Lågpriskungar

Karikatyren av det rika kapitalistsvinet har länge varit den där lilla monopolgubben med mustasch, monokel och pengapåse över axeln. En bankir som bara bollar med andra miljardärers miljarder. Som inte vill ha något med vanligt folk att göra, som inte kunde bry sig mindre om vad vanligt folk tycker, tänker och vill ha. I slutet Läs mer om Lågpriskungar[…]

Finland är importberoende

Kolumn i Åbo Underrättelser   Nu i budgetmanglingstider talas det igenom om hur ”exportberoende” Finland är, hur hårt den globala krisen drabbar en exportbaserad ekonomi som Finlands. Just den här termen har länge varit ett favorituttryck för både politiker och ekonomer. Ju fler gånger man lyckas få in det där ordet, desto klokare är man. Läs mer om Finland är importberoende[…]

Harmoni

För en tid sedan var jag i en järnaffär och köpte lite järnprylar. Jag betalade handlaren och han gav mig varorna. Båda tackade varandra. Båda var nöjdare än vi var innan bytet. De ekonomiskt litterata vet att alla ekonomiska transaktioner sker frivilligt, ty om inte båda parter känner att de tjänar på det skulle inget Läs mer om Harmoni[…]

Vikten av subjektivism inom nationalekonomi

Frédéric Bastiat är fortfarande, efter många år, en libertariansk hjälte – och det är inte speciellt konstigt. Han argumenterade för frihet och stack hål på argumenten för statssocialism med tydlighet och fantasi. Han var bra på att influera lekmän. Bastiat älskade marknadsekonomin och ville väldigt gärna se den blomstra – inte bara i Frankrike utan Läs mer om Vikten av subjektivism inom nationalekonomi[…]

Därför bör vi älska Paul Krugman

Det är kanske lite oväntat att här på misesbloggen uttrycka sin uppskattning för just Paul Krugman. Men faktum är att Krugman är ett ypperligt exempel på Rothbards Lag: att folk (tenderar att) fokusera på det de är sämst på. Så är också fallet med Paul Krugman – i stort sett allt han gör numera är ren s-k-i-t.

Krugman fick det som i folkmun kallas nobelpriset i ekonomi. Detta tas gärna som intäkt för att det han säger är smart, genomtänkt och vetenskapligt. Inte minst de som läser hans fruktansvärda blogg på New York Times uttrycker gärna att de som kritiserar det Krugman skriver ”inte själva har fått nobelpriset”. Det är förvisso sant, men precis som Rothbards Lag visar så har inte heller Krugman fått nobelpriset för det han skriver i NY Times.

Priset tilldelades Paul Krugman för dennes ypperliga forskning om internationell handel. Och ja, jag menar verkligen ypperliga. Det Krugman bidragit med är nämligen riktigt bra, i alla fall för att komma från en icke-österrikare. Se t ex på Krugmans kända essä (förvisso inte en vetenskaplig artikel) Ricardo’s Difficult Idea. Det är en suverän essä (om än skriven ur neoklassiskt perspektiv) om hur viktigt det är att förstå komparativa fördelar – och att problemet med dagens utbildning i nationalekonomi är att man inte lär sig denna viktiga idé, utan istället hänger kvar vid direkt felaktiga åsikter om handel som exploaterande, ojämlik, utslående, fattigdomsskapande…

Jo, du såg rätt. Det är samma Krugman som numera är megafon för den dumdemokratisk hållningen i amerikansk politik på NY Times blogg.  […]