Även om ”det var bättre förr” ganska ofta klingar falskt, så är frågan om inte journalistiken är ett område där man ger sig den på att bevisa att det faktiskt var så: bättre förr. Det går liksom inte att undvika den i allt större omsträckning bristande kvaliteten, både till innehåll och språkmässigt.
Ytterligare ett exempel hittar vi i dagens SvD Näringsliv i en krönika med ett nästan helt ointressant ämne – ”Därför är bilarna männens värld” – och utan vare sig innehåll eller eftertanke. Man kan visst publicera vad som helst. Se t ex på detta citat, som nog ska verka ironiserande men endast lyckas med konststycket att få läsaren att undra om journalistik betyder hjärnsläpp:
Jag har på allvar hört teorier om att det skulle vara något genetiskt som gör att det huvudsakligen är småkillar som blir nördigt intresserade av bilar i tidiga år. Ursäkta – men det är skitsnack. Bilar har nämligen bara funnits i drygt 100 år. Det måste vara något annat. Kanske att vissa bilmärken på de internationella bilsalongerna fortfarande oblygt har kvar lättklädda unga kvinnor som kråmar sig vid bilarna.
Visst, jag har också hört det hävdas att bilar är mer naturligt för pojkar – och även sett väldigt små barn, som inte sett annat än insidan av hemmet, välja leksaker oerhört stereotypt trots föräldrarnas envetna kamp att låta barnet själv ”välja personlighet” (vilket betyder att man gömmer pojkarnas bilar och ikläder dem rosa kläder och fyller lekrummet med dockor för att få ur dem det ”maskulina”). Men jag drar inte slutsatsen att spädbarn påverkas av en och annan lättklädd dam på bilsalongen i Frankfurt. Det är att gå lite väl långt för att stå under den politiska korrekthetens fana.
Men detta kan man visst på allvar hävda idag, eventuellt med ironisk underton. Och dessutom så publiceras det på ”Sveriges kvalitetssajt” för nyheter. Man baxnar. Inte nog med att den politiska korrektheten uppenbarligen får journalisters hjärnor att vekna, de kan inte ens sina jobb: alla som arbetat med texter vet att ironi sällan gör sig bra i skrift. Så att ironisera utan förklaring är ett direkt tjänstefel. Och om det inte är ironi, så är det bara förbluffande dåligt resonerat. Även för en krönika.
Det är inte så att papperstidningen spelat ut sin roll i den ekonomiska och tekniska utvecklingen. Inte heller är den ett ”offer” för den kreativa förstörelse som Schumpeter talade om. Det är snarare så att journalistiken undergrävt sin roll genom att bli förbenat dålig på journalistik och samtidigt från illusionen om moraliska höga hästar slå på den politiska korrekthetens stora trumma. Den gör till synes gjort allt den kan för att inte skapa värde.
Jag uppskattade artikeln, faktiskt. Speciellt det sista, otroligt syrliga stycket. Det som är tragiskt är att han i stort sätt har rätt, och att kommentarsfälten kring ämnet ofta speglar detta på ett tydligt och ofta obehagligt aggressivt sätt. Sen kan man förstås välja att hänga upp sig på detaljer i formuleringar eller analogier och liknande istället.
Det är åtminstone egenproducerat. Det mesta alla massmedia publicerar är annars bara copy-paste från varandra.
Det som propagandapolitrucken kallar för ”unkna strukturer” är uppenbarligen naturen och verkligheten. Bilen, ”la macchina”, är maskulin. Inte bara för att den representerar rörlighet och fart, utan även för tekniken den innehåller. Förr var mekandet med motorn en viktig del av körkompetensen. Motormekaniken var liksom den tidens internet. Och det är ju bara så att kvinnor i allmänhet inte riktigt fattar sånt där med skruvar, inte förrän de verkligen måste i alla fall. De är inte mindre begåvade, de är bara ointresserade av ämnet.
Penisen står ju det genomgående temat för de politiskt konstruerade monoteistiska religionerna, kristendom judaism, islam. Så det är kanske mer än en tillfällighet att penisen igen har blivit central även för all svensk politik numera. Vem har penis? Vad liknar en penis? Vad finns det för samband mellan penisar och t.ex. transportmedelsteknologier? Det är vad den politiska s.k. ”debatten” i huvudsak handlar om idag.
Jag kan bara tolka det som att sex är nödvändigt för mänsklighetens överlevnad, och därför ger sig politiker i alla tider på penisen. Genom att hota skära av den och därmed hota mänskligheten med utrotning, så kan poltikerna utpressa sig till profiter.
Journalistiken och media i Sverige och Västvärlden är ett väldigt bra exempel på vad som sker när vad som närmast kan betecknas som monopolmarknader möter konkurrens via internet. Bristerna blir så pinsamt och skoningslöst uppenbara och marknaden, läsarna, lyssnarna, skribenterna, söker sig till andra mer givande och kvalitativa alternativ. Något som är väldigt intressant i sammanhanget är det faktum att många av dom nya alternativen drivs ideellt; man är alltså bättre trots att man saknar dom enorma resurser som etablerade medier förfogar över. Man kan raljera mycket över dagens journalistik, men i grund och botten är det mycket tråkigt att den degenererats på det vis som skett, det förlorar vi alla på. Jag hade mycket hellre sett en bildad och begåvad journalistkår som deltog i och bidrog till en faktaupplysande och intellektuell samhällsdiskussion.
Pingback: Medierna och makten | Jinge.se
Pingback: Är DN ”tolerant” och ”opartiskt” som chefredaktören påstår? | Jinge.se
Pingback: Kvalitetsjournalistikens och demokrativärderingars förfall – exemplet DN | Jinge.se