Centralbankerna: guld är pengar

SvDs Carolina Neurath rapporterar att det höga guldpriset egentligen bara är en bubbla. Varför? Jo, för att en massa centralbanker valt att investera i guld istället för att ”hjälpa till att försöka täcka växande hål i krisländer (genom att stödköpa statsobligationer som Europeiska centralbanken fått ägna sig åt på sistone)”. Jo, så kan man ju se det. Men nu handlar det inte om ren illvilja att dessa centralbanker väljer att investera i guld snarare än i t ex grekiska eller italienska statspapper – det är snarare så att till och med centralbanker numera anser att dessa länder ligger så illa till att det är bäst att hålla sig borta.

Det intressanta med denna artikel, som för övrigt helt missar samtliga intressanta poänger med den information som rapporteras, är den underliggande synen på vad som är pengar egentligen. När Ben Bernanke fick frågan om guld är pengar svarade han blankt ”nej”. Bortsett ifrån att detta är i direkt motsats till vad det står i den amerikanska konstitutionen, så visar nu centralbanker världen över att de inte håller med Bernanke.

Neurath skriver att ”[v]ärldens centralbankers guldköp är i år på väg upp till den högsta nivån på 40 år (vilket som av en händelse råkar sammanfalla med krisen på 1970-talet). Bara under tredje kvartalet nettoköpte de 148,4 ton guld”. Så uppenbarligen är det så att när det blåser kring pappersvalutor och statsobligationer investerar de i guld som ett tryggt alternativ och ett värde som man kan falla tillbaka på när pappersfifflandet inte längre tycks fungera. Att Neurath inte förstår vad detta betyder visar hon med all önskvärd tydlighet:

Detta enorma lass ädel metall, som betraktas som en trygghet när stora delar av övriga världen står i brand, är som bekant inte en särskilt samhällsnyttig investering. Det skapar inga arbetstillfällen, löser inga skuldkrisproblem och kan egentligen inte användas till så mycket mer än smycken och annat som inte skulle få jorden att sluta snurra om det försvann. Guldet ger heller ingen utdelning eller ränta. Investeringen är enbart en förhoppning om en fortsatt värdeökning.

Ja, just det: guld kan ”inte användas till så mycket” och ger ”ingen utdelning eller ränta”. Så det är helt enkelt en rätt värdelös ”ädel metall”. Med det resonemanget är det inte konstigt att Neurath drar slutsatsen att det är en ”bubbla”, för priset på denna värdelösa metall borde ju egentligen vara ganska nära noll. Att återfalla på guld måste ju bara vara någon mystisk tro på denna barbariska relik – det är ju inte en modern syn.

Men om man tänker lite på saken så framstår analysen som uppenbar: centralbankerna ger ut papperspengar utan backning (eller, som det heter, uppbackade av en ”valutakorg” – dvs andra centralbankers papperspengar). När sedan marknaden synar bluffen återfaller samma centralbankerna ganska omedelbart till att köpa guld för de ganska värdelösa papperssedlarna. Hur står detta agerande mot Bernankes direkta ”nej” på frågan om guld är pengar? Svar: inte alls. De anser fortfarande att guld är pengar.

Det är intressant att notera att det främst är ”centralbanker i tillväxtekonomier som nu stärker sitt grepp kring guldet”, för det kan visa på ett långtgående skifte i världsekonomin. Medan västvärlden i panik griper an censur för att försvara det svajande korthuset, så investerar man i andra delar av världen i guld. Man kan bara gissa hur det ser ut när dammet lagt sig efter denna kris till följd av västvärldens storskaliga bedrägeri. Men antagligen får vi lära oss att världens ekonomiska centrum ligger någon helt annanstans än i Europa och Nordamerika.

Neuraths analytiska förmåga? Tja, den skulle jag inte ens betala papperspengar för. Hon hamnar utan tvekan i samma kategori som denna numera (ö)kända kanadensiska reporter:

6 reaktioner på ”Centralbankerna: guld är pengar”

  1. Bifogar några gulliga citat från Riksbankens hovhistoriker Rodney Edvinsson i boken Historical Monetary and Financial Statistics for Sweden: Exchange Rates, Prices, and Wages, 1277-2008.

    2.2. The functions of money
    Money has four basic functions: a medium of exchange, a store of value, a unit of account and a standard of deferred payment. A distinction is sometimes made between the all-purpose money of modern economies, which serves all of money’s four basic functions, and the special-purpose money of economies that are not fully monetarised, which in limited contexts only serves one or two of these functions.
    Money can exist in either physical or ideal form. Money in ideal form is a pure unit of account or notational device, and was used in exchange and counting houses. Money in physical form (mainly coins before paper notes came into circulation) was initially the only or main medium of exchange and store of value, but this changed during the Early Modern Period, first in foreign trade. Some of the foreign currencies quoted in Sweden in the 17th and 18th centuries – most notably, the Hamburger reichstaler banco – were not minted coins but monies of account. (—)

    2.3. Commodity money
    Money first arose as commodity money, existing in physical form and primarily valued for its physical properties. This was also the main form of money in a longer historical perspective. The permanent replacement of commodity money by fiat money is a recent innovation, established in the closing decades of the 20th century.
    The introduction of a single domestic currency system can be seen as part of the transformation from a pre-capitalist, feudal or semi-feudal economy, to a modern, capitalist one. An efficient national market required a common abstract standard. To be an effective unit of account for commodities, money itself had to rise beyond its original physical commodity form.
    However, this Weberian process of rationalisation within the monetary sphere was protracted and complicated, involving achievements as well as setbacks, a process that is still continuing (at least at the international level, as shown by the rise of the Euro in the late 20th century).

    (Fetstil tillaggd.)

  2. Tydligen har papper magiska egenskaper vilket gör att det kan användas som pengar som guld inte innehar. Om bara någon alkemist kommer på hur man kan omvandla guld till papper så kommer alla ekonomiska problem lösas.

  3. ”Guld skapar inga arbetstillfällen”

    skapar stabila pengar inte arbetstillfällen?

    ”Guldet ger heller ingen utdelning eller ränta”

    Ger papperssedlar i handen ränta eller ränta?

    ”löser inga skuldkrisproblem och kan egentligen inte användas till så mycket”

    Stabila pengar förhindrar att skuldproblem uppstår, och guld kan användas (och har använts) som pengar i flera tusen år. Om guld inte kan användas till ”så mycket”, varför är det då världens mest omsatta råvara? Många frågetecken…

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *