vapen

Min rätt till självförsvar

Den först anledningen till rätten att bära vapen är lika simpel som etatisternas argument för det statliga polisväsendet; individer utsätts för brott av förövare och individerna ska kunna värja sig emot brott. Det som skiljer mig från etatisternas tankesätt är vem som ska skydda mig från brott i första hand; jag eller någon annan. För mig är svaret att i första hand ska jag äga rätten till att ha valet att skydda mig mot brott mot min person, min egendom eller dem som står mig nära. Detta beror på två anledningar och dessa kan förenklas som plats och intresse.

För säkerhets skull

Faktum är att den som dödar gör sig skyldig till ett oförlåtligt brott: både den som planerar att mörda och den som faktiskt mördar är en brottsling och riskerar (välförtjänt) långa straff. Därmed är det nativt att tro att den som planerar att döda kommer att rygga tillbaka och välja att istället gå på bio om vapnet som används är olagligt. Oavsett vad man tycker om vapen är det ofrånkomligen intuitivt och uppenbart att vapenlagar inte hindrar mördare från att använda vapen i sitt uppsåt.

Det såg fint ut på håll

När tar vi oss tid att titta närmare på saker när de ser bra ut på håll? Det givna svaret är att det är ytterst sällsynt. I dagens informationssamhälle är det snarare ett problem att dämpa intrycken till en fungerande nivå.

”Det såg fint ut på håll” var den passande kommentaren från fastighetschefen i Kramfors, Anders Näslund när han upptäckte att tapens mönster bestod av massor av Kalasjnikovs.