Jakten på sparkvoten

I ett försök att dra slutsatser om människors förändrade beteende under en välfärdsregim, har jag nyligen försökt samla information om svenskarnas sparkvot. Detta fick mig oundvikligen att börja fundera på vad sparkvoten faktiskt är, och hur den beräknas. Likt många makro-ekonomiska indikatorer läggs “sparkvoten” fram som någon form av sanning, utan att någon egentligen förklarar Läs mer om Jakten på sparkvoten[…]

Bylund på Mises.org

Idag skriver Per Bylund, senior fellow här på Ludwig von Mises-Institutet i Sverige, på det amerikanska Misesinstitutets hemsida: Economics is Dead, and It’s Being Killed Again. Artikeln diskuterar hur den keynesianska vänstern åter fick livslust i och med finanskrisen samt vad som är fel med nationalekonomi som den ser ut idag.

Att acceptera verkligheten

När man sysslar med vetenskap, även om det är på hobbynivå, handlar det till syvende och sist om att skilja verklighet från fiktion. Nästa steg är att övertyga andra om att acceptera denna verklighet. I naturvetenskaperna är det sällan något problem. Ingen ifrågasätter gravitationens existens och innebörd. Ingen klagar på att vi behöver mat, vatten Läs mer om Att acceptera verkligheten[…]

Deflationshotet: var rädd, var mycket rädd

Sverige har deflation. Det betyder, enkelt sagt, att pengarna blir mer värda allt eftersom tiden går. Det är något att vara rädd för – mycket rädd. Det är i alla fall vad vi får höra i media och av allehanda nationalekonomer. Delvis är deflationsskräcken ett resultat av depressionen på 1930-talet, för man iakttog då att Läs mer om Deflationshotet: var rädd, var mycket rädd[…]

Skottpengar på nationalekonomer: vad nationalekonomer borde göra

I de tidigare artiklarna i den här artikelserien har jag fokuserat på problemen med samhällsvetenskap som sådan (och speciellt nationalekonomi) samt att nationalekonomer egentligen har sig själva att skylla för att de inte tas på allvar (annat än av politiker och andra centralplanerare). Men frågan är ju då vad nationalekonomer egentligen borde göra. För uppenbarligen Läs mer om Skottpengar på nationalekonomer: vad nationalekonomer borde göra[…]

Skottpengar på nationalekonomer: vi har oss själva att skylla

I den förra artikeln på temat ”skottpengar” diskuterade jag den dystra synen på vetenskap i allmänhet och på nationalekonomisk sådan i synnerhet. Av någon besynnerlig anledning har folk i gemen fått för sig att just nationalekonomi är en vetenskap som inte bara kan avfärdas – den kan hånas och skrattas åt. Underligt nog gäller detta Läs mer om Skottpengar på nationalekonomer: vi har oss själva att skylla[…]

Skottpengar på nationalekonomer: det dystra läget i vetenskapen

I kölvattnen till min Wall Street Journal-artikel om svensk sjukvård och Obamacare har det blossat upp ett antal smärre diskussioner. Gammelmedia håller nästan uteslutande tyst om artikeln, detsamma gäller proffstyckare i både Sverige och USA, men den har trots detta diskuterats ganska friskt på sociala nätverk. Precis som väntat har många svenskar stolt deklarerat att undertecknad Läs mer om Skottpengar på nationalekonomer: det dystra läget i vetenskapen[…]

Nationalekonomi vs. keynesianism

I och med finanskrisen sattes återigen den keynesianism på kartan, som vi sedan 1970-talet i viss mån gjort oss av med. Numera kommenterar sådana som Paul Krugman, vars expertis egentligen är internationell handel, utförligt på sin New York Times-blogg om hur staten måste ”satsa” och ”stimulera” och på andra sätt ”fixa” ekonomin. Och folk lyssnar. Läs mer om Nationalekonomi vs. keynesianism[…]

Återkommande dumheter

När man skriver om nationalekonomi brukar det inte ta länge förrän man upprepar sig, trots att man bara skriver en gång i månaden. Det beror på att när folk har fått en viss idé på hjärnan tenderar de att upprepa den i all oändlighet, oberoende av vad som händer runt omkring dem. Oundvikligen kommer sedan Läs mer om Återkommande dumheter[…]

Cirkus Finlandia – Farsen om dividendbeskattningen

Kolumn från Åbo Underättelser.   Som antyddes i mina förra kolumn så var en större skattereform på väg. Att den skulle innehålla både en sänkning av bolagsskatten och en tilltänkt skärpning av dividendbeskattningen var väntat, men att regeringens förslag skulle leda till en sådan fars var kanske inte lika väntat. Trots att man egentligen borde Läs mer om Cirkus Finlandia – Farsen om dividendbeskattningen[…]

Om vänstern och nationalekonomi

Idag skriver undertecknad i den anrika borgerliga tidskriften Svensk Tidskrift. Artikeln baseras på en slags recension i vänstertidskriften clarté, där författarna med allehanda argument och tillhyggen ger sig på nationalekonomi som en ”borgerlig” vetenskap. Slutsatsen är att den sanna vänstern varken kan eller ska befatta sig med nationalekonomi, för den är borgerlig redan i sina Läs mer om Om vänstern och nationalekonomi[…]

Jag har fysikavund

The Science of Human Action?

Man säger att nationalekonomin har fysikavund och att det är av den anledningen som man på sant positivistiskt manér försöker efterlikna fysiken – och främst dess metoder. Fysikavundet är centralt för den moderna, matematiserade ekonomiska vetenskapen. Det är i alla fall så som man säger.

Och det ligger något i det. De allra flesta samhällsvetenskapliga forskare idag har aldrig ens tänkt tanken att det de gör kanske inte är speciellt vetenskapligt eller leder någonstans. Eller funderat över varför man pillar med matematiska variabler i statistiska modeller för att förstå sig på det ständigt föränderliga samhället. Och även om de skulle få tanken, så skulle de nog snabbt förkasta alla alternativ till den matematiska, kvantitativt empiriska metoden. Utan den försvinner i den moderna människans sinne all koppling till Vetenskapen.

Som österrikare har man ofta ett mer filosofiskt angreppssätt – och man har ofta tänkt både djupt och länge på både metodologi och metod för studiet av människan och samhället. Och det är inte svårt att komma fram till att kvantitativa empiriska studier som bäst sänker ett löjets skimmer över studiet av samhället. En människa är inte död materia som alltid reagerar på samma sätt på stimulans; hon är föränderlig, vilket gör att hela samhället är föränderligt. Det enda vi egentligen kan veta vad gäller aggregerade data är att de (i bästa fall) beskriver verkligheten när de uppmättes. Men de säger ingenting om kausala samband eller om skeendet vid en annan tidpunkt. Därav förlitar vi oss på praxeologi för analysen av samhället och studiet av ekonomiska lagar.

Så österrikare är befriade från detta fysikavund. Eller?

Inte jag. […]