Kulregn i Köpenhamn och de verkliga utopisterna

En libertarian är emot stöld och våld (utöver självförsvar). De flesta människor tycker detta frihetliga ideal är självklart ända tills man upplyser om att det finns en stor, populär, institution vars grund vilar på just systematisk stöld och våld. I det läget brukar statskramaren avfärda den frihetlige för att (1) vara utopist och (2) hata Läs mer om Kulregn i Köpenhamn och de verkliga utopisterna[…]

Skapar yttrandefrihetslagar konflikter?

Lag har inte bara en förmåga att verka avskräckande på potentiella förövare, utan kan också ingjuta en falsk känsla av trygghet hos deras offer. Ta som exempel en ensam kvinna som går lättklädd om natten genom, säg, ett typiskt ”utanförskapsområde” i sydvästra Sverige. Har hon rätt att göra det utan att bli antastad? Javisst. Skyddar Läs mer om Skapar yttrandefrihetslagar konflikter?[…]

Yttrandefrihet är till för att håna staten, inte religioner

Det skrivs mycket om yttrandefrihet efter dåden i Paris, både bra och mindre genomtänkta saker. Till kategorin mindre genomtänkt bör man nog lägga Özz Nûjens senaste alster i Expressen. Han skriver att vi bör skratta åt terrorismen, vilket känns klokt på alla sätt, men sen säger han också att Det är vår förbannade plikt, skyldighet Läs mer om Yttrandefrihet är till för att håna staten, inte religioner[…]

Att hyvla hårstrån

Om man en gång tagit steget ut ur den högst inskränkta ”låda” som partipolitiken och den så kallade höger-vänster-skalan av politiskt samtycke innebär, så framstår käbblet som så oerhört småaktigt, patetiskt och pinsamt. Nästan uteslutande rustar endera sidan för krig mot den andra under förvissningen om att det är krig – på principiell basis. Och Läs mer om Att hyvla hårstrån[…]

Yttrandefrihet – om man tycker som jag

Martin Halldin, redaktör på den så kallade vänstertidningen ETC, skriver en oerhört komisk kolumn i SvD: Dabrowski får mig att lämna publicistklubben. Själva frågeställningen – huruvida Halldin är medlem eller ej i PK – är ganska ointressant. Men den bittra och förtvivlade krönikan är oerhört avslöjande. Halldin nämner flera upprörande (för honom) diskussioner som förts på Läs mer om Yttrandefrihet – om man tycker som jag[…]

Att försvara det oförsvarbara: Den som skriker ”det brinner!” på en fullsatt biograf

Yttrandefriheten är i bästa fall en utrotningshotad planta. Den utsätts ständigt för risken att undertryckas. Vår förståelse för den är ibland mycket bräcklig. Därför måste allt som tenderar att försvaga den ytterligare bekämpas. Det finns knappast någon bättre skrämseltaktik för att förstöra yttrandefriheten än att skapa en falsk konflikt mellan yttrandefriheten och andra rättigheter som betraktas som mycket viktigare. Ändå är det exakt vad den vanliga tolkningen av skrikandet av ”Det brinner!” innebär.

Att försvara det oförsvarbara: Förnekaren av akademisk frihet

Av namnet att döma kan man tycka att akademisk frihet verkar ganska oskyldigt. Visst bör ”akademiker”, precis som alla andra, ha frihet — frihet att yttra sig, frihet att resa, frihet att ta och lämna arbeten — de vanliga friheterna alla andra har rätt till. Men det är inte vad begreppet ”akademisk frihet” innebär. Istället har det en mycket annorlunda betydelse: friheten att undervisa i det aktuella ämnet på vilket sätt akademikern så önskar, oavsett alla motsatta önskningar akademikerns arbetsgivare kan tänkas inneha. På det sättet förbjuder ”akademisk frihet” arbetsgivaren att sparka läraren så länge denne undervisar i ämnet i frågan, oavsett hur oacceptabel undervisningen är.

Socialt ansvar och företagande

Yttrandefriheten (YF) brukar ofta räknas till de främsta friheterna (inte för att man kan dela frihet i delar utan att förlora frihet) som man åtnjuter och denna friheten sägs vara för individer såväl som företag. Problemet med sättet som YF tillämpas på idag är dock att man glömt varför man har YF till att börja med.