Google och staten

Dr_Evil-googleDavid Mothander, nordenansvarig för samhällspolitiska frågor på Google, skriver idag på SvD Brännpunkt. För att komma från bolaget med mottot ”don’t be evil” är det en iögonfallande både underdånig och maktflörtande artikel. T ex skriver Mothander, som vore han helt omedveten om FRA-lagar och ACTA och övervakningsutbyte med USA (osv, osv), att

En förutsättning för att internet ska kunna användas för det goda samtalet är att du får och kan uttrycka din åsikt på internet. Och inte minst att du vågar. Censur, övervakning och begränsningar är alla företeelser som direkt motverkar detta. Om du vet att du är övervakad, vågar du delta i debatten?

I länder som Sverige kan det kanske kännas tryggare, men internet är världsomspännande. Vems definition av ett legitimt undantag och inskränkning av yttrandefrihet ska få företräde? Finns det en global norm, och vilket ansvar har vi alla att sträva efter den?

Tja, det kanske känns tryggare i Sverige, men det är i så fall för att man är ignorant om hur det egentligen ligger till med övervakning och åsiktsregistrering. (Om du inte är paranoid, så är det för att du helt enkelt inte har tillräckligt med information, som det heter.) Denna ignorans har i alla fall Mothander, som ju givetvis inte vill ”vara ond”, inte något emot att stärka och underblåsa. Man kan ju fråga sig varför, om det inte är av korporatistiska skäl. […]

Land of the Free(ly Surveilled)

Jag skrev igår om hur man utvecklat mindre och mer sofistikerade UAVer för att övervaka folk och ta bilder. Givetvis är detta endast ett ”nästa steg” i utvecklingen. Sedan tidigare använder den amerikanska militären, liksom andra, så kallade drönare som flyger omkring och tar bilder av folk eller t o m skjuter dem. Och varför Läs mer om Land of the Free(ly Surveilled)[…]

Vilken SOP[p]A!

Google-loggan som den ser ut idag

Internet är idag fullt av bortsuddade, censurerade och på andra sätt blockade loggor, artiklar och hemsidor. Alltihop är en protest mot den senaste i raden av lagar som med full kraft inför ytterligare en dimension av en totalitär polisstat i hela västvärlden – för att skydda en bransch som vägrar förnya sina affärsmodeller. Återigen är det musik- och filmindustrin som på äkta feodalt manér på något vänster lyckats köpa tillräckligt många politiker för att genomdriva och sedan förstärka den polisiära kontrollen över vårt redan orwellska samhälle. Med enda uppenbara anledning att de inte tycker om att folk lyssnar på musik som de inte betalat för.

Dessa lagar ska givetvis inte underskattas, för de inför regler som gör västvärldens demokratier till konkurrenter till Nordkorea vad gäller faktisk kontroll och censur. Men inte heller ska IP-lobbyns infiltrerande överskattas – inflytandet är säkerligen stort (för att inte tala om förödande för oss alla!), men politiker av alla kulörer har länge väntat på en anledning (och alla anledningar är goda nog) att ta ytterligare några stora steg mot totalitär makt. Makt är alltid av godo för den som tror sig ha en chans att ta del av den.

Protesterna mot alla dessa lagar är dock helt felriktade. Att göra det jobbigt att surfa på nätet har ingen påverkan på politiker (ingen alls) – men kan möjligen öppna ögonen på dem som väljer att tro det bästa och i sin begränsade förståelse förlitar sig på rent-mjöl-i-påsen-argument. Men det grundläggande problemet är att protesterna är uteslutande politiska. […]

Nya, säkrare pass?

En rubrik på SvD.se får mig att studsa: Billigare och säkrare pass. De flesta är nog så pass hjärntvättade i vardagsetatismen att de inte över huvud taget reflekterar över rubriksättningen. Att alla förstår ”billigare” är inte så konstigt. Men vad betyder egentligen att passet är ”säkrare”? Är det någon som på allvar kan säga att Läs mer om Nya, säkrare pass?[…]

Öppet brev till dig i uniform

Förvisso är filmen riktad till amerikanska poliser, militärer och andra uniformerade styrkor. Men världen har på ett olyckligt sätt kommit att genomströmmas av samma tankar och idéer – de idéer som upplysningstidens filosofer gjorde upp med och som man med demokratiskt styrelseskick önskade cementera och garantera. Tänk så fel det gick. Istället för globalt brödraskap, Läs mer om Öppet brev till dig i uniform[…]

The Man på Russia Today

Jag tillhör den skara som hela tiden får ökad respekt för Lew Rockwell och den rörelse, både intellektuell och politisk, som han skapat. Lew är en gigant, men privat är han blyg, timid och ganska tystlåten. Samtidigt är han helt orädd och säger öppet vad han tycker och står rakryggat för en oerhört sund syn Läs mer om The Man på Russia Today[…]

Live Free Or Die?

”Die”, uppenbarligen. För ”free” är inte ett alterntiv längre – och har inte varit på ett bra tag. Det som ofta omnämns som ”land of the free” och ”kapitalismens högborg” har varken frihet eller kapitalism. Det handlar snarare om en polisstat på snabb frammarsch och en samhällelig debatt som uteslutande består av krigshetsande fascism (vänsterns krigsmotstånd Läs mer om Live Free Or Die?[…]

Nytt från polisstaten

Anthony Gregory skriver på Independent Institutes blogg om ett ovanligt nyanserat och faktabaserat reportage om polisövergrepp och polisiärt våld mot fredliga demonstranter i dagens USA. Det är MSNBC som rapporterar ifrån de pågående demonstrationerna på Wall Street och visar hur poliser helt oprovocerat attackerar demonstranter, använder pepparspray, eller på andra sätt griper till övervåld.

Det är en utveckling vi ser i hela världen, och som accelererar. Och det är en utveckling som knappast sker underifrån (även om löften om en poliskarriär givetvis attraherar en del mindre lämpliga element), utan är ett direkt resultat av att den politiska makten flyttar fram sina positioner och tar kommandot över såväl ekonomi och organisationer som medborgare. […]

Den ödmjuke vinnarpresidentent

I en sedvanligt knäpp och världsfrånvänd krönika skriver Karin Henriksson – om än mer svårförstådd än vanligt – om de tio år som gått sedan 9/11-attentaten 2001. Som vanligt skriver Karin på ett sådant sätt att man lätt kan förmås tro en sak medan fakta säger en annan, men likt Paul Krugmans slingrande otydlighet på Läs mer om Den ödmjuke vinnarpresidentent[…]