Kategorier
Artiklar Blogg

Politik är en destruktiv kraft och kan inte lösa våra problem

Det är valrörelse och månen vandrar rödgul och full över dårhuset Sverige.

Man skulle kunna tro att vi i den frihetliga rörelsen skulle passa på att luta oss tillbaks och skratta åt spektaklet. Le åt att etatisterna lägger sådan vikt vid, och blir så entusiastiska över, vilket parti eller vilka politiker som skall få nöjet att härska över dem och råna dem blå de kommande fyra åren.

Men icke. De libertarianska forumen fylls med enkäter om vilket parti man som frihetlig bör rösta på. Bland svaren kan man se i stort sett alla partier representerade, och bland kommentarerna en tävling i fantasifulla motiveringar.

Jag minns hur jag baxnade när Johan Norberg skrev rusigt lyriskt om Annie Lööfs tillträde som partiledare för Centerpartiet. Oj, vad frihetligt det partiet skulle bli nu! Han var lycklig som ett litet barn med pengar i fickorna i en godisaffär. Men det var ändå en nyliberal och gick lätt att skrattande vifta undan. Nu är det alltså motsvarande nonsens i de libertarianska leden.

Och diskuteras det inte vilket parti som är mest frihetligt är det pamfletter och argument för varför det är så viktigt att rösta. Vi som inte röstar och berättar om motiven för det får veta att:

Det är därför ni aldrig kan vinna

Påpekar man den enskilda röstens meningslöshet och minimala chans att påverka något alls får man veta att man misslyckades med statistikkursen i skolan.

Förutom att jag tycker detta är ett mysterium tycker jag att det är förfärligt. Hur skall vi komma vidare som frihetsrörelse om så stora andelar av oss sitter fast med ena eller bägge fötterana i den gyttja som är partipolitik? Jag vet att leden fyllts på mycket de senare åren, och det är nog för optimistiskt av mig att räkna hela den nya skaran som allierade, men detta som utspelar sig just nu är deprimerande.

Staten har oss benhårt fast i sin väv av myter. Enbart staten kan lösa problem, speciellt om det är extra stora problem som staten själv skapat.

Vi behöver bryta oss lösa från denna föreställning. Hur ska vi kunna skapa en friare värld åt våra barn om vi själva fortfarande vänder oss till politiker när det drar kallt runt benen?


Fler artiklar på ämnet rösta som publicerats på Mises.se (alls ej komplett lista):
[hoops name=”vote-or-die”]

Kategorier
Blogg

Tänd ett röstkort 21 maj!

Brinnande röstkortHar du ett röstkort till EU-valet som du inte vet vad du ska ha till? Jag läste på Flashback om någon som gjorde drinkunderlägg av sitt. Men för den som inte är så pysslig kanske kampanjen ”Dags att elda röstkort!” kan vara ett alternativ. Då kan ditt röstkort sprida glädje på sociala medier. Upplägget är enkelt. Du eldar ditt röstkort och fotar eller filmar det. Fotot/filmen postar du på kampanjsidan. Någon föreslog att du även bifogar en motivation till varför du eldar kortet. Jag håller med. Kampanjsidan kommer bli extra rolig att läsa om man kan lära sig vad för olika anledningar folk har till att elda upp sitt röstkort. Kan fungera bra för att väga upp alla inlägg från etatister som förklarar för oss varför vi borde rösta på vem som skall bestämma över oss.

Går Facebook på tvärs mot din religion? Lugn och fin, allt är inte förlorat. Det finns även en tråd på det andra FB (Flashback) där ni kan posta era bilder. För all del, posta dem gärna på båda ställena. Samt på Instagram och Twitter och överallt.

Kategorier
Blogg

Ett av problemen med demokrati

Det finns en aspekt som inte har lyfts fram när det gäller Reinfeldts uppenbara beskrivning av verkligheten där arbetslösheten bland etniska svenskar är lägre som handlar om att dela upp folk i kollektiva grupper.

Kritikerna har framförallt varit upprörda över att Reinfeldt delar in människor i olika grupper. Nu är en av grundtankarna i en demokrati att kollektivt delas upp folk i olika grupper hela tiden. Ibland tillhör du en grupp som ska få ta del av det som staten roffat åt sig och ibland tillhör du inte den gruppen. Detta är själva tanken med den omfördelningspolitik som bedrivs i alla demokratiska välfärdsstater. Genom att dela upp folk i kollektiva grupper kan man då bestämma vilka man ska stjäla mer av och vilka som ska ha mer eller mindre av det stulna bytet.

Hur dessa grupper skapas och delas upp beror helt på vilken grupp politiker som har varit mest framgångsrika att attrahera flest antal röstboskap till sin sak. Efter detta kan den ”fina demokratins majoritet” förtrycka och stjäla ifrån minoriteter utan någon etisk kompass.

Det finns bara två klasser i samhället, skatteproducenter och skattekonsumenter, allt annat har vänstern fått om bakfoten i sin analys. Detta är den enda relevanta uppdelningen som finns eller för att citera professor Hans-Hermann Hoppe:

Trots all socialistisk propaganda om motsatsen visar sig falskheten i den Marxistiska beskrivningen av kapitalister och arbetare som antagonistiska klasser i vissa empiriska observationer: Logiskt sett kan folk grupperas in i klasser på ett oändligt antal sätt. Enligt ortodox positivistisk metodologi (som jag anser vara falsk men är villig att här acceptera för argumentets skull), är de klassifikationssystem bättre som hjälper oss att förutspå bättre. Men klassifikationerna av folk som kapitalister eller arbetare (eller som representanter av olika grader kapitalist eller arbetare) är i praktiken oanvändbar för att förutspå vilken hållning en person kommer att ta i fundamentala politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Skilt från detta är den korrekta klassifikationen av folk som skatteproducerande och reglerade mot skattekonsumenter och de som reglerar (eller som representanter av olika grader av skatteproducenter eller skattekonsumenter) verkligen också ett mäktigt förutspående verktyg. Sociologer har huvudsakligen missat detta eftersom de alla nästan universellt delar Marx förutfattade meningar. Men varje dag bestyrker erfarenheterna min tes: Ta reda på huruvida någon är en offentligt anställd (och dennes rank och lön), och huruvida och i vilken mån personens inkomst och välstånd utanför den offentliga sektorn bestäms av köp av den offentliga sektorn och/eller regleringar – folk kommer systematiskt att skilja sig åt i deras svar gällande fundamentala politiska frågor beroende av om de klassificeras som direkta eller indirekta skattekonsumenter eller skatteproducenter!

PS. Ett stort b(l)ä till alla fåren bland röstboskapen.