Att försvara det oförsvarbara: Slumhyresvärden

Man bör komma ihåg att slumhyresvärdarna inte är den grundläggande orsaken till att slumområden existerar, samt att deras värsta ”övertramp” i själva verket beror på statliga program – i synnerhet hyresregleringar. Slumhyresvärdarna bidrar positivt till samhället, och utan dem skulle ekonomin försämras.

Ren idioti på SvD Brännpunkt

Det är numera standard i både media och diskussion att en personlig erfarenhet slår allt vad vetenskap heter. Ännu så länge har jag inte hört någon hävda att gravitationen inte existerar eftersom personen ifråga tyckte att han/hon svävade fram över marken. Men det ligger nog inte långt borta.

Ett ypperligt exempel på dårskapen publicerades på SvD Brännpunkt. Det är en ”replik” om marknadshyror skriven av ”brittiske journalisten” (mer kompetens än så gick tydligen inte att vaska fram) Anthony Lane. Vad har Lane att bidra med i diskussionen om huruvida marknadshyror skulle vara bra i Stockholm? Tja, utöver det vanliga socialistiska murveldravlet gör Lane klart redan i första meningen varför man ska lyssna på honom:

Med en nylig flytt från London till Stockholm i bagaget…

Ja men då så! Då finns ju inget att diskutera längre, för London har någon slags marknadsanpassade hyror och där är det, om man får tro Lane, hemskt. Punkt slut.

Det intressanta är ändå vad Lane diskuterar, vilket med all önskvärd tydlighet visar på dennes totala oförståelse. Problemet med marknaden är att ”efterfrågan alltid överstiger tillgången”. Så marknadshyror för med sig att:

den genomsnittliga hyresnivån har gått upp mer än en tredjedel under de senaste tre åren – trots två lågkonjunkturer under den perioden

Jo, priset går upp om efterfrågan vida överstiger tillgången. Det betyder helt enkelt att det finns en massa människor som är villiga att (frivilligt) betala mycket, mycket mer än de idag behöver betala. Det är liksom inget konstigt. Om priset går upp så går det plötsligt att göra vinst på att bygga nya hus, även om de ligger utanför staden, som kan hyras ut till en billigare penning. Med andra ord: de som vill betala ”överpriser” kan bo mitt i stan, vilket skapar möjlighet för billigare bostäder att växa fram lite längre ut. Resultatet är att alla får bostäder till ett pris som de tycker är rimligt. Hu så orättvist!

[…]