Främmande för tillväxt och sysselsättning

Jytte Guteland, före detta ordförande för SSU, skriver på Newsmill en artikel om krisen i Grekland. Redan i titeln börjar man ana oråd, då den lyder ”Europa behöver en expansiv finanspolitik”.

Vi här på Mises.se är stolta över att ha som tradition att kalla saker för vad de egentligen är, se t.ex. här och här. Således, för att fortsätta denna tradition, det Jytte kallar en ”expansiv finanspolitik” är endast ett finare ord för inflation, eller kort och gott, för att trycka mer pengar. Det är givetvis politiskt ”känsligt” att säga rakt ut att ”Europa behöver mer inflation”, och således använder sig Jytte av det mindre hotfulla ordet ”expansiv finanspolitik”. Men låt er inte luras. Det Jytte snackar om är inget annat än tillverka, givetvis ur tomma intet, en massiv hög med nya pengar. Givetvis skall dessa nytryckta pengar ges till vissa utvalda grupper först, som får möjlighet att spendera dem innan priserna gått upp. På så sätt har de en omfördelande effekt (vilket Jytte öppet menar är bra), där de som får pengarna först gynnas på bekostnad av de som får pengarna sist eller inte alls.

Vad bra! Ja, och så får vi ju få fart på konsumtionen också!

(Man kan lite smått, så här i förbifarten, undra när övertygade socialister, som generellt verkar vara emot det som de kallar ”konsumtionssamhället”, kommer att inse att det är exakt denna socialistiska inflationspolitik som leder till det ”konsumtionssamhälle” som de avskyr?) […]

Det är lätt att vara generös med andras pengar

Gabriel Wikström, som vi skrivit om tidigare, ger sig in debatten om utbildning på SvD, vilket ju inte är så chockerande. Politiker har ju en närmast religiös övertygelse om att alla problem går att lösa med ”utbildning”.

Jag tror framförallt att detta har att göra med att förslag om ”mer utbildning” (för ”mer” av något är ju alltid lösningen på alla politiska problem) är trevligt för politiker eftersom 1) det ser ut som om de är handlingskraftiga (eftersom den etatistiska ideologin menar att det är bättre att göra något, än att inte göra något) och 2) det gömmer en massa folk från arbetslöshetsstatistiken. Per Bylund har även tidigare i veckan skrivit om den oheliga ”alliansen” mellan utbildning och politiker.

Som förväntat begår Wikström den vanliga politiska blundern, då han påstår att politiker kan ”skapa” jobb. Han skriver,

Fokus i den politiska debatten måste därför ligga på hur vi kan skapa fler jobb åt unga. Men en sådan diskussion måste ta sin utgångspunkt i fakta. När väl ungdomsarbetslösheten debatteras görs det ofta översiktligt, utan att gå på djupet, med en övertro på enkla lösningar som försämrat anställningsskydd eller sänkta ingångslöner. (min kursivering)

Strunt samma att all seriös ekonomisk teori menar att minimilöner (i Sveriges fall regleras detta via kollektivavtalen) och ett inflexibelt system endast håller folk utanför arbetsmarknaden. Politiker av Wikströms rang behöver ju inte bry sig om fakta (trots att han säger sig vilja ta sin utgångspunkt i just fakta), utan ekonomisk teori kan enkelt viftas undan som inget annat än nyliberalism (givetvis förutsatt att vi inte talar om den store Marx, för då är vi tydligen en sanning på spåren). Trots allt är ju politik ”att vilja”, och bara vi vill tillräckligt mycket kan vi upphäva de ekonomiska lagarna.  […]

Grattis Gabriel Wikström!

Som jag fruktade för några månader sen så blev Gabriel Wikström nästa ordförande för SSU. SSU har nu tydligt visat åt vilkat håll man vill gå. Ökad socialisering/facism med kontroll och regleringar av våra barn och våra liv. Gabriel Wikström är säkert glad, men barnfamiljer och annat vanligt folk bör se upp för denna man. Läs mer om Grattis Gabriel Wikström![…]

Gabriel Wikström och ökad socialisering

Gabriel Wikström borde läsa Peter Wolodarski söndagskrönika Populisternas julafton för att lära sig lite mer om siffror och statistik. Förklaringen till detta verklighetsfrånvända resultat är det relativa fattigdomsbegreppet. Det är ett jämförelsemått, inte en mätare av ekonomisk standard. Det visar hur en grupp i samhället – de som har mindre än 60 procent av medianinkomsten Läs mer om Gabriel Wikström och ökad socialisering[…]

Dilsa och Gabriel Wikström om barn och frihet

Jag läste en tre år gammal artikel ”Hur bra är förskolan för barnen egentligen?” av Dilsa Demirbag-Sten i DN som tyvärr fortfarande är skrämmande aktuell. Dilsa gör flera viktiga iakttagelser och beskriver bra och personligt barnomsorgens framväxt i Sverige. Att barnen behöver mer tid med sina föräldrar istället för utbildade pedagoger är helt klart rätt Läs mer om Dilsa och Gabriel Wikström om barn och frihet[…]

Den verkliga fienden

Det finns politiker som är harmlösa, som vi kan ignorera och som förhoppningsvis aldrig får något större inflytande på våra liv. Sen finns det kategorin av typen Gabriel Wikström som återupplivar nygamla metoder för att ytterligare förslava oss. Gabriel Wikström vill sätta våra barn på anstalt ifrån 3 års ålder. In i kollektivet och den Läs mer om Den verkliga fienden[…]