Glöm Yanny eller Laurel. Ett mycket större mysterium gäller hur människor när de lyssnar till ordet stöld, får för sig att de hör ordet skatt.
Det kallas inte för intet för stöldmysteriet!
Hälsningar från skattepolitiske talesmannen.
Kategorier
Etikett: Skatt är stöld
Kategorier
Är det skatt som skapar välstånd?
Om vi jämför ett rikt högskatteland med ett fattigt lågskatteland, har vi då visat att skatt skapar välstånd och kanske till och med att skatt därför inte är stöld? Nej, sakta i backarna, mätpunkter är bedrägliga. Att välja en tidpunkt och enbart där notera resultat som fullständiga är att börja i galen ände.
Antag att två personer samtidigt blir utknuffade från en skyskrapa. Den ene från tjugonde våningen, den andre från den hundrade. Precis när den förste har knycklats ihop mot trottoarkanten mäter vi överlevnadsstatistiken.
Den ligger på 50%. Vidare drar vi slutsatsen att det är fördelaktigt att bli utpuffad från en högre våning. Mannen från hundravåningsplanet kommer självklart också dö. Grundläggande kunskap om gravitation gör att vi kan dra den slutsatsen.
Antag nu ett land med lågt skattetryck – till exempel Bosnien, och ett annat med högt – till exempel Sverige. Vi mäter att Sverige är i bättre ekonomiskt skick än Bosnien. Av detta drar vi slutsatsen att det är fördelaktigt att ha ett högt skattetryck.
Nej. Sverige faller i en viss riktning, om riktningen inte bryts kommer vi tids nog knycklas ihop emot centralplaneringens trottoarkant. Grundläggande kunskap om ekonomi gör att vi kan dra den slutsatsen.
Att vi har det materiellt bättre ställt än Bosnien bevisar ingenting. Bosnien börjar på ett annat våningsplan, har lidit världskrig, kommunism och inbördeskrig — i grund och botten en fullständigt väsensskild historia. Sverige har åtnjutit fred och marknadsekonomi i mycket större utsträckning, och bara de senaste 40-50 åren ökat på sin beskattningsnivå till häpnadsväckande nivåer.
Föreställningen att mer resurser i politikers händer leder till bättre och billigare varor och tjänster än vad som annars vore fallet är nonsens.
Beskattning kan skapa välstånd i lika stor utsträckning som jag kan uppnå viktlöshet genom att lyfta mig själv i öronen.
Den enda anledningen till att arbeta är för att förbättra livet för oss själva och för andra människor. Att hjälpa andra människor få vad de vill ha är samtidigt det bästa sättet för oss själva att få det vi vill ha.
Vi kan arbeta för oss själva för att förbättra våra egna liv och vi kan arbeta åt andra människor för att förbättra deras liv.
Det är framförallt det senare som i dagligt tal brukar kallas ett arbete eller ett jobb.
Många människor tänker inte på att det de gör i sitt arbete alltid syftar till att hjälpa andra människor att uppnå sina mål först och främst, vilket sedan i sin tur är en förutsättning för att de själva ska kunna uppnå sina egna mål och förbättra sina egna liv.
Det vi kallar ett arbete är ett frivilligt utbyte där vi byter vår tid och våra tjänster mot betalning i pengar.
I en frivillig transaktion får båda parter ut ett mervärde. Jag byter min tid och mina tjänster mot ett visst belopp pengar för att jag värderar det senare högre. Personen jag hjälper värderar tjänsten jag utför högre än de pengar som jag får i utbyte. Båda parter vinner på det frivilliga utbytet och totalt sett får vi det båda bättre.
Så långt är allt gott och väl, men nu måste vi ställa oss en viktig fråga.
Finns det människor i vårt samhälle som arbetar med och har som jobb att försämra livet för andra människor? Om det finns, hur kan det då komma sig? Är det onda människor?
Jag vill hävda att, Ja det finns, och Nej, sådana människor är väldigt sällan onda, i meningen att de har för avsikt att skada andra människor. Istället beror det oftast på att dessa människor arbetar för att förbättra sina egna liv och sina närståendes liv, men att det sker på bekostnad av att andra människors liv försämras.
Den vanligaste anledningen till detta är arbete som inte uppstår till följd av en frivillig transaktion mellan en människa som vill hjälpa och en annan människa som vill betala för att få hjälp.
Det blir lätt fel då ett arbete utförs utan en direkt koppling mellan personen som vill hjälpa och personen som är avsedd att hjälpas.
Hur vet en person som försöker hjälpa genom sitt arbete att det är en värdefull handling som utförs om personen som hjälpen riktas till antingen inte kan eller inte vill betala för hjälpen, eller om personen som hjälpen är riktad till inte ens blir direkt tillfrågad?
Svaret enligt mig är är att det går inte att veta.
Det är genom avsaknaden av direkt koppling inom arbeten, mellan personer som vill hjälpa och personer som vill ha hjälp, som vi riskerar att människor i vårt samhälle arbetar med att försämra livet för andra människor.
Oftast handlar det om arbeten som avlönas via beskattning.
Beskattning innebär per definition att man tar pengar ifrån människor på ofrivillig grund.
Jag vill hävda att beskattning är grundorsaken till att vi har människor i vårt samhälle som har som arbete att försämra livet för andra människor.
Dessa människor är inte onda, utan oftast handlar det om att deras arbete hjälper dem själva och deras närstående och att de själva har för avsikt och tror att de också hjälper andra människor. Men i själva verket blir resultatet att andra människor i samhället får det sämre på det stora hela och anledningen till det är att deras arbete inte är grundat i en frivillig transaktion.
Vi kan endast hjälpa andra människor via frivilliga transaktioner. Arbeten som avlönas via beskattning grundas inte på en frivillig transaktion och därmed motarbetar de en positiv samhällsutveckling.
Kategorier
Utan fredsmaxim, ingen dans
Och Jesus sade: ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.”
Det här är den kristna versionen av den gyllene regeln: ”Vi bör behandla andra så som vi själva vill bli behandlade.” Ett vida spritt maxim som har spårats så långt som 4000 år bakåt i tiden, till det antika Egypten.
De flesta skriver automatiskt under på denna regel. Den tycks självklar som levnadsdevis för alla goda människor. Många anser den så bra att de tycker att all mänsklig samvaro bör baseras på den. Det är till exempel vad Karen Armstrong föreslår i Charter for Compassion. Armstrong är religionshistoriker och har funnit maximet i i stort sett alla religioner. Jag skulle kunna räkna upp otaliga varianter, men nöjer mig med två utöver Jesus:
Islam säger: ”Ingen av er är i sanning en troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv.”
Jainismen använder en negativ formulering: ”I lycka och lidande, i glädje och sorg, bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva.”
Det verkar som att detta med att regeln är uråldrig och uppträder överallt, i kombination med att den verkar så uppenbart god, har gjort att den helt har undgått ifrågasättande. Men ifrågasättas bör den! För om vi människor följde den gyllene regeln, så som den är formulerad, skulle vi göra varandra illa. Andra vill oftast inte bli behandlade på samma sätt som man själv vill bli, eftersom de inte är som man själv är.
Tyvärr lider vi redan av att denna regel efterföljs. Människor som tycker att det känns bra att tvingas betala skatt för saker de gillar har till exempel inga problem med att tycka att även andra skall tvingas finansiera dessa saker. Det bryter inte mot jainismens bud om att inte skada andra på sätt man inte önskar att bli skadad själv.
Och de politiker som känner obehag inför tanken på spontan dans, kan använda den gyllene regeln för att förbjuda andra detta nöje. Trist för oss som gillar att dansa. Att den gyllene regeln har följts, är föga tröst.
Det är i viss mån möjligt att förstå andra människors behov genom att ta avstamp ur våra egna, och därifrån sträcka ut vår empati. Men att andra verkar bete sig likt oss själva, kan få oss att dra felaktiga slutsatser om att de är som oss själva. Denna missuppfattning orsakar besvär utöver skatt och tyranniska förbud. Det leder till frustration, missförstånd och gräl. Färre bra saker blir gjorda på ett bra sätt.
Det är dags att lansera en uppdaterad gyllene regel. Den bör formuleras något i stil med: ”Sträva efter att behandla andra så som de vill bli behandlade.” Vi kan kalla det för fredsmaximet.
I negativ form är fredsmaximet mycket likt icke-agressionsprincipen: ”Gör inte mot andra sådant de inte vill att du gör mot dem.”
Det är svårare att följa denna regel än den Jesus gav oss. Med hans maxim räcker det att vi vet vad vi själva tycker om, men för att behandla andra som de vill bli behandlade behöver vi göra oss omaket att förstå dem. Då räcker det inte med att förstå sig på människor generellt, vi behöver förstå den individ vi vill behandla väl. Vi måste se henne, och lyssna mycket noggrant, på just henne. I någon mening behöver vi försöka bli henne. Genom att låta våra öron växa till satellittallrikar och sträcka ut våra empatiska morrhår kan vi föreställa oss att vi är i hennes skor, och se världen med hennes ögon.
En ansträngning för att förstå hur någon annan fungerar ökar samtidigt våra kunskaper om oss själva, vilket är jättebra, eftersom självkännedom är viktigt när man ska följa fredsmaximet. För även om du lyckats ta reda på hur någon annan vill bli behandlad, kommer du att agera genom det filter som är din personlighet. Du uppfattar att du gör på ett visst sätt, men du gör i själva verket på ett annat vis.
Det kan jämföras med att med pil och båge försöka träffa en fisk som vilar en bit under vattenytan. Ljuset bryts mellan luften och vattnet. Pilen kommer därför inte att träffa det den ser ut att peka på, oavsett hur stadig skytt du är. Bara genom att känna till hur stor brytningen är kan du rikta om för säker träff. Bara genom att känna dig själv kan du rikta om och kompensera rätt för jagfiltrets brytning.
När vi bemödat oss om att förstå den andre, och lärt oss mer om oss själva, ökar våra chanser att vi behandlar vår medmänniska så som hon vill bli behandlad och inte gör något mot henne som hon inte vill att vi skall göra. Våra amorpilar har nu en större chans att göra gott, och de löper mindre risk att åsamka skada
Genom att följa fredsmaximet; att alltid försöka behandla andra så som de vill bli behandlade, kan vi bidra till en bättre värld. Dels genom hur vi beter oss mot andra, dels med det exempel vi ger andra att följa.
De som ansluter sig till vår modell kommer tycka att det är mycket bättre att använda argument och dialog för att uppmuntra andra att finansiera de saker de gillar, än att via ombud använda hot och våld för att tvinga andra att betala för dem.
Och i vår version av Matteusevangeliet skulle Jesus kunna säga: ”Om eder nästa viljen dansa, skolen I låta henne dansa; ty detta är lagen och profeterna”.
Texten ovan är en transkibering av ett tal som Peter Strömberg framförde på bubb.la-träffen den 4 januari 2018, i Stockholm. Du kan se talet här (och lyssna på det på Mises Ljud).
Statens vikigaste myt är förvånansvärt enkel att genomskåda.
Jeff Deist:
Socialliberaler hatar att höra att skatt är stöld, att staten är tvång och att varenda lag och reglering är ett löfte om våld mot den som inte rättar in sig i ledet.
Det kränker dem på ett känslomässigt plan, eftersom hela deras världsbild är baserad på myten om samhällskontraktet.
Ett nej är ett nej när det sägs med ett armband. Därför tänkte vi testa om detta fungerar för att hålla fogden borta från det som är vårt.
Än så länge är det bara en idé och vi pejlar in intresset. Vi kommer behöva beställa ganska många armband så det blir en stor kostnad vi måste ta initialt, varför det behöver komma in en viss mängd beställningar innan vi sparkar igång produktionen.
Armbanden kan komma att se lite annorlunda ut än på bilden. Det beror på vad leverantören kan åstadkomma.
Om du vill ha ett eller flera armband ”Eliasson” för 50 kronor styck, exklusive frakt, beställer du det via detta formulär:
Jag vill ha armbandet ”Eliasson”
Din beställning kan vara den som får detta armband att komma till världen!
Uppdatering den 6 juli: Det här kommer bli av. Men det blev lite dyrare att producera än vi tänkt oss. Skynda beställa innan vi höjer priset.
Från institutets familjeavdelning:
Läs även: Ditt Wifi och din telefon kan delta i kampen för friheten.
Kan vi väcka intresse kring att skatt är stöld i detta statsdyrkande land? Jag tror det och bilden här intill visar ett förslag på vad vi skulle kunna göra.
Det kan knappast ha undgått mången läsare av mises.se att det pågår en kampanj på temat ”Taxation is theft”. Mitt eget Facebookflöde är nog lite extra berikat med olika meme-bilder i stil med denna:
Aktiviteten tycks faktiskt ha bidragit till ett ökat intresse för frågan. En sökning på ”Taxation is theft” på Google Trends visar den klassiska hockeyklubban. För den som vill ha några gratis fniss rekommenderar jag inlägget där Learn Liberty tar upp fenomenet som kortast, inklusive några fina exempel.
Om du följer länken till Google Trends ovan och sedan testar med varianterna ”skatt är stöld” eller ”beskattning är stöld” kommer du upptäcka att det inte tycks finnas mycket intresse kring detta i Sverige. Jag föreslår att vi tar oss i kragen och försöker ändra på den saken. En grej vi alltså kan göra är att redigera nätverksnamnet (SSID) på våra wifis.
Här följer lite tips på hur du kan göra för att delta i Wifi-kampanjen. De flesta wifi-routrar kan exponera fyra nätverk, så du har alltså fyra chanser att formulera budskapet:
- Hushållets nätverk på 2,4 GHz
- Hushållets nätverk på 5GHz
- Gästnätverket på 2,4 GHz
- Gästnätverket på 5 GHz
Din router kan vara inställd på att enbart exponera det första eller de två första nätverken. Du behöver i så fall aktivera de andra nätverken. På min D-Link-router anses gästnätverk vara en avancerad funktion och hittas under fliken Advanced och kallas för Guest Zone. Man kan behöva leta lite för att se var man aktiverar 5GHz nätverken också. Använd gärna kommentarsfältet för att tipsa varandra om hur man gör på just er router. Min D-Link låter mig inte döpa nätverket med svenska tecken i namnet, så jag valde att använda ”Beskattning = plundring” samt den engelska frasen. (Jag använde de två frekvenserna för gästnätverket eftersom jag är tämligen fäst vid de två namn som hushållets nätverk har.)
Du behöver inte begränsa spridandet av detta kärleksbudskap till ditt hus/din lägenhet. Ta med dig kampanjen vart du än går genom att döpa din telefons wifi-accesspunkt/hotspot. Jag har en iPhone och på en sådan får accesspunkten samma namn som telefonen varför jag raskt döpte om den till ”Skatt är stöld”. Eftersom jag är en flitig användare av den sjukt usla kollektivtrafiken i Stockholm är det nu, varje dag, många som får chansen att upptäcka sanningen om beskattning!
Vänta inte med detta. Marsch pannkaka till din routers nätverksinställningar och glöm inte att se till att din telefon också deltar!
Uppdatering 1. Kampanjen har nu såväl en facebooksida som ett twitterflöde (@skattarstold). Följa!
Uppdatering 2. Tomas föreslår (i kommentar nedan) att ha ett mellanslag i början av nätverksnamnet så att det hamnar först i listan över tillgängliga nätverk. En del routrar låter dig inte göra det. Men då kan du testa med ett utropstecken eller ett understreck (_). Själv valde jag att dekorera namnet på min telefon med hjärtan så att det riktigt syns:
