Ignorans förklädd till medkänsla?

Få saker stör mig så mycket som dumvänsterns ständiga anspråk på att vara den medkännande kraften i politik. Dagar då jag är förlåtande och ser världen, trots alla dess brister, i ljusa förtecken kallar jag dem ignoranter. Andra dagar, då jag är mindre panglossisk, kallar jag dem mer realistiska saker: dumbommar, fårskallar, knäppgökar, nyttiga idioter… Och då har jag ändå inte nämnt vilka termer jag använder när jag inte är på gott humör.

För är det några människor i denna värld som konsekvent talar högljutt och självsäkert samtidigt som de inte ser så långt som nästippen, så är det dessa människor. De verkar så totalt underställda sina egna känsloutbrott att det verkar som att blodet aldrig kommer ända till hjärnan. För om de ägnat en endaste sekund till reflektion, då hade de sett hur fel de ständigt går, hur direkt kontraproduktiva deras krav är, och hur totalt blint och kortsiktigt de pekar finger.

Se t ex på de pågående protesterna mot Wall Street. Jag är långt ifrån en försvarare av bankismen eller den ruttenhet som finns på Wall Street. Men jag är inte heller en sådan obotlig utopist att jag tror att staten endast kan göra gott – och följaktligen att staten ”kidnappats” av Wall Street. Förvisso lever vi i korporatismens tidsålder, men det är inte ”kapitalet” som har våldmonopol – det är staten.

Staten är den enda anledningen till att korrupta kapitalister kan få den makt som denna dumvänster vill ta ifrån dem. Samtidigt är det just till staten de vänder sig som alla goda tings moder.

Här finns en lista på de krav som ”OWS” (Occupy Wall Street) ställer, som givetvis inkluderar tredubblade minimilöner, gratis utbildning, total skuldavskrivning för alla, förbud mot kreditvärderingsinstitut och annat totalt hjärndött.

Hur var det nu med att koppla på hjärnan? […]