Lars E O Svensson

Knappt har den svenske hyperkeynesianen Lars E O Svensson lämnat riksbankstyrelsen förrän han börjar göra allehanda konstiga uttalanden i media. Tydligen är det så att alla som jobbar på (och främst de i styrelsen) har noll koll på ekonomiska modeller. Den enda som egentligen visste något var ju Svensson. Enligt honom själv, alltså. De andra saknade helt enkelt argument, men var ändå inte villiga att lyssna.

Uppenbarligen är sådan sjuklig hybris något som man lider av i keynesianska kretsar. Svenssons utspel är på samma nivå som Paul Krugmans. Skillnaden är att medan handelsteoretikern Krugman numera mest bloggar om hur bra Obama är och hur stolliga alla republikaner är  (han har aldrig forskat om penning- och monetär politik), så ges Svensson full uppmärksamhet av journalister. Delvis är det rätt, för Svensson har i alla fall kompetens inom rätt område. Men hans ständiga rop på lägre ränta som lösningen på alla problem är ju som bäst skrattretande; inte minst som räntan är på historiskt låga nivåer och diskussionen i forskar- och även politiska kretsar sedan ett tag tillbaka handlat om vad 17 man kan göra när räntan är på eller mycket nära noll och det fortfarande inte löst problemet. Negativ ränta? Dvs, du får betalt för att låna.

Utgångspunkten är hela tiden att staten måste fixa, att det inte egentligen finns något problem i ekonomin utöver att folk en masse plötsligt slutat konsumera blint, att hjulen måste ”sättas i rullning”. Det är den keynesianska synen, som är både normativt grundad (målet är full sysselsättning, men den dumma marknaden avskedar folk och kapitalisterna skjuter sig därigenom i foten) och helt saknar teori om varför konjunkturer bryts eller varifrån kriser kommer. Bortsett från att hänvisa till ”animal spirits”, då.

För en keynesian är det helt enkelt oförklarligt att marknaden vänder ”nedåt”. Det är ett skumt psykologiskt fenomen, som endowment-effekten, som vi inte kan förklara men måste leva med. Redan Malthus och Marx talade ju om hur det hela måste sluta förr eller senare. Varken Keynes eller keynesianer vill vara sämre. Att österrikiska ekonomer sedan ett drygt sekel förklarat fenomenet ohållbar högkonjunktur, underblåst av just det som sådana som Svensson drömmer om, samt hur och varför det måste leda till problem bortser man gärna ifrån.

Det är utan tvekan så att både Riksbanken och Sverige är bättre utan Svensson i riksbankstyrelsen. Ju färre keynesianer desto bättre. För då kanske vi kan lyfta blicken från femårsplanen och se till hur vi kan få hållbar tillväxt (vilket både är möjligt och faktiskt förhållandevis lätt) på lite sikt. Keynesianer har avskaffat lång sikt och stirrar sig blinda på endast i stort sett omedelbara effekter. Men det är knappast så att i praktiken nollränta idag endast får effekter på sysselsättningen i ett par år och sedan är allt frid fröjd. I vad investeras? Hur investeras det? Och varför? Dessa frågor är irrelevanta för en keynesian, för det enda som betyder något är aggregat som ”total efterfrågan” och ”sysselsättning”. De tror att det inte spelar någon roll vad som produceras, vad som konsumeras, av vem eller på vilket sätt. Vilket givetvis är helt galet.

Men lösningen är inte att låta Riksbankens beslut påverkas av de som har lång erfarenhet av valutahandel etc. Det som krävs (om vi nu utgår ifrån att Riksbanken som centralplanerare har någon funktion alls) är att Riksbanken ser på ekonomin som den är och varken analyserar anonyma aggregat eller söker åstadkomma kortsiktiga politiskt opportuna mål. Det behövs en rimlig teori om verklighetsekonomi, så att penning- och den monetära politiken har någon koppling till hur ekonomin faktiskt är strukturerad. Österrikisk ekonomi har allt som krävs: både en teori om den ohållbara uppgången, en teori om nedgång och kris, samt en teoretisk helhet som stämmer överens med verkligheten.

(Det bör påpekas att kommentarerna om Svenssons gärning ovan är baserade på uttalanden i eller via media och inte på hans forskning..)