Socialism eller inte?

Fredrik Segerfeldt skriver kort om Sverige på Facebook i ett inlägg som, i alla fall av texten att döma, syftar till att motbevisa tesen att Sverige är socialistiskt. Eller, för att använda Segerfeldts term, ”a socialist hellhole” (ung. ett socialistiskt helvete). Antagligen övertygar detta någon som befinner sig i närheten av åsiktskorridoren, men läsare av Läs mer om Socialism eller inte?[…]

Ignorant, konsekvensetisk liberalism

Fredrik Segerfeldt skriver på Timbro.se om ekonomisk utveckling och jordreformer. Liksom alla så kallade klassiska liberaler ser han inte staten för alla förtryckare (eller vad det heter). På grund av de etatistiska skygglapparna går han helt fel och verkar inte förstå riktigt vad han pratar om. Bland annat skriver han om och kontrasterar ”de asiatiska framgångssagorna” med ”länder i Afrika” (en tacksam kontrast):

Trots liknande utgångslägen har ett land som Sydkorea nått Portugals inkomstnivå medan många afrikanska länder är lika fattiga som för 40 år sen. Man kan också göra jämförelsen med Latinamerika. En av skillnaderna mellan Japan, Sydkorea och Taiwan och Latinamerika är att USA efter andra världskriget tvingade på de asiatiska länderna omfattande landreformer. Man bytte helt enkelt ut de gamla äganderättssystemen med nya. Inkomstskillnaderna minskade drastiskt, och de strukturella orättvisorna med feodala anor försvann, vilket också ökade acceptansen för kapitalistiskt ledd tillväxt och inkomstskillnader som sågs som mer rättvisa.

Så är det kanske. Det är i alla fall en del av historien. Men är det på grund av jordreformer (”landreformer” i citatet) som vi ser ekonomisk tillväxt? Detta är ett argument som hävdas lite titt som tätt av de som inte förstår grunderna i hur marknaden fungerar (oavsett om de anser sig vara ”höger” eller ”vänster”). Låt oss se närmare på det.

Logiken verkar vara följande: i länder utan ekonomisk tillväxt (”utveckling”) är mark orättvist (vad nu det betyder) fördelad  (eller konfiskerad) och byter inte ägare, men i länder där man brutit upp sådana statiska markägandestrukturer får kapitalismen fritt spelrum och skapar ekonomisk tillväxt som ökar BNP och ”alla” blir rikare. Därför: om vi genomför ”konfiskering av land som har införskaffats på ett orättfärdigt sätt (även om det var flera generationer sedan tillbaka och det inte finns någon arvsskuld i det avseendet)” (Segerfeldts ord) kan vi skapa en grogrund för ekonomisk tillväxt så att vi därmed bryter fattigdomen.

Vad är problemet med den logiken? Tja, jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Det är så många dumheter travade på varandra och sedan ihoplappade med fler dumheter och därutöver övertäckta med ännu fler dumheter och ytterligare dumheter på toppen att det är svårt att veta om någon verkligen kan ta detta på allvar.

[…]

Manifestation mot politiskt våld och frihetsdag med Liberala partiet

I lördags deltog jag i en manifestation mot politiskt våld och en frihetsdag med föredrag i Eskilstuna som Liberala partiet arrangerade. Bakgrunden till arrangemanget var att två medlemmar i Liberala partiet blev misshandlade tidigare i år i samband med att de skulle etablera en lokalavdelning i Eskilstuna av AFA-aktivister.

Dagen inleddes på torget i Eskilstuna där Fredrik Segerfeldt, Boris Benulic, Tommie Gran samt en av de som blev misshandlade höll tal. Extra starkt av den som bli misshandlad att stå upp och tala om det, han har av förklarliga skäl inte mått så bra efter händelsen. Efter manifestationen på torget begav vi oss till City hotellet där föredragen började. Manifestationen gick lugnt till och inga motdemonstranter dök upp, polisen var på plats när det avslutades och eskorterade en bit.

Jag inledde med ett föredrag om Österrikisk ekonomi. Under föredraget gick jag igenom den Österrikiska skolans historia, de viktigaste profilerna och de viktigaste idéerna.  Efter föredraget hann vi med ganska många frågor med en kort diskussion. […]

Partipolitiskt käbbel och ekonomisk vetenskap

Fredrik Segerfeldt (G+) skrev igår på SvD Brännpunkt om hur den svenska arbetarrörelsen avfärdat 2011 års nobelpristagare i ekonomi. Punkt för punkt går Segerfeldt igenom pristagaren Thomas Sargents tal på banketten efter prisutdelningen. Även om kritiken mot arbetarrörelsens (och främst LOs) reaktioner på Sargents och Sims forskning är befogad, så framstår Segerfeldts kommentarer snarare som partipolitiskt käbbel än någon verklig och teoretiskt grundad kritik.

Segerfeldt söker göra klart i diskussionen att det föreligger en ideologisk skiljepunkt (vilket det till viss del kanske är) och att hans fisliberala världsåskådning ligger långt närmare den vetenskapligt belagda sanningen än ”vänsterns”. Det vi ser här är rejält tilltagna brösttoner (och självrättfärdigande) i diskussionen mellan motpolerna inom det ack så smala svenska partipolitiska spektrat. Men ur ett icke partipolitiskt bundet perspektiv så framstår det mest som snedvridande, ignorant och både men- och meningslöst.

Med andra ord finns anledning att punkt för punkt kritisera Segerfeldts kritik mot LO och socialdemokratin – från ett frihetligt och vetenskapligt perspektiv. Men eftersom världen tyngs av intellektuell monopollagstiftning och vi gärna undviker statliga repressalier hänvisar jag till den länkade artikeln för att läsa vad Segerfeldt skriver. Nedan följer mina kommentarer i samma ordning (och på lika sätt) som Segerfeldt. […]