Kategorier
Etikett: orösta
Kategorier
Nä, jag kommer inte att rösta
Nu är det valår! Det innebär dels att det är val till olika statliga församlingar någon gång i september och dels att hela det offentliga samtalet kommer att domineras av politiska frågeställningar. Även det personliga samtalet med släkt och vänner under ett valår tenderar att handla om valet. ”Vad kommer du att rösta på?” kommer nog vara den vanligaste frågan under år 2018.
Mitt svar är enkelt: Jag kommer inte att rösta.
Jag tror att staten är en i grunden ganska taskig organisation. Den stjäl (genom beskattning), saboterar (lagstiftning och reglering) och kidnappar (fängelse för icke-brott). Dess metoder är våld, hot och ännu mer våld. Val är opinionsundersökningar som staten utför för att avgöra hur taskig den kan vara utan att möta motstånd. Utan röster tvingas staten administrera sina hemskheter i blindo.
Detta är en pragmatisk inställning, men många icke-röstare är mer principiella. De ser röstandet som ett avtal genom vilket väljaren ger sitt samtycke till allt som staten sedan utsätter väljaren för. Lockelsen i denna inställning är uppenbar. Om det är så att väljaren gett sitt samtycke, då får människor som drabbas av usel ekonomisk politik bara skylla sig själva för att de förleddes av osunda ekonomiska doktriner när de röstade. Dålig politik är straffet de får för deras okunskap. Det kostar helt plötsligt att tro på olika ekonomiska myter. Men oaktat hur lockande denna inställning än må vara för hämndlystna är den helt felaktig. Avtal upprättas inte genom att någon lägger en lapp som det står ”Socialdemokraterna” eller ”Moderaterna” på i en låda och därmed godkänner allt som staten sedan gör. Detta är nästan lika underligt som idén om det sociala kontraktet.
Vidare, om det vore så att röstarna gett sitt samtycke till statens åtgärder, då skulle detta innebära att denna svenska staten inte är en så dålig organisation. Ganska många har ju röstat och att de tvingas betala skatt eller hamnar i fängelse för att de rökt en växt är då inte alls något konstigt. Detta kan inte stämma!
Nej, det är alltså inte av principiella skäl jag inte röstar, utan av pragmatiska. Därför är jag inte heller särskilt arg på de libertarianer som av olika skäl röstar. Jag tror att de är fel ute och att de gör staten en tjänst, men det är inte uppenbart omoraliskt.
Tre år har gått sedan det var val förra gången. Jag röstade inte då heller och det har jag inte ångrat en enda gång. Jag hyser ingen oro för att jag kommer att ångra mitt icke-röstande detta år heller och hoppas att ni som läser detta gör något roligt under valdagen istället för något tråkigt. Låt 2018 vara året då vi säger: Det viktiga är inte vem du inte röstar på, det viktiga är att du inte röstar!
Fler artiklar på ämnet rösta som publicerats på Mises.se (alls ej komplett lista):
[hoops name=”vote-or-die”]
Kategorier
7 idiotiska ursäkter för att inte rösta
Enligt Nyheter24 är man en idiot om man inte röstar. De listar sju ursäkter som de tycker är definitivt idiotiska. Tänkte jag kunde bidra med mina personliga ursäkter till att avstå att delta i valet av härskare för de kommande fyra åren. Hära:
1. Jag kommer att ha eldat upp mitt röstkort.
Ja, jag vet att man kan beställa ett nytt och att man egentligen inte ens behöver det. Det är inte poängen. För den som vill vara med i gemenskapen av röstkortsbrännare har vi ett event:Röstkorten brinner i septembernatten
2. Jag har ändå ingen möjlighet att påverka via min röst.
Det vore toppen om alla tänkte så! Det finns en vits med att ha ett val – vitsen är att den härskande klassen skall kunna kontrollera hur många undersåtar som fortfarande inte tänkt igenom vad systemet går ut på.
3. Jag vet vad partierna vill.
De vill ha kontroll över statens våldsapparat för att utöva makt över andra. Jag vill inte att de skall ha den makten och att då rösta vore ett svek mot mig själv.
4. Jag vet var jag ska gå och orösta.
Det blir någonstans där jag trivs att vara. Antagligen hemma vi grillen. Det är otäckt att tänka på alla som går och röstar för att de vill tvinga på andra sina egna värderingar. Då är det skönt att ha fast mark under fötterna och familjen tätt intill.
5. Röstsedeln för inget parti är ingen röstsedel.
Den tänker jag använda. Inte för att det spelar någon roll. Se ursäkt 2.
6. Det spelar ändå ingen roll.
Demokrati må betyda folkstyre, men det vi har är politikerstyre. Vad jag än röstar på kommer det politiker till makten. Jag avskyr politiker.
7. Jag kommer vara för nykter för att rösta.
Har man än gång skakat av sig skolans och medias indoktrinering är tillnyktringen permanent. Om man ser nyktert på politik inser man att Thomas Sowel har rätt: Politikerna försöker inte lösa våra problem, de försöker lösa sina egna. Deras största problem är att bli valda. Lyckas de med det kommer deras näst största problem att bubbla upp – att bli omvalda. Vad de än må ha för problem på tredje plats är det oviktigt i jämförelse med problem ett och två.