Den ovillkorliga kärlekens skuggsida

Går det att centralplanera fram en känsla utan oanade konsekvenser? Hur förhåller sig den ovillkorliga kärlek som ibland utlöses vid kollektiva kriser, till den mer alldagliga variant som utmärks av att vara specifik, riktad och exklusiv? Och har människan inte rätt till samtliga sina känslor som råkar infinna sig när tragedin är framme? ”Var inte rädd!” ”Låt inte hatet ta över!” ”Kärleken måste segra!” Det förefaller Läs mer om Den ovillkorliga kärlekens skuggsida[…]

Den moderna tidens mördare

Jag läste en krönika av Peter Kadhammar i Aftonbladet och känner mig tvungen att kommentera på den. Kadhammar skriver om tragedin i Colorado efter att ytterligare en galning mördat människor till synes urskillningslöst. Men trots att ämnet är så uppenbart missar Kadhammar de flesta tänkbara mål. ”Den moderna tiden grydde i det individuella våldets tecken”, Läs mer om Den moderna tidens mördare[…]

Nedsläckningens tid och demokratiska bakslag

Allt som har att göra med demokrati verkar nästan definitionsmässigt vara ”gott” – alldeles oavsett vad det är. Är det möjligen den moderna tidens masspsykos eller hjärntvätt? Kanske.

Det är i alla fall oerhört sorgligt, tragiskt och skrämmande med den snabba nedmontering som nu görs av de framsteg som mänskligheten gjorde filosofiskt, moraliskt och politiskt under Upplysningen. Detta var tiden då människan upptäckte att hon bestod av individer, att varje individ har ett värde och måste vara politiskt och moraliskt okränkbar, att grupper endast är en abstraktion av individer som delar något karaktärsdrag, intresse, el dyl. Oavsett vilket, så är individen viktigare än gruppen. Med andra ord har individen vissa rättigheter, som gruppen endast kan få genom explicit delegering.

Därav har vi t ex den juridiska principen att individen är oskyldig tills dess motsatsen bevisats. Individen har att försvara sig mot anklagelser, men bevisbördan ligger på den som beskyller, anklagar och vill påvisa skuld. Inte tvärtom. Individen kan nämligen samla fakta och styrka sådant som hänt, men det är omöjligt att finna bevis för, bestyrka och redovisa fastställda fakta om att något inte har hänt. Det är alltså inte möjligt för mig att bevisa att jag inte stulit från dig, för det betyder att jag måste dokumentera precis allting som hänt i mitt liv – för att därigenom visa att jag inte kunde ha stulit. Men jag kan fortfarande inte bevisa att jag inte stal; bara att det inte verkar som att jag kunde ha gjort det.

Att bevisa skuld, däremot, är enklare att fastslå om det verkligen hänt: då finns objektiva fakta, då har det hänt i verkligheten och därmed finns också spår som kan dokumenteras, bestyrkas och påvisas bortom rimliga tvivel. Därför ligger bevisbördan och bevisningskravet på åklagaren – den som hävdar brott måste visa (1) att brott begåtts och (2) att den anklagade begått det.

Det låter självklart – för visst har varje individ rätt att anses oskyldig om man inte bevisats skyldig till någonting? Om man inte bevisats skyldig så kan man ju inte med säkerhet säga att personen ifråga agerat brottsligt.

Men detta är något vi nu i snabb takt går ifrån. Varför? Jo, staten har alltid ansett detta vara ett rejält problem: genom att lägga bevisbördan på den som anklagar så måste staten förlita sig på fakta och öppet och tydligt bevisa att ett brott begåtts och vem som är skyldig. Men det kostar pengar, tar tid, samt betyder att man måste spela med öppna kort. Dessutom kan man inte särdeles enkelt slå undan benen från fiender och ”icke önskvärda element” – att fabricera brott och bevis för brott är svårt och dyrt. Alltför svårt och dyrt om man har intresse av att hålla ett samhälle under full kontroll.

Så terrorismen utgör en fantastisk möjlighet för de styrande. […]

Den ödmjuke vinnarpresidentent

I en sedvanligt knäpp och världsfrånvänd krönika skriver Karin Henriksson – om än mer svårförstådd än vanligt – om de tio år som gått sedan 9/11-attentaten 2001. Som vanligt skriver Karin på ett sådant sätt att man lätt kan förmås tro en sak medan fakta säger en annan, men likt Paul Krugmans slingrande otydlighet på Läs mer om Den ödmjuke vinnarpresidentent[…]

Myten om säkerheten och hoten

Idag är det exakt ett decennium sedan de hemska terrorattackerna på World Trade Center i New York City. Nästan 3 000 människor dog av att två kapade plan körde in i och totalförstörde de så kallade ”tvillingtornen”. USA lider fortfarande av sviterna av detta första angrepp på amerikansk mark, för att inte tala om hur världen lider av de förändringar som terroristhotet fört med sig via politiken.

Staten svarade mot attackerna som staten alltid svarar mot hot och problem: total nedsläckning (se t ex hur man hindrade mat- och vattenförsörjning i New Orleans efter orkanen Katrina för att få ”läget under kontroll”). Alla flygningar över amerikanskt territorium ställdes omedelbart in. Inte för att det egentligen fanns risk för fler attentat, utan för att staten inte har några andra medel: man kan bara stoppa, hindra, släcka ned och förstöra.

Med samma metod har man försökt att säkra flygtrafiken efter ”9/11”: genom att stoppa, hindra, släcka ned och förstöra. […]

Kopplingen mellan idéer och våldsdåd

Det våldsdåd som Anders Behring Breivik utförde i Norge följs nu av den sedvanliga häxjakten på allt som kan ha påverkat mördarens tankar. Han beskrevs först som en kristen högerextremist – en beskrivning som syftade till att sätta dit en specifik grupp människor. Allteftersom mer fakta framkommit har han mera korrekt beskrivits som en anti-islamisk Läs mer om Kopplingen mellan idéer och våldsdåd[…]