör till denna kategori. De visste och vet såklart vilka problem den politik förde med sig. De valde att inte ta i det eftersom att göra det är ungefär som att sticka in sin hand och ruska om ett getingbo. Du kommer att bli stucken och det kommer att göra jävligt ont.
Eftersom man drivit vissa saker allt för långt och inte vill kännas vid en hel del svårartade problem med invandringen till Sverige och andra västländer har det skapats utrymme för partier som Sverigedemokraterna. Det hade inte behövt bli så. Att det blivit beror på att de andra politikerna ljugit för sig själva och duckat en massa frågor av rädsla för de där bisticken jag talat om tidigare. Nu sitter vi i en jävla soppa. Den enda vägen ur denna situation är att invandringen kraftigt begränsas under en avsevärd tidsperiod. Sedan tror jag att samhället långsamt kommer att lyckas integrera en hel del människor. Felet där är dock att folk tror att sådan integration kan genomföras på något fåtal år. I många fall tar det istället flera decennier. Med den segregation vi har i Sverige blir vissa aldrig integrerade. Återigen, att säga detta som är sant, är förenat med att få en jävla massa bistick som gör ont utav bara helvete. Därför säger folk, trots att väldigt många vet och för sig själva klart och tydligt har hela problemet helt klart för sig, inte något. Vänstern är ett stort problem här. Även jönsar som Reinfeldt och Borg orsakar stora skador på samhället med sitt välljudande men i grunden genomfalska mysprat.
”Den libertarianska positionen är tämligen klar. Fri invandring är grundpositionen men, och det är ju det väsentliga, denna fria invandring kan inte kombineras med en väl utbyggd välfärdsstat.”
Det stämmer, vad gäller svensk debatt!
Problemet är att ingen människa som har förmågan att själv knyta skorna själv rimligen kan stödja detta. Det är totalt, 100% uppenbart, att fri invandring leder till omedelbar kollaps för ett rikt västland, oavsett om det finns en välfärdsstat eller inte. Med all sannolikhet leder det också till utrotning av ursprungsbefolkningen.
Det libertarianer i Sverige har gjort är att av bekvämlighetsskäl gömma sig bakom välfärdsstaten för att slippa ta ställning i invandringsfrågan. Detta har, utan tvekan, inneburit att livet har varit mycket trevligare för de flesta libertarianska debattörer i landet, jämfört med om de hade bemödat sig med att verkligen ta ställning till effekterna av massimmigration från MENA och specifikt det faktum att ALLT hopp om någon frihet lär förloras permanent med en muslimsk majoritetsbefolkning.
Men nu sitter vi där vi sitter och för att återknyta till rubriken på detta inlägg, har denna uppenbara feghet och intellektuella ohederlighet troligen permanent förpassat libertarianismen i Sverige till irrelevans. Med all rätt!
Du har helt rätt i att svenska libertarianer gjort sig själva irrelevanta. Man behöver inte söka sig särskilt långt utanför landets gränser för att finna länder helt i avsaknad av problem med en s.k. populistisk höger. Ta färjan över från Sverige till Estland så har du ett exempel. Där är Taavi Rõivas statsminister och ledare för ett parti vars ideologi präglas av rejäla doser libertarianskt idégods. I Estland till skillnad från Sverige råder dock en ganska bred samstämmighet över partilinjerna om att invandringspolitiken ska vara restriktiv. När denna fråga inte blivit politiserad till den grad som den har blivit i Sverige diskuterar annat i offentligheten än den skit vi måste uthärda.
Estländarna brukar försvara sin linje med att de är en liten nation och om de skulle föra en linje som innebär fri invandring skulle snart landet domineras av ryska invandrare. Landet har redan en rysk minoritet som uppgår till 25% av befolkningen sedan sovjettiden. I Sverige har vi inte detta ryssproblem. Däremot har naturligtvis den invandringspolitik som bedrivits i det här landet orsakat oss betydande ekonomiska skador och vi har också stora problem med våra segregerade utanförskapsområden. En annan sak som jag till visst del lastar multikulturalismen för är att denna undergrävt tilliten i det svenska samhället. Den minskade tilliten är också som jag ser det orsaken till framväxten av det övervakningssamhälle Sverige numera är. Några fler terrordåd i Europa och särskilt om ett inträffar här i Sverige och så kommer konceptet med en privatsfär tryggad från statens snokande att framstå som en onödig lyx.
Redan idag lever vi i ett slags förstadium till ett 1984-samhälle där vi som medborgare står under kontroll och uppsyn av statsmakten. Den här utvecklingen kommer bara att accelerera och jag menar att den totala övervakningsstaten nu inte är långt borta. Jag ger det ett eller möjligtvis två terrordåd på svensk mark och sedan kommer friheten och den personliga integriteten att vara helt utplånad.
Tycker det var en mycket bra artikel. Och jag håller med om det ni skriver i slutet, att man behöver ett sammanhållande kulturellt kitt. Men jag skulle vilja byta ut kyrkor, äktenskap, folkdräkter, etc. mot braj, orgier, concealed carry, etc.
Då kan vi snacka kultur!
Slagkraftigt från den amerikanske libertarianen Thomas DiLorenzo på detta ämne:
”The importation of millions of (easy-to-corral politically) Third-World immigrants from alien cultures is best understood as the natural result of this decades-long plan by the Marxist left, the leftovers of communism and their intellectual progeny, to destroy Western civilization. ”
https://www.lewrockwell.com/2016/06/thomas-dilorenzo/totalitarian-schemers-open-borders/