Därför gick Detroit i konkurs

Läser på SvD Näringsliv en artikel med samma rubrik som denna bloggpost. Men den svarar inte på frågan – den försöker inte ens göra det. Istället är den baserad på en lista över nio punkter som är tänkta att förklara den nyligen offentliggjorda konkursen av en tidigare mycket framgångsrik amerikansk stad. Listan är dock i samtliga fall konsekvenser av det som gick så urbota fel i staden.

Listan hämtar SvD från ekonomerna Peter Hayes och Jim Schwartz, som sammanfattat statistiken och därigenom gjort oerhört tydligt varför det inte finns någon räddning för Detroit. Dvs, en ”förklaring” till konkursen enligt SvD Näringslivs journalister (eller rubriksättare). Den som har minsta sinnelag för ekonomiskt tänkande ser direkt att ingen av punkterna förklarar någonting, utan att de är konsekvenser av något annat som var och en för sig, men framför allt tillsammans, gör situationen ohållbar:

1. Minskande befolkning – människorna flyr staden.

2. Hög arbetslöshet.

3. Höga kommunala (offentliga) utgifter.

4. En imploderande bostadsmarknad.

5. Upptrappat våld/brottslighet.

6. Neddragning av offentlig service.

7. Reparationskostnader till följd av negligerat underhåll av infrastruktur, mm.

8. Dalande skatteintäkter.

9. Ökande offentliga skulder.

Samtliga dessa ”förklaringar” är resultat av den hypersocialisering som experimentet Detroit sysslat med. Från så kallad ”corporate welfare”, som under årtionden hållit ineffektiva och närmast konkursmässiga biltillverkningsföretag under armarna, till en hypermetastasisk välfärds- och ta-hand-om-stat. 

De ekonomiska konsekvenserna av en sådan är ju uppenbara, även om det är en kunskap och förståelse som helt saknas inom journalistiken. Att det också får kulturella konsekvenser med en allt igenom beroende och till synes hjälplös befolkning är också påtagligt och påvisbart.

I samma tidning skriver Karin Henriksson en ”perspektiv”-krönika om dråpslaget mot Detroit och hur det kan bli grunden till stadens framtid. Bortsett ifrån det uppenbart ironiska att låta en perspektivlös journalist som Henriksson skriva en sådan krönika, så är texten helt utan varken insikt eller kunskap. Det är uppenbart att SvD Näringsliv hade både utrymme och trycksvärta över.

Hur kan konkursen tänkas bli en lösning på Detroits problem? Jo, helt enkelt för att en konkurs ger den konkursutsatte ro från att betala räkningarna och därigenom kunna omstrukturera och börja på ny kula. Men i Detroits fall är det knappast en ”lösning”, för det betyder bara att man kan stryka ett streck över skulderna och sedan bege sig ännu snabbare längs vägen kantad av kommunala projekt skuldfri. Men detta är precis vad Detroit inte behöver. De behöver göra upp med den destruktiva kultur som man skapat, göra sig av med beroendet av centraliserat bestlutsfattande. Lösningen ligger i att Detroits kommunala ”ledning” slås ut och att staden byggs upp på nytt nedifrån upp.

Det handlar inte om att slå ned och riva befintliga byggnader – ett förslag som faktiskt förespråkas av en del! – utan om att göra sig av med byråkratin och den politiska kontrollen. Därefter kan Detroit finna nytt liv genom lokala gemenskaper där de som ännu inte lämnat staden kan ta kontrollen och skapa det samhälle de önskar – kvarter för kvarter.

Men en sådan lösning är helt decentraliserad och utan politiskt klåfingrig ”ledning” eller ”planering”. Därför kommer den inte ens upp på dagordningen. Vi kommer inte heller höra någon journalist nämna det som ett potentiellt alternativ. Nej, Detroit ska vandra samma väg som hon hittills vandrat och därmed går hon samma framtid till mötes som den nutid hon tyngs av. Det är ”lösningen”, om vi ska tro alla förståsigpåare.