Att rösta eller inte rösta

Det bubblar i den frihetliga rörelsen: Ska man rösta? Den frihetlige pragmatikern frågar sig ”Gör det någon nytta? Om ja, vilket är det frihetligaste alternativet?” Den renlärige å andra sidan ”Om min lilla röst verkligen påverkar, är det moraliskt att utsätta oskyldiga medmänniskor för demokrati? Kan man rättfärdiga det som en självförsvarshandling?”

Den politiska röstningskultens sociologi

Frivilligt utbyte av ekonomiska och moraliska värden för ömsesidig vinning – värden som växer genom en ständigt pågående, strategisk uppdelning av arbete och kunskap –  har endast i en blinkning av mänsklighetens historia utmärkt sig som den avgörande kuggen för social sammanhållning. Det som i regel har förbundit människan till sin granne har istället varit hennes Läs mer om Den politiska röstningskultens sociologi[…]

Röstandets praxeologi

Att rösta om beslut över gemensam egendom i privata sammanhang är oproblematiskt. Men ett politiskt system som bygger på röstning kan aldrig bli ”rättvist”. Dels för att det inte finns något objektivt mått på sådan rättvisa, men också för att det alltid finns möjlighet att oförtjänt rösta till sig frukten av andras arbete. Beroende på hur rösträtt och röstvikter fördelas får man olika förskjutning av välståndet i samhället. Emedan demokrati således innebär systematiskt förtryck av minoriteter måste det enligt normala etiska kriterier klassas som institutionaliserad mobbning och därmed ett omoraliskt system.

Varför jag inte röstar

Finns det några argument för att gå och rösta? Javisst, men bara ifall man tror att samhällelig ordning är något som måste påtvingas av politiska myndigheter genom våld och andra tvångsåtgärder. Jag delar inte denna uppfattning. Jag tror tvärtom att samhällsordningen är en produkt av osynliga, spontana influenser som vi i de flesta fall inte är medvetna om. Politik är som en sten som kastas genom ett spindelnät i det att den stör dessa informella processer och de befintliga sammanslutningar som de är beroende av.

Varför jag inte röstar på ödlor

Tyvärr är det ju så att det frihetliga budskapet i stor omfattning är frånvarande från det svenska politiska rummet. Här finns dock ett tomrum att fylla, en möjlighet att utnyttja. Det är dock viktigt att vara konsekvent och inte ge upp sina principer när det blåser snålt. Om man vill inspirera folk måste man komma med något mer än förslag om en liten procentuell sänkning av inkomstskatten. Folk inspireras inte av en urvattnad och principlös “liberal” politik. Om du inte tror på det du förespråkar, varför skulle någon annan då göra det?

 

En röst för de stumma

Själva diskussionen om styrelse bör dock få varje liberal att dra öronen åt sig. Styrelse innebär ju att någon annan får makten över delar av eller hela samhället och därigenom minskas per automatik individens spelrum. En röst på parti eller person som deklarerat att de offentliga åtagandena måste öka är en handling mot självintresset eftersom det ytterligare beskär ens möjligheter att bestämma själv. Man begår aktivt en illgärning mot sin egen frihet.