Cospaia — den anarkistiska republiken

Nästa gång dina vänner säger ”nämn en plats där man testat anarkokapitalism”, kan du stolt svara ”Republiken Cospaia”. I nästan fyrahundra år blomstrade denna pyttelilla republik, mitt i Italien; utan härskare, utan militär, utan byråkrati och utan skatter! Cospaias framgång är en osannolik berättelse som visar hur anmärkningsvärt lite det behövs för att skapa välstånd. Läs mer om Cospaia — den anarkistiska republiken[…]

Att försvara det oförsvarbara: Svarttaxin

Minoriteter och fattiga skulle inte ha sådana problem att få tag på en taxi om marknaden var fri. Ingen skulle behöva känna att deras hudfärg gjorde dem till en andra klassens medborgare för att taxin vägrade stanna. Det är naturligtvis beklagligt att människor bor i osäkra, oroliga och farliga områden, men ingenting blir bättre av att det dessutom är stört omöjligt för dem att få tag på en taxi.

Kenyas svarta marknader, del 6: Möt Maina – skoförsäljare och revolutionär

Maina och många andra handlare vägrade lämna gatorna, trots fängelsestraff, trakasserier, utpressning och till och med våld. Askaris (poliser och militärer) stal öppet av näringsidkarna eller beslagtog deras produkter och krävde tusentals kenyanska shilling i utbyte mot att lämna tillbaka dem. Kvinnliga försäljare våldtogs eller tvingades erbjuda sexuella tjänster för att slippa extrema ”avgifter” som straff för att de bröt mot olika regleringar. Detta tumultartade arrangemang blev dock kortlivat.

Kenyas svarta marknader, del 4: Skattmasar och hjälpgrupper i Kisumu

Men som av en naturlag flockas handlarna dagligen till stadskärnan med sina frukt- och grönsaksvagnar och säljer illegalt utan att betala några licensavgifter. Så småningom dyker en lastbil med ”Askaris” upp (swahili för soldater/poliser) och börjar jaga försäljarna, vilket leder till ett maniskt skottkärre-race då stora horder av gatuförsäljare springer iväg från stadskärnan med hela deras inventarier och ett ropande förband av soldater i släptåg.

Är insiderhandel verkligen ett brott?

Raj Rajaratnam (och kanske framförallt några av hans medarbetare) kan mycket väl ha brutit mot avtalsförpliktelser gentemot sina kunder. I den mån detta är sant kan en del av deras verksamhet ha varit olaglig även på en verkligt fri marknad. I allmänhet är dock ”insiderhandel” inte något brott, eftersom det är omöjligt att definiera begreppet på ett sätt som inte förbjuder legitim, spekulativ efterforskning och handel. I praktiken får staten genom dessa lagar ett mycket trubbigt vapen som kan användas för att jaga efter vilka lönsamma företag som helst.

Kenyas svarta marknader, del 3: Alexis de Tocqueville i Nakuru

De talade länge om problemen i Nakuru: miljöförstöring, fattigdom, korruption. Det som framförallt märktes var att ingen föreslog att man borde förlita sig på den kenyanska staten för att lösa dessa problem. Tvärtom ägnades en stor del av mötet åt att diskutera alla nackdelar med politik. ”Vi måste förstå kommunerna. Vi måste veta hur de fungerar och vem man ska prata med.” En grupp som företräder civilsamhället måste investera i kunskap om hur politiska nätverk fungerar; vem styr vad, och hur mycket behöver man sälja in sig hos dem.

Kenyas svarta marknader, del 2: Korruption och kommers

Något som definitivt inte ses som blotta förslag är poliskontroller, vilket det kryllade av längs vägen mellan Nairobi och Nakuru. Polisen väljer ut bilar och viftar in dem åt sidan och blockerar ofta trafiken rent fysiskt. De kikar in genom fönstren och skriver frenetiskt i sina anteckningsblock. Becky hävdar att polisen i andra delar av landet avkräver mutor från Matatu-förare som bryter mot olika (och ibland nästan omöjliga) trafikföreskrifter.

 

Kenyas svarta marknader, del 1: Varför jag bryr mig

I Lagos, Nigeria bygger människor hela samhällen som flyter omkring ute på träskmarker, medlar sina tvister i domstolar som är belägna på soptippar, och sammanträder för att diskutera regleringar och arbetsvillkor på arbetsplatsen. I FN skriver någon ett ”policydokument” som dikterar hur hundratusentals, till och med miljontals, människor i Lagos och andra delar av världen bör leva. Detta dokument når dock aldrig dessa invånare, och tur är väl det. Vem vill trots allt bli tillsagd att de inte kan uppnå sina mål utan ”hjälp” från en avlägsen, högavlönad rådgivare?