Keynesianismens lockelser

Den ganska nyligen avlidne men inflytelserika nationalekonomen Armen Alchian lär ha sagt att ”there is no such thing as macroeconomics” (”det finns inget sådant som makroekonomi”). Det finns ytterst goda skäl till att hålla med Alchian, oavsett om det var ett uttalande gjort i all seriositet eller delvis med glimten i ögat. Makroekonomi är nämligen Läs mer om Keynesianismens lockelser[…]

Tomtar, troll och Paul Krugman

Igår (27 april) kom plötsligt två uppdateringar från Paul Krugmans officiella NYTimes-twitterfeed. Dessa blogginlägg (Krugman skriver inte längre vetenskapliga texter) är intressanta var för sig och tillsammans. Det senare är intressant för att de publicerades (eller i alla fall tweetades) i stort sett samtidigt.

I den första, The Ignoramus Strategy, gör Krugman ett vanligt nedslag: han väljer ut den dummaste och mest skrattretande kommentaren som kritiserar Krugman och Keynes, och låtsas sedan att det är så ”kritiken” (allt) av Krugmans oslagbara ekonomiska analys ser ut. Ha ha. Peka finger. Sedan ett par one-liners om hur sabla enkelt det egentligen är (vilket betyder att Krugmans kritiker måste vara utomordentliga spån), samt en enkel karikatyr med ett par floskler om hur keynesiansk analys fungerar, vad den föreskriver, osv.

I den andra, The American Austerity, An Update, går den store läraren Krugman snabbt igenom hur man bör göra ekonomisk analys. Syftet, vilket titeln visar, är förstås att visa att de oerhörda nedskärningarna av den amerikanska staten (öh?) är till allas förtret. Bland annat visar Krugman hur man inte kan lita på BNP-siffror (vilket är korrekt) utan att man måste istället beräkna det BNP som hade varit om man haft full sysselsättning (vilket är fel).

Full sysselsättning är ett normativt mål som Keynes valde av känslomässiga skäl. Detta är anledningen till att Keynes med valutapolitiken som redskap ville utplåna sparande, för sparande betyder att ingen sätter sprätt på pengarna och därmed ”smörjs” inte de ekonomiska hjulen – och då blir vissa utanför. (Mycket snabbt sammanfattad keynesianism.) Fast här är problemet: Vi vet att även i en marknad där vem som helst kan få ett välbetalt jobb kommer det ändå att finnas arbetslöshet: vissa är lata, andra söker nya möjligheter, ytterligare andra tar ett sabbatsår för att leka poet i Thailand. Full sysselsättning är ett politiskt mål, inte en ekonomisk hypotes.

Men även om vi inte går vidare på det spåret så är Krugmans ekonometriska trollkonster med statistiken verkligt farliga. De passar perfekt under rubriken för hans andra kolumn (den om ignorans).  […]

Keynesiansk protest mot Riksbanken

Vice riksbankschef Lars E O Svensson har gjort sig historisk. Han har nämligen reserverat sig mot riksbankens rapport till riksdagen. Varför? För att riksbankens penningpolitik inte är tillräckligt expansionistisk. Skriver Svensson: En mer expansiv politik med oförändrad låg ränta sedan 2010 hade enligt en preliminär beräkning hållit KPIF-inflationen nära målet, medfört betydligt lägre arbetslöshet samt Läs mer om Keynesiansk protest mot Riksbanken[…]

Vilsen ungdom

”Detta är inte en kamp mellan socialism och kapitalism.”

Så sa Ron Paul i helgen på ett event som jag var med och arrangerade i Santiago, Chile. Med på eventet var också huvudtalarna Jim Rogers, Jim Rickards, Nigel Farage, och Peter Schiff, och de delade alla med sig sina tankar om varför vi är där vi är idag, och vart vi är på väg. Läs mer om ”Detta är inte en kamp mellan socialism och kapitalism.”[…]

Att peka finger i glashus

Paul Krugman är en av de personer jag i dagsläget tycker mest illa om. Anledningen är att man inte hittar maken till arrogans, självgodhet och ohederliga argument ens i Sveriges riksdag ett valår. Krugman presterar sällan någon ekonomisk analys längre, men spelar på att han är ekonom och låter folk tro att det fortfarande är Läs mer om Att peka finger i glashus[…]

Hugo Chavez och Sverige

Nej, jag syftar inte på någon egentlig relation. Det är heller inte så att (så vitt jag vet) Reinfeldt har kramats med Chavez på sådant sätt som Palme kramades med Castro. Däremot finns det andra likheter. SvD Näringsliv skrev igår att Chavez beslutat devalvera landets dollarknutna valuta. Valutan skrivs ned med hela 32% – en Läs mer om Hugo Chavez och Sverige[…]

Stimulans, allergi och rosa elefanter

Februarikolumnen i ÅU 2013 Ekonomie doktor Christer Lindholm har en läsvärd artikel i januaris Meddelanden från Åbo Akademi. I den nämner han att tyska ekonomer är extremt dogmatiska och ”allergiska mot allt som låter som keynesiansk stimulanspolitik”. Och det har man ju hört förut? Genom hela krisen har man hört klagomål på Tysklands restriktiva ekonomiska Läs mer om Stimulans, allergi och rosa elefanter[…]

Pussel

Ett hjärnpyssel som leder vilse

På Evolution Blog förser Jason Rosenhouse oss med följande “pyssel för hjärnan”: Det är augusti månad i en semesterort vid kusten. Regnet faller och den lilla staden är övergiven. Tiderna är svåra. Alla är försatta i skuld. Alla lever på kredit. Så, en dag, kommer en rik turist på besök. Han kliver in på hotellet, lägger en hundradollarssedel Läs mer om Ett hjärnpyssel som leder vilse[…]

Per Lindvall blottar sin kunskap

Dessvärre är det inte så mycket vi får se. Och det stämmer ju väl överens med Lindvalls okritiska och okunniga hantering av ekonomiska frågeställningar tidigare. Det mesta är en massa pseudo-keynesianism som inte har någon grund i forskningen. Visst, den kritiken är kanske felriktad, för vi har ju så många gånger på den här bloggen visat att just forskning och vetenskap är det som minst bekymrar ekonomi- och näringslivsjournalisterna. Floskler och politiska slogans är så mycket roligare att skriva om, uppenbarligen.

Givetvis upprepar Lindvall den gamla dumheten att sparande är bra för en individ och dåligt för ett samhälle (dvs om alla gör det). Precis som vi ska förmås tro att om en individ får dålig ekonomi så måste han/hon spara, men om en stat får dålig ekonomi så gäller precis omvänd logik. Det är ju förstås trams och som bäst ett påhitt för att skapa jobb åt makroekonomer som går politikers ärenden.

Lindvall lutar sig helt och hållet på Keynes (och nämner denne vid namn, liksom sparparadoxen), vilket knappast kommer som någon överraskning. Det som är lite överraskande är dock det okritiska sväljandet av alla keynesianska dumheter. För keynesianismen var stendöd efter 1970-talets ”stagflation” när verkligheten var precis vad den absolut inte kunde vara enligt keynesianerna. Visserligen har det återkommit keynesianer i olika skepnader genom årets lopp, som den hydra det är, senast i form av Paul Krugmans bloggkrönikor (notera att Krugman inte publicerar forskning om detta) och dennes ihärdiga krav på skulder och inflation.

Så här skriver Lindvall (eller om det var Keynes):

För den enes sparande måste motsvaras av någon annan aktörs reala investering eller konsumtion för att inte den samlade ekonomiska aktiviteten ska sjunka. Om en aktör sparar så har det ingen effekt på dennes inkomst, men om alla spenderar mindre så kommer allas inkomster att sjunka. Sparandet leder till att det faktiska sparandet minskar. […]

Bantningskuren som gör stater fetare

Det finns ett talessätt som säger att visdom börjar med att kalla saker vid sitt riktiga namn. Nog bör denna tumregel vara tillämplig även i ekonomiska sammanhang? Det cirkulerar en hel del idéer om att det är ”åtstramningspolitik”, ”nedskärningar” eller rentav ett ”stålbad” som tar död på Eurozonen. Det är lätt att förstå varför vanliga Läs mer om Bantningskuren som gör stater fetare[…]

Varför dumslängarna, Kederstedt?

Jag läser ytterligare en krönika på SvD Näringslivs ”Wall Street Blogg” av Daniel Kederstedt. Trots att jag kritiserat honom vid ett antal tillfällen, så har Kederstedt en del intressant information att förmedla. Jag har givetvis inget problem med detta – men med sättet han gör det på. Så också i det här fallet. Varför måste Läs mer om Varför dumslängarna, Kederstedt?[…]

Smärtsam sanning

Jag är stor anhängare av Andreas Cervenka, kanske den enda tänkande ekonomijournalisten i Sverige som får utrymme i stormedia. I dagens SvD gör han ett tappert försök att beskriva vad räntan egentligen har för funktion. Beskrivningen är smått österrikisk. Det är faktiskt bristen av överensstämmelse med den österrikiska skolans uppfattning om ränta som avslöjar att Läs mer om Smärtsam sanning[…]