Deflationshotet: var rädd, var mycket rädd

Sverige har deflation. Det betyder, enkelt sagt, att pengarna blir mer värda allt eftersom tiden går. Det är något att vara rädd för – mycket rädd. Det är i alla fall vad vi får höra i media och av allehanda nationalekonomer.

Delvis är deflationsskräcken ett resultat av depressionen på 1930-talet, för man iakttog då att ekonomin inte kom på fötter samtidigt som priserna sjönk. Ändå anställdes inte fler. Och av den enkla anledningen har (alltför) många dragit slutsatsen att deflation är orsaken till utebliven tillväxt, skyhög och aldrig minskande arbetslöshet, osv. Förstärkt av inflationistiska dumteorier á la Keynes, som säger att staten kan ”sätta hjulen i rullning” genom att öka penningmängden när en kris uppstår ur ingenting (Keynes hade ingen teori om vad som orsakar kriser, utan bara ett förslag till hur man kan ”komma ur” dem), så förstärks bilden av att deflation är något mycket, mycket farligt.

Men varför? Tja, det är inte så många som talar om detta. Antagligen för att det låter så himla dumt: om priserna går ner och vi vet att de kommer att gå ner, ja då blir det en deflationsspiral där ingen köper någonting (inköp skjuts på framtiden) och alla därför kommer att bli arbetslösa (produktionen skjuts också upp). Låter det rimligt? I så fall antar jag att du är en av de många miljoner personer (?) som redan i början av 1980-talet avstod ifrån att köpa en dator för att det var uppenbart att priserna kommer att gå ner varje år samtidigt som prestandan ökar. Och du har fortfarande inte köpt en dator, för Moores Lag håller än.

Låter det som ett skämt? Ja, det är det också. Människor konsumerar, punkt. Inflation, dvs att priserna alltjämt går upp (trots att vi hela tiden blir mer produktiva!) tvingar oss att göra av med mer pengar i nuet än vi egentligen vill – för annars blir vi av med värdet. Detta är anledningen till att man har ett ”inflationsmål” på 2% eller så. För att tvinga oss att konsumera mer än vi vill.

Wall Street Journal publicerade ett blogginlägg för några dagar sedan för att (antar jag) underblåsa deflationsskräcken. Man listade helt enkelt fem skäl till varför man ska vara orolig för att det blir deflation (vilket Sverige redan har). Krugman har länkat dit, det har diskuterats i sociala medier. Detta är alltså en strålande sammanfattning av varför vi ska vara rädda för deflation. Men notera att nästan samtliga punkter blir lika farliga (men drabbar andra) om man vänder på resonemanget och ser till att inflation får motsatt effekt. (T ex att långivare drabbas på låntagares bekostnad, istället för tvärtom.)

Här är punkterna:

1. Deflation är generell prisnedgång. Varför detta skulle vara ett problem berättar man inte – de flesta konsumenter vet att om priserna går ned så blir det lättare att få ihop budgeten och då kan man investera i sådant man annars inte har råd med. Så vari ligger problemet? Det går förstås inte att säga rakt ut. Tänk istället: deflation. Hua.

2. Det kan vara svårt för arbetsgivare att sänka löner. Vad detta egentligen betyder är att, liksom Keynes förespråkade, om värdet på pengar går ner så kan arbetsgivare höja den nominella lönen i lägre takt än inflationen och därmed lura arbetare att godta en reallöneminskning. Jo, det är faktiskt precis vad Keynes förespråkade som ”lösning”. En annan lösning är att avskeda personal i företag där kostnaderna för tillverkning av produkter är högre än marknadsvärdet av produkterna – och därmed låta resurserna (inklusive de anställda) finna mer värdefulla användningar i ekonomin. (Men det förutsätter förstås att marknaden inte redan halvt skjutits ihjäl av statliga regleringar.)

3. Om priset går ner så kommer folk inte köpa lika mycket. Av någon anledning betyder detta för keynesianer att företag går i putten, att ingen investerar – och att alla springer omkring som huvudlösa kycklingar i vild panik. För det vet väl alla att det inte sker några investeringar i IT, en industri som lider fruktansvärt av deflation sedan 30 år (eller mer). Det här är problemet med att leka med aggregat, för då får man löjeväckande resultat eftersom varje fjäder blir en höna.

4. Deflation är riktigt illa för låntagare. Detta stämmer förstås: att låna pengar nu mot betalning av lånesumman och ränta senare är ju inte en speciellt bra idé om pengarna blir mer värda – för då blir lånet kostsamt. Men det betyder å andra sidan att man passar sig innan man tar ett lån, vilket kan vara en bra idé. Och dessutom: med samma resonemang betyder inflation att låntagare ”belönas” på långivares bekostnad. Varför är det bättre att alla lånar huvudlöst? Visst katten – för då spenderar vi pengar på sådant vi egentligen inte vill ha och då kan man låtsas som att det är bra för sysselsättningen. Skål för Keynes.

5. Att sänka räntan under 0% är väldigt svårt. Så är det förstås, men detta är ett problem bara om vi redan har godtagit en hel massa rätt knäppa och dåligt underbyggda antaganden om att en centralbank måste fixa ekonomin och ”smörja hjulen” med artificiellt låga räntor. Om vi tar av oss de keynesianska storstatsglasögonen blir det liksom ingenting kvar av resonemanget.

Så vari består det vi ska vara rädda för? ”Deflation” säger man – och så förväntas vi darra i ren skräck. Men för vad? För att om priset går ner så kommer vi omedelbart kastas ned i en deflationsspiral där alla svälter för att vi skjuter matinköpen på framtiden för att maten är billigare imorgon och än billigare i övermorgon, osv.

Nej, snälla rara, sluta med dumheterna. De enda problem som uppstår på grund av deflation är för att staten i decennier underblåst överbelåning så till den milda grad att många har förköpt sig (rejält) och inte kan mäkta med att inflationen upphör. Men detta är inte ett problem på grund av deflationen, utan ett problem på grund av övertron på inflationens helande kraft. Varför är det bättre att tvinga på oss fortsatt inflation så att spektaklet kan fortsätta än att faktiskt göra upp med de verkliga problemen och återfå ekonomin i balans? Jo, för att inflation gagnar politiker, som kan låna hur mycket som helst och skjuta en ständigt ökande mängd mindre värda notor på framtida generationer. Men det är knappast en vettig anledning att vara rädd för deflation.