Masterstudier i Mises och Rothbards fotspår

Valet av mastersprogram är tyvärr väldigt begränsat om man har ett intresse för den österrikiska skolan och vill förverkliga det intresset i fortsatta studier inom nationalekonomi. Det finns några få mastersprogram runt om i världen med detta fokus, men det program jag hade hört bäst om var Jesús Huerta de Sotos program här i Spaniens Läs mer om Masterstudier i Mises och Rothbards fotspår[…]

Japans recession (1990-2001)

Imorgon kommer jag att ha en presentation för Miguel Alonso som handlar om den japanska recessionen, och vad som hände mellan 1985 och 2000. Denna artikel kan således te sig lite daterad, och jag är inte alls insatt i vad som har hänt i Japan 2000 – 2012. Den baserar sig vidare på denna artikel, av Benjamin Powell. För den som är mer intresserad av Japan, se också Deflation and Japan, revisited av Richard C.B. Johnsson.

I stort sett kan man säga att det som hände i Japan, inte otippat, stämmer bra överrens med det som den Österrikiska teorin om konjunkturcykler beskriver. Berättelsen börjar i 1985, då den japanska valutan Yen steg i värde, vilket skadade exportsektorn. Fixarna bestämde sig då för att bekämpa detta genom att anta en mer ”expansiv politik”, och räntan sänktes från 5% till 2.5%. Som ett resultat av detta steg fastighetspriser och aktiemarknaden kraftigt, och skapade en av de största finansbubblorna som världen skådat. För att bekämpa detta valde fixarna att föra en drastiskt ”restriktiv politik”, och räntan höjdes från 2.5% 1988 till 6% 1990. Efter detta kollapsade marknaden totalt.

NIKKEI föll med hela 60%, från en toppnotering på 40 000 yen i början av 1989 till en bottennotering på 12 000 yen i mars 2001. Fastighetspriserna i sin tur minskade med upp till 80% från 1991 till 1998.

Som Österrikare är det lätt att se förklaringen till krisen ovan, men Österrikarna var långt ifrån de enda som förde fram teorier om vad som gått fel och vad som borde göras. Givetvis hade Keynesianerna och Monetaristerna sina egna teorier och mirakelmediciner. Och givetvis lyssnade japanska myndigheter på Keynesianerna och Monetaristerna iställlet för på Österrikarna.

Detta gjorde givetvis inte saken bättre. […]

Olika typer av socialism

Jag håller för närvarande på att skriva en uppsats om socialism för Jesus Huerta de Soto. Uppsatsen skall dels summera hans bok ”Socialism, Economic Calculation and Entrepreneurship”, kapitel för kapitel (inte jättekul men delvis givande), och dels kompletteras med en kritisk analys av innehållet. En del av boken tar upp de olika typer av socialism som existerar, och följer helt och hållet det som Hoppe tidigare skrivit i ”A Theory of Socialism and Capitalism”. En invändning jag har är att även om Huerta de Soto och Hoppe pratar om socialism, menar jag att ett bättre namn skulle vara etatism (eng. statism). Socialism, av den klassiska varianten där produktionsmedlen är offentliga ägda, visar sig dock vara blott en variant av etatism. För att följa Huerta de Sotos definition kommer jag dock att använda ordet socialism, som skall förstås som ”all institutionell aggression mot människor och mänskliga handlingar”. […]

Ytterligare en vecka avklarad

Denna vecka hade jag till slut min presentation i Jesús Huerta de Sotos klass om ”Tidspreferens och välfärdsstaten”, och det gick väldigt bra. Presentationen klockade in på ca 25 minuter, och efteråt blev det ca. 30 minuter diskussion där professor Huerta de Soto dels utökade min presentation med några beskrivningar. En av dessa beskrivningar var Läs mer om Ytterligare en vecka avklarad[…]

Den protestantiska arbetsetiken

Denna vecka ägnades även den åt den presentation jag förbereder för Jesus Huerta de Sotos klass, något jag har skrivit om tidigare veckor. Idag tänkte jag lite kort fokusera på en sak jag blev påmind om via ett mail från Hans Palmstierna: den protestantiska arbetsetiken.

Max Weber förde i början av 1900-talet fram tesen att norra Europas kapitalism utvecklades när den protestantiska etiken uppmuntrade ett stort antal människor till hårt arbete, skapande av egna företag, byteshandel och välståndsackumulering. Den så kallade protestantiska arbetsetiken fördes fram som orsaken bakom kapitalismens utveckling. Denna tes har både hyllats och kritiserats. Bland annat har Murray Rothbard, i An Austrian Perspective on The History of Economic Thought, kritiserat den (han är i allmänhet rätt hård mot protestanter i denna bok [väldigt underhållande, bör tilläggas, om än inte alltid riktigt välförtjänt]) och istället fört fram katolicismen som ”kapitalismens grundare”. Jag tänker inte gå in i debatten om huruvida det var protestanterna eller katolikerna eller någon annan som ”skapade” kapitalismen. Däremot innehåller den protestantiska arbetsetiken vissa element som, om vi kombinerar dem med det österrikiska begreppet tidspreferens, visar sig vara gynnsamma för samhällets och ekonomins utveckling. […]

Tidsprefens och politik

Den senaste veckan har dedikerats nästan uteslutande åt att förbereda en presentation som jag kommer att hålla i Jesus Huerta de Sotos klass, med titeln ”Time preference and the welfare state”. Jag har tidigare skrivit om detta, och den bok som jag blev uppmanad att läsa och basera min presentation på, där jag uttryckte visst missnöje med att författaren inte förklarade varför den borgerliga familjen, eller den borgerliga etiken, föll sönder. Författaren baserade en stor del av boken på att den borgerliga etiken, just på grund av dess tidshorisonter (låg tidspreferens, sparande och långsiktigt tänkande), gynnade de ekonomiska framsteg och den välståndsökning och spridning som ägde rum på 1800-talet, men misslyckades med att dels förklara varför denna borgerliga etik uppstod och varför den föll sönder, vilket, i mina ögon, var det mest intressanta.

Dock, efter att ha läst boken igen, och efter att ha kompletterat den med lite sidolitteratur, tror jag mig ha en liten idé om vad som har skett. […]

”Free rider”-problemet existerar

Onsdagens lektion i Public Policy med Gabriel Calzada gick igenom det så kallade ”free rider” – problemet, som är ett välkänt problem inom ekonomi och som ofta används för att rättfärdiga allehanda statliga marknadsinterventioner, allt från ”ekonomiska styrmedel” (den så kallade piskan och moroten) till regelrätt monopolistisk produktion. Begreppet i sig vilar tungt på existensen av så kallade ”kollektiva nyttigheter”, som är varor eller tjänster som kännetecknas av egenskaperna icke-rivalitet och icke exkluderbarhet.

Icke-rivalitet innebär att då en vara konsumeras av en person påverkas varken kvaliteten eller kvantiteten hos varan i fråga för andra personer. Det vill säga, lika mycket, av lika bra kvalitet, finns kvar för andra att konsumera. Icke exkluderbarhet innebär kort och gott att det inte är möjligt att utesluta någon som exempelvis inte har betalat från att konsumera varan i fråga. Om varan eller tjänsten i fråga innehar båda dessa egenskaper anses den vara en genuint kollektiv vara, och om den endast innehar en av egenskaperna anses den vara en semikollektiv vara. En ”fripassagerare” är någon som tar del av dessa kollektiva nyttigheter utan att betala för dem (alls eller tillräckligt mycket) eftersom det är omöjligt att exkludera honom.

Men begreppet ”kollektiva nyttigheter” är ett tämligen tomt och icke teoretiskt hållbart begrepp. […]

Veckosummering Madrid

Det finns inte mycket att rapportera om från klasserna denna vecka eftersom jag endast var där en dag. Istället spenderade jag min tid med att läsa Fatal Conceit, samt förbereda en presentation för Jesús Huerta de Soto med titeln ”Time preference and the welfare state”.

En stor del av denna presentation kommer att baseras på boken ”Time and Public Policy” av T. Alexander Smith, som, trots sitt usla och tråkiga namn, och trots att den har sina dalgångar (som en lång utläggning om diverse olika parlamentariska system), är en rätt intressant bok att läsa.

Boken börjar med att berätta hur viktigt tid är i mänskliga affärer och för mänskliga handlingar, och tar upp det välbekanta fallet med Robinson Kruse för att förklara hur sparande och investeringar i grund och botten har sitt ursrpung i tidspreferens, det vill säga, hur mycket man värderar en viss tillfredställelse i nuet gentemot i framtiden (vilket jag har skrivit om bland annat här).

Bokens tes är att under de senaste hundra åren har folks tidshorisonter succesivt kortats ner (de har fått en högre tidspreferens, mer fokuserad på nuet), och att detta, delvis, har att göra med den borgerliga familjens förfall. Den borgerliga familjen hade en sänkande effekt på tidspreferens genom att den fokuserade på beteenden som sparande och arbetsamhet, samt lade stor vikt på att inneha egendom. En borgare, enligt boken, definierades av sin egendom, medan till exempel en aristokrat var en aristokrat även utan sin egendom. Att behålla, och öka, familjens egendom blev således ytterst viktigt. En annan orsak till de stigande tidspreferenser vi ser idag står enligt författaren även att finna i att vi lever i en tidsålder av löftespolitik (eng. an age of promissory politics). […]

En reflektion om sanning och tyranni

Den nya terminen i Madrid har börjat, och mängden uppsatser, presentationer och tentor som vi kommer att ha detta år är betydligt fler än förra terminen. Det får en dels att lite smått undra hur man ska hinna med, och dels att… nej egentligen undrar man bara hur man ska hinna med. Men, folk har i alla fall klarat av det tidigare så det skall nog gå bra.

En av klasserna, Teorin om institutioners evolution, behöver inte vi utlänningar som inte pratar spanska gå på, eftersom den är helt på spanska, läraren pratar enbart spanska, och alla uppsatser, presentationer och tentor skall göras på spanska. Istället är vår uppgift att läsa The Fatal Conceit av Hayek, och skriva en 40 sidors uppsats om denna. Då boken i sig är på ca. 140 sidor och skriven på Hayekianska är sannolikt även detta en utmaning.

Nåväl, även om lektionerna är på spanska, och även om jag inte behöver gå, har jag valt att gå ändå. Ämnet intresserar mig, och dessutom lär jag mig lite spanska samtidigt. Dock blir man lite smått orolig när läraren, på den första lektionen, uttrycker som epistemologisk bas, detta:

”Vi får inte vara dogmatiska! Vi måste vara intellektuellt ödmjuka nog för att inse att det inte finns några absoluta sanningar!”

Nehej. Ok. Jag förstår. Eller. Vänta. Är inte…

Jo, detta påstående i sig gör ju anspråk på att vara en absolut sanning. […]

Den mest skrämmande videon någonsin?

I juletider som dessa sjunker temperaturen även här i Madrid, och även om det inte är riktigt nollgradigt, ligger temperaturen stadigt mellan 5 och 10 grader, och dagarna blir mörkare och mörkare. Med andra ord är det nästan hemma (förutom att Madrid befinner sig i en öken och folk pratar utrikiska här). Men det är inte allt utan det är även hög tid för tentapluggande och uppsatsskrivande. Således har jag inte mycket att rapportera från denna vecka.

Däremot kan jag rapportera om ett videoklipp som jag fick skickat till mig som antogs bevisa, en gång för alla, att vi måste ”agera” mot den globala uppvärmningen omedelbart. Titeln på klippet är ”The most terrifying video you’ll ever see”. Nåväl, det återstår att se. […]

Nytta och välfärdsekonomi

Som en del i Mastersprogrammet här i Madrid måste man ibland presentera saker för resten av klassen. Denna vecka var det min tur att presentera något till Pilipp Bagus klass i metodologi. Artikeln som skulle presenteras denna gång var rothbards Toward a Reconstruction of Utility and Welfare Economics, och var tänkt att koppla metodologi med policy-rekommendationer. Det som följer nedan är en kortare sammanfattning av artikeln med några synpunkter.

Demonstrerad preferens

Artikeln av Rothbard är klart en av mina favoriter. Han tar sig an två missförstådda begrepp, nyttoteori och välfärdsekonomi, för dem ur deras psykologiska rötter, vilket bara lett till problem, och sätter dem på en praxeologisk grund. Han gör detta med hjälp av det praxeologiska begreppet demonstrerad preferens. Demonstrerad preferens är egentligen bara detta: Vi vet att människor agerar efter att tillfredställa det högst värderade målet, och således kan vi genom folks handlingar se vad som värderas högst. Det är detta som demonstrerad preferens innebär. […]