Anmärkningar gällande den populära tolkningen av den “industriella revolutionen”

Det hävdas allmänt att den moderna industrialismens historia, och speciellt den brittiska “industriella revolutionen”, bidrar med empiriska bevis på den “realistiska” eller “institutionella” doktrinens korrekthet och helt och hållet exploderar ekonomernas “abstrakta” dogmatism. Ekonomerna förnekar att fackförbunden och statens arbetarvänliga lagstiftning varaktigt kan, och kunde, gynna hela den lönearbetande klassen eller höja deras levnadsstandard. Men Läs mer om Anmärkningar gällande den populära tolkningen av den “industriella revolutionen”[…]

Romarrikets fall

Med kunskap om vilken effekt som statliga interventioner har på marknadspriser kan vi förstå vilka orsaker som ligger bakom en betydelsefull historisk händelse, den antika civilisationens fall. Vi kan låta det vara osagt huruvida det är korrekt att kalla Romarrikets ekonomiska organisation för kapitalistisk. Hur som helst är det säkert att Romarriket, i det andra Läs mer om Romarrikets fall[…]

Mer om pengar

I mitt tidigare blogginlägg försökte jag visa på hur förvirrad diskussionen om pengar ofta kan bli. Den grundläggande poängen var att man inte kan se pengar som en viss sorts vara, utan att pengar är en funktion i den utvecklade ekonomin. Men lika lite kan man vara dogmatisk i definitionen och kräva att denna funktion, som ”allmänt accepterad”, måste vara alltid och överallt accepterad av allt och alla för precis allting. I båda fall begår man misstaget att tvinga in verkligheten i en alltför stelbent och överdrivet simplistisk mall; verkligheten är inte svartvit och således kan inte våra ekonomiska teorier heller baseras på begrepp som en gång för alla delar upp världen i klart avskiljda grupper.

Faktum är att diskussionen om pengar är luddigare än vad som framkom i det tidigare inlägget. Detta följer av att det finns en mängd olika hybrider och lösningar som framkommit både på marknaden och genom statligt tvång. Vi måste därför skilja mellan olika sorters pengar och sådant som fungerar (i alla fall i viss utsträckning eller temporärt) som pengar. Mises diskuterar detta i Human Action (se sid. 425-445), en diskussion som jag sammanfattar här. […]

Den agerande människan, Kapitel 1.4

Det yttersta målet för en handling är alltid tillfredsställandet av några av den agerande människans önskemål. Eftersom ingen är i stånd att ersätta den agerande individens värderingar med sina egna, är det lönlöst att bedöma andra människors mål och vilja. Ingen människa är kvalificerad att förklara vad som skulle göra en annan människa gladare eller mindre missnöjd.

Den agerande människan, Kapitel 1.3

Inför denna situation kan vi inte låt bli att avstå att bedöma monismens och materialismens huvudsakliga påståenden. Vi kanske, eller kanske inte, tror att naturvetenskapen en dag kommer att lyckas med att förklara hur bestämda idéer, värderingar, och handlingar uppstår, på samma sätt som de förklarar uppståndelsen av en kemisk förening som det nödvändiga och oundvikliga resultatet av en viss kombination av faktorer. Under tiden vi är tvungna nöja oss med en metodologisk dualism.

Den agerande människan, Kapitel 1.2

Praxeologi ställer sig likgiltig inför agerandets slutliga mål. Dess slutsatser är giltiga för alla typer av handlingar oavsett vilka mål som eftersträvas. Det är en vetenskap om medel, inte mål. Den använder begreppet lycka i en rent formell mening. I praxeologisk terminologi är påståendet att människans unika mål är att uppnå lycka, tautologiskt. Det innebär inte ett påstående om vilket tillstånd människan förväntar sig lycka från.

Den agerande människan, Kapitel 1.1

Vårt vetenskapsområde är mänskligt agerande, inte de psykologiska händelser som resulterar i en handling. Det är just detta som skiljer den allmänna teorin om mänskligt agerande, praxeologi, från psykologi. Temat för psykologi är de interna händelser som medför eller kan resultera i en definitiv handling. Temat för praxeologi är agerandet som sådant. Detta avgör också relationen mellan praxeologi och det psykoanalytiska begreppet om det undermedvetna.