Värnplikt är fortfarande slaveri

swedish_soldiers_aimingMellan 1901 och 2010 hade Sverige värnplikt för att 2010 avskaffa den för att ersätta den med en frivillig grundutbildning. Notera att man bara avskaffade värnplikten i fredstid. Redan ifrån 2000 var i princip värnplikten frivillig då man bara kallade in de som ville göra värnplikt (det fanns undantag). ”En man – en röst – ett gevär” var en vanlig slogan vid införandet för att knyta ihop värnplikten med rösträtten. I debatten om värnplikten lyckas man blanda ihop flera saker vilket gör det lite svårare att följa.

Vi kan börja med att slå fast en gång för alla att värnplikt är slaveri, punkt. Flera så kallade frihetliga slår knut på sig själva när de ska förklara att det är ett nödvändigt ont p.g.a. hotet ifrån Ryssland eller bara för att det ”känns” rätt (vilket är en vanlig måttstock för flera frihetliga socialister som nyliberaler, minarkister och klassiska liberaler).

Många säger att ändamålet rättfärdigar medlen, d.v.s. ett fungerande försvar och att det är ett nödvändigt ont att tvinga medborgare till värnplikt för att hindra oskyldiga dödas senare. Om du tänker ett steg längre så inser du att detta är ett kraftigt sluttande plan. Vem ska avgöra vad dessa nödvändiga ändamål är och vad det ska kosta? En upplyst despot eller en demokratisk majoritet istället för individen? Nej tack, denna beslutanderätt behåller jag fortfarande helst som individ.

[…]

Hur makten behålls

Ur ”Anatomy of the State”. Föregånde kapitel: Vad staten är. När väl staten är etablerad återstår problemet för den härskande gruppen eller “kastet” att behålla makten. Emedan tvång är deras modus operandi är deras grundläggande och långsiktiga problem av ideologisk natur. För att kunna fortsätta styra måste alla regenter (inte bara “demokratiska” regeringar) ha stöd Läs mer om Hur makten behålls[…]

Att försvara det oförsvarbara: Surkarten

Det är uppenbart att surkarten inte står under någon skyldighet att omintetgöra sina egna önskningar för att uppfylla någon annans. Ändå är surkarten ofta föremål för omotiverat klander och kritik medan han fortsätter att agera med integritet och mod ställd inför enormt socialt tryck. Detta måste upphöra.

Inkrementalism: de små stegens tyranni

En fråga som mången libertarian bör ha ställt sig är varför frihetens idéer verkar ha så svårt att få verkligt inflytande över samhället. Visserligen hävdas från allehanda etatistiska håll att ”nyliberalismen” (vilken i många sammanhang verkar likställas med libertarianism) varit en stor politisk kraft bakom omvälvande förändringar i västvärlden sedan åtminstone början av 1980-talet. Men Läs mer om Inkrementalism: de små stegens tyranni[…]

Vad staten är

Ur ”Anatomy of the State”. Föregånde kapitel: Vad staten inte är. Människan kommer till världen naken och behöver använda sitt förstånd till att lära sig hur han tar de resurser naturen ger honom för att omvandla dem (exempelvis genom att investera i ”kapital”) till strukturer och former och platser där resurserna kan användas för att Läs mer om Vad staten är[…]

Anatomy of the State

Vad staten inte är

Ur ”Anatomy of the State” . Följande kapitel: Vad staten är De allra flesta håller staten för en välfärdsinstitution. Vissa teoretiker upphöjer staten till en gudomlig sida av samhället. Andra ser den som en älskvärd, om än ofta ineffektiv, organisation för att fylla sociala ändamål. Men nästan alla ser den som nödvändig för att uppnå Läs mer om Vad staten inte är[…]

”Vem skulle du rösta på om det vore val idag?”

Vem har väl inte fått den frågan någon gång, vare sig det är av familj/vänner eller SIFO? Frågan i sig är kanske inte så intressant, men alla bakomliggande antaganden är oerhört intressanta – inte minst för libertarianer. För genom att ställa frågan har man redan svalt hela det politiska systemet, den demokratiska illusionen och den politiska makten.

När jag tidigare fått frågan har jag alltid svarat ärligt och sagt att jag inte röstar. Även om detta ofta chockerar eller gör frågeställaren förvirrad (inte minst SIFO, om man påtalar att de inte kan skriva ”vet inte” för man röstar inte av principiella skäl), så blir nästan alltid följdfrågan: Men om du skulle rösta…

Och jag svarar återigen, med ytterligare emfas, att jag inte röstar och inte tänker rösta och verkligen inte vill ha något med det politiska systemet att göra. För det klart att jag inte kan säga att ”jag röstar inte av princip, men om jag trots allt skulle falla för frestelsen så skulle jag rösta för x” – för då är det ju inte längre av princip. Det är helt orimligt att avkräva den som inte röstar ett svar på frågan med förtydligandet ”om du skulle rösta”…

Fast detta biter sällan på frågeställaren (SIFO ger dock snabbt upp, för de ringer hellre någon annan som inte krånglar så mycket). Istället blir frågan något i stil med: ”Men om du var tvungen att rösta…?” […]

Det såg fint ut på håll

När tar vi oss tid att titta närmare på saker när de ser bra ut på håll? Det givna svaret är att det är ytterst sällsynt. I dagens informationssamhälle är det snarare ett problem att dämpa intrycken till en fungerande nivå.

”Det såg fint ut på håll” var den passande kommentaren från fastighetschefen i Kramfors, Anders Näslund när han upptäckte att tapens mönster bestod av massor av Kalasjnikovs.

 

Nedsläckningens tid och demokratiska bakslag

Allt som har att göra med demokrati verkar nästan definitionsmässigt vara ”gott” – alldeles oavsett vad det är. Är det möjligen den moderna tidens masspsykos eller hjärntvätt? Kanske.

Det är i alla fall oerhört sorgligt, tragiskt och skrämmande med den snabba nedmontering som nu görs av de framsteg som mänskligheten gjorde filosofiskt, moraliskt och politiskt under Upplysningen. Detta var tiden då människan upptäckte att hon bestod av individer, att varje individ har ett värde och måste vara politiskt och moraliskt okränkbar, att grupper endast är en abstraktion av individer som delar något karaktärsdrag, intresse, el dyl. Oavsett vilket, så är individen viktigare än gruppen. Med andra ord har individen vissa rättigheter, som gruppen endast kan få genom explicit delegering.

Därav har vi t ex den juridiska principen att individen är oskyldig tills dess motsatsen bevisats. Individen har att försvara sig mot anklagelser, men bevisbördan ligger på den som beskyller, anklagar och vill påvisa skuld. Inte tvärtom. Individen kan nämligen samla fakta och styrka sådant som hänt, men det är omöjligt att finna bevis för, bestyrka och redovisa fastställda fakta om att något inte har hänt. Det är alltså inte möjligt för mig att bevisa att jag inte stulit från dig, för det betyder att jag måste dokumentera precis allting som hänt i mitt liv – för att därigenom visa att jag inte kunde ha stulit. Men jag kan fortfarande inte bevisa att jag inte stal; bara att det inte verkar som att jag kunde ha gjort det.

Att bevisa skuld, däremot, är enklare att fastslå om det verkligen hänt: då finns objektiva fakta, då har det hänt i verkligheten och därmed finns också spår som kan dokumenteras, bestyrkas och påvisas bortom rimliga tvivel. Därför ligger bevisbördan och bevisningskravet på åklagaren – den som hävdar brott måste visa (1) att brott begåtts och (2) att den anklagade begått det.

Det låter självklart – för visst har varje individ rätt att anses oskyldig om man inte bevisats skyldig till någonting? Om man inte bevisats skyldig så kan man ju inte med säkerhet säga att personen ifråga agerat brottsligt.

Men detta är något vi nu i snabb takt går ifrån. Varför? Jo, staten har alltid ansett detta vara ett rejält problem: genom att lägga bevisbördan på den som anklagar så måste staten förlita sig på fakta och öppet och tydligt bevisa att ett brott begåtts och vem som är skyldig. Men det kostar pengar, tar tid, samt betyder att man måste spela med öppna kort. Dessutom kan man inte särdeles enkelt slå undan benen från fiender och ”icke önskvärda element” – att fabricera brott och bevis för brott är svårt och dyrt. Alltför svårt och dyrt om man har intresse av att hålla ett samhälle under full kontroll.

Så terrorismen utgör en fantastisk möjlighet för de styrande. […]

Avskaffa våldsmonopolet

Redan 1849 skrev ekonomen Gustave de Molinari i sin bok Production of security att det är i konsumentens intresse att arbetskraften och marknaden är fri ifrån regleringar och interventioner. Detta eftersom det leder till de bästa tjänsterna med ett lågt pris. Han betonade även att konsumentens intressen alltid stod över producenten och att marknaden lever Läs mer om Avskaffa våldsmonopolet[…]

Den ödmjuke vinnarpresidentent

I en sedvanligt knäpp och världsfrånvänd krönika skriver Karin Henriksson – om än mer svårförstådd än vanligt – om de tio år som gått sedan 9/11-attentaten 2001. Som vanligt skriver Karin på ett sådant sätt att man lätt kan förmås tro en sak medan fakta säger en annan, men likt Paul Krugmans slingrande otydlighet på Läs mer om Den ödmjuke vinnarpresidentent[…]

Frimarknadsextremism

Den fria marknadens motsatsVänsterpartiets Jonas Sjöstedt skriver idag på SvD Brännpunkt om vad partiet kan lära sig av finanskrisen. Även om det (naturligtvis) finns många dumheter att kommentera på i artikeln, får första stycket illustrera den så vanliga men ack så felaktiga synen på marknaden:

Det globala ekonomiska systemet befinner sig i djup kris. Den avreglerade finanskapitalism som gav oss krisen 2008 visar nu alla tecken på att en ny nedgång står för dörren.

Jag tänker givetvis på orden ”den avreglerade finanskapitalism som gav oss krisen”. Detta är något som hävdas i parti och minut – och det är sant. Det skedde viss avreglering innan krisen slog till. Detta tas av vänstern (inte bara partiet) som intäkt för att en avreglerad marknad fungerar precis som Marx beskrev den: den inneboende motsättningen i kapitalismen skapar alltmer frekventa kriser, vilka till slut leder till att systemet rämnar och förbyts i proletariatets diktatur.

Marx hade förstås helt fel, men om man – som vänstern – tror att han hade rätt, varför är man då emot avregleringar? En helt avreglerad marknad skulle ju bringa den eviga och vackra kommunismen, så det bästa för dem med socialistiska ideal borde vara att avreglera så mycket och så snabbt som möjligt. Men de kämpar hårt för raka motsatsen. (Och passar på att tala om kapitalismens fundamentala kontradiktion…)

Men jag tänkte inte tala om den ideologiskt medvetna vänstern (vilket är synonymt med ”ekonomiskt ignorant”), utan om den medelsvenssonska synen – som i mycket går i linje med vänsterns syn, men är långt mindre ideologiskt medveten. Och det är här tal om ”frimarknadsextremism” kommer in. Avregleringarna förekom krisen, så hur kan man förespråka fler avregleringar? Alla vet ju att marknaden måste regleras för att fungera.

Det är ett vanligt uttalande även från dem som anser sig vara ”höger”.

[…]