En ständigt återkommande fråga är ”men hur…” följt av frågeställarens för tillfället mest omhuldade problem. Ett vanligt sådant är vägar, som tydligen är något som inte skulle ha funnits utan statens makt. Och det är ju inte så svårt att förstå – det är utan tvekan rätt uppenbart att Sverige (liksom resten av världen) skulle vara helt utan möjlighet till kommunikationer och transporter vore det inte för de knapptryckande jepparna på Helgeandsholmen i Stockholm och deras maktfullkomliga illusion om att Land Skall Med Lag Byggas.
Det följer givetvis att om man vill avskaffa den politisk-administrativa enheten ”landsting” så betyder det att vi inte längre kommer att ha vård. Precis som det inte kommer att finnas någon film utan Statens medieråd, inte några gurkor utan EU, eller några skolor utan kommuner.
Resonemanget har givetvis några brister, vilket frekventa läsare av mises.se ser. För er andra så är det inte så att staten, denna ansiktslösa men allsmäktiga illusion, skapar alla dessa grejor – den kontrollerar dem. Det betyder nästan alltid (betoning på ”alltid”, inte på ”nästan”) att det i slutänden blir sämre. Ur historisk synvinkel så har staten de facto inte skapat någonting alls (i positiv bemärkelse), utan bara inkorporerat och monopoliserat sådant som skapats mer eller mindre spontant. Arbetslöshets- och sjukförsäkring, vägar, skolor och så vidare var ursprungligen privata eller kollektiva (som i ”grupp-”, inte som i ”politisk”) initiativ.
Problemet är att staten lyckats med hjärntvätten till sådan grad att många inte kan tänka utanför statens ramar. Trots att man klagar över i stort sett allting som staten gör (skolan, anyone?), så utgår man ifrån att det varit många resor värre utan staten. Vilket är konstigt, för samtidigt är alla medvetna om att det blir problem (dyra varor, låg kvalitet, exploatering, osv) om ett företag har monopol. Men staten är väl ”vi”, så det är inget problem om vi sätter oss själva i fängelse för att vi inte hunnit klippa gräset. Till exempel.
Det är svårt att frigöra sig från illusionen om garantier – att det skulle vara ”osäkert” om det inte var som nu, om det inte var våldsbaserat och med hårda nypor kontrollerat. Detta är sorgligt nog ett mänskligt drag: viljan att ha en garanti, att lita till system, att söka Lösningen. Men verkligheten gör klart att det inte finns en Lösning, utan att vi får fixa det själva. Och att det alltid blir bäst om vi fixar det själva – underifrån. Det betyder att det inte är möjligt att göra utfästelser om garantier. Men det är samtidigt det som är så vackert och underbart med världen: just att framtiden är oviss, men att vi kan forma den.
Jag skrev om detta på Strike the Root 2006 i en artikel som blev förvånansvärt lite uppmärksammad. Den är förvisso skriven som en hyllning till ”STR”, men poängen är allmängiltig – och viktig. Men vågar du hålla med? Hur många på mises.se står rakryggade för att det inte finns några garantier, men att det är ett argument för friheten – inte emot?
Jag kommer att tänka på när jag skulle anmäla vår dotter till förskola. Jag trodde i min enfald att man tog kontakt med en eller flera kommunalt kontrollerade institutioner och satte upp sig i kö, men inte! På den här tiden (slutet av 90-talet) så fanns det en massa små kontor i alla stadsdelar/områden med administratörer som skötte kölistorna (nu har man effektiviserat detta något och anmäler sig på webben). Kommunen kan genom sin byråkrati också planera för hur mycket barnomsorg det behövs och var, även i framtiden (vilket garanterar att det finns fel mängd på fel ställe vid galen tidpunkt).
Då funderade jag på hur det kunde komma sig att det fanns precis lagom många bilverstäder, frisörer och pizzerior överallt. Märkligt!
https://www.youtube.com/watch?v=ALtJoILN3ks
Ny anarko-kapitalistisk dokumentär om ekonomi, geopolitik och korporativism.
Kolla in den!
Det är intressant hur folk som argumenterar för staten, mot frihet, alltid gör det efter premissen att frihet inte är en garanti. Precis som om det är det man har lovat.
Sen kommer de med sina speciella omständigheter som bara mystiskt uppstått(rånaren som har sitt vapen laddat, osäkrat mot din tinning utan att du hunnit göra något, till exempel) och vips, ingen möjlighet där inte: ”sug på den”.
Det roliga är att de drar upp saker och ting som oftast är rikt förekommande även med en stat. Ta som exempel hur man ska skydda sig mot inbrott? Skyddar staten mot inbrott? Nej. Hur kommer det sig då att man argumenterar för en stat med inbrott som exempel?
Jag vet inte vilka du menar. Kanske kan man se staten som en sorts stiftelse som uppkommit då en familj blivit framgångsrikare än andra att vinna en ledande ställning.
Stiftelsen Vasa kom så att räddas av att Bernadotte kom med sitt kapital Sverige till undsättning. Dessa pengar kom att utgöra stiftelseförmögenhet till största utsträckning, då Karl Johan som monark inte kunde förfoga över förmögenheten efter eget gottfinnande.
Vi ser det om och om igen i historien: Hur staten är en familj som blir stiftelse genom att ingå allianser med andra.
Alltså: En enväldig monark kan inte ens han handla som om stiftelseförmögenheten var hans egen.
Familjen/stiftelsen kom att konsolidera sin ställning genom att balansera andra grupper mot varandra. Inte minst har detta varit av betydelse för bondeklassen.
Etastisterna såklart, och övriga som inte kan tänka utanför boxen.
”Men vem skulle ta hand om den stackars nyfödda flickan utan föräldrar eller andra släktingar eller vänner eller beskyddare som dessutom fötts med rejäla handikapp (varken armar eller ben och utan hjärna) i ett torp i skogen utom räckhåll för allt och alla om det inte finns en stat?”
Möjliga svar:
1) Den flickan finns inte. Och om hon mot förmodan skulle finnas så lever hon inte.
2) Vem i hela friden kan på allvar tro att staten kommer att leta rätt på och hjälpa henne?
-” Jag förstår hur det är omoraliskt med staten, men jag tror helt enkelt inte att det funkar utan den”.
Den kommentaren har jag fått:-)
Intressant tanke, att statskramandet är ett desperat klamrande efter garantier. Och då är det så klart lätt att falla för charlataner som månglar ”garanterad trygghet”.
En man i USA, Cody Drummond, konstaterade bara helt sonika att polisen inte kan skydda en. De som kan skydda en är ens närmast och ens grannar. Han skapade en app peacekeeper(.org). Kort och gott handlar det om att man bestämmer vilka personer som ska ta emot larm från en. Man kan larma för brand, inkräktare, sjukdom och kidnappning. Larma och ett antal personer får larmet i sina mobiltelefoner.
Här är en intervju med Cody Drummond om appen gjord av Tom Woods: http://tomwoods.com/podcast/ep-330-the-peacekeeper-app-protect-your-home-and-community