FF 2015: Hur finansreglementen orsakar finanskriser

Under förra årets Freedomfest höll Stellan Abrahamsson ett mycket pedagogiskt och underhållande föredrag. Han förklarade hur bank- och finansreglementen faktiskt orsakar bubblor och finanskriser snarare än motverkar dem. Bankregleringar följer det typiska mönstret: En ny regel orsakar problem i form av oförutsedda effekter (”hoppsan, tänkte inte på det”). För att komma till rätta med dessa effekter Läs mer om FF 2015: Hur finansreglementen orsakar finanskriser[…]

Lugnet före stormen

Självklart är det inte enbart så att vi länkar vissa av Andreas Cervenkas krönikor då han drar ungefär samma slutsatser som oss. Men vi skulle nog ljuga om vi sa att det inte spelade in alls. Andreas Cervenka är alltjämt en av Sveriges få läsbara finanskrönikörer, huvudsakligen för att han inte accepterar att något är Läs mer om Lugnet före stormen[…]

Bail in – ett steg i rätt riktning

Den notabla bloggaren Cornucopia har uppmärksammat att G20-länderna på ett möte i november föreslagit att bail-outs av banker, d.v.s. statliga utköp och rekapitalisering av banksektorn med hjälp av skattemedel i händelse av en bankkris, ska överges som krishanteringsstrategi. Istället föreslås en annan metod som går under namnet bail-in. Med detta avses en inkonvertering av vissa skulder Läs mer om Bail in – ett steg i rätt riktning[…]

Så lätt att reparera Sverige

På samma sätt vore det så löjligt enkelt att laga Sverige. Rulla tillbaka politiken. Våga avreglera, våga låta folk vara vuxna och fatta sina egna beslut. Låt företag och anställda lösa sina problem själva, låt folk spara till egen pension, låt folk starta skola hur som helst, låt folk behålla sina pengar och lägga på vård, skola, dagis om de vill, eller vara hemma, låt föräldrar undervisa sina barn hur och vad de vill, låt bankerna gå under och lära sig en läxa, låt exportföretag anpassa sig eller gå under, låt räntan gå upp till tio procent om marknaden tycker det är rätt, låt fastighetsbubblan implodera, låt folk röka och dricka vad de vill.

Pussel

Ett hjärnpyssel som leder vilse

På Evolution Blog förser Jason Rosenhouse oss med följande “pyssel för hjärnan”: Det är augusti månad i en semesterort vid kusten. Regnet faller och den lilla staden är övergiven. Tiderna är svåra. Alla är försatta i skuld. Alla lever på kredit. Så, en dag, kommer en rik turist på besök. Han kliver in på hotellet, lägger en hundradollarssedel Läs mer om Ett hjärnpyssel som leder vilse[…]

Bantningskuren som gör stater fetare

Det finns ett talessätt som säger att visdom börjar med att kalla saker vid sitt riktiga namn. Nog bör denna tumregel vara tillämplig även i ekonomiska sammanhang? Det cirkulerar en hel del idéer om att det är ”åtstramningspolitik”, ”nedskärningar” eller rentav ett ”stålbad” som tar död på Eurozonen. Det är lätt att förstå varför vanliga Läs mer om Bantningskuren som gör stater fetare[…]

Barockt av Guy Ryder

Nliv skriver i ytterligare en ”analys”-kolumn om ILO-chefen Guy Ryders önskningar. Jag hittar dessvärre ingen analys, men det beror nog på att jag använder mig av den gamla och avdankade definitionen där analys är sakligt ifrågasättande och kritiskt granskande. ”Analys” i modern bemärkelse betyder uppenbarligen ”rapa upp vad det än är de säger utan vare Läs mer om Barockt av Guy Ryder[…]

Det handlar egentligen inte om skulderna

Den 13:e februari 2012 presenterar den ansedde ekonomi-kommentatorn John Mauldin en intervju med dr. Lacy Hunt, en välrenommered amerikansk finansekonom, i sitt elektroniska nyhetsbrev Outside the Box. Enligt Hunt är nyckelfaktorn bakom den nuvarande ekonomiska krisen världen över – framför allt i Europa och Förenta staterna – en väldigt hög skuldsättning i förhållande till bruttonationalprodukt Läs mer om Det handlar egentligen inte om skulderna[…]

Keynes eller Hayek? Nej, Mises!

Det är inte konstigt att dagens nationalekonomi är tandlös, likriktad och till största delen irrelevant. Inte heller att vi lever i ekonomiskt kaos. Det finns ett direkt samband mellan nationalekonomins intellektuella haveri och de nationella ekonomiernas alarmerande tillstånd. Vi behöver ingen debatt om nya frågor, utan vi behöver samma gamla debatt som förr: Är det bättre med planekonomi eller med en fri marknad?

Ignorans förklädd till medkänsla?

Få saker stör mig så mycket som dumvänsterns ständiga anspråk på att vara den medkännande kraften i politik. Dagar då jag är förlåtande och ser världen, trots alla dess brister, i ljusa förtecken kallar jag dem ignoranter. Andra dagar, då jag är mindre panglossisk, kallar jag dem mer realistiska saker: dumbommar, fårskallar, knäppgökar, nyttiga idioter… Och då har jag ändå inte nämnt vilka termer jag använder när jag inte är på gott humör.

För är det några människor i denna värld som konsekvent talar högljutt och självsäkert samtidigt som de inte ser så långt som nästippen, så är det dessa människor. De verkar så totalt underställda sina egna känsloutbrott att det verkar som att blodet aldrig kommer ända till hjärnan. För om de ägnat en endaste sekund till reflektion, då hade de sett hur fel de ständigt går, hur direkt kontraproduktiva deras krav är, och hur totalt blint och kortsiktigt de pekar finger.

Se t ex på de pågående protesterna mot Wall Street. Jag är långt ifrån en försvarare av bankismen eller den ruttenhet som finns på Wall Street. Men jag är inte heller en sådan obotlig utopist att jag tror att staten endast kan göra gott – och följaktligen att staten ”kidnappats” av Wall Street. Förvisso lever vi i korporatismens tidsålder, men det är inte ”kapitalet” som har våldmonopol – det är staten.

Staten är den enda anledningen till att korrupta kapitalister kan få den makt som denna dumvänster vill ta ifrån dem. Samtidigt är det just till staten de vänder sig som alla goda tings moder.

Här finns en lista på de krav som ”OWS” (Occupy Wall Street) ställer, som givetvis inkluderar tredubblade minimilöner, gratis utbildning, total skuldavskrivning för alla, förbud mot kreditvärderingsinstitut och annat totalt hjärndött.

Hur var det nu med att koppla på hjärnan? […]

Renässans för Keynes… eller ännu värre?

Man kan lätt få uppfattningen att vi är mitt i en Keynesiansk renässans. Inte minst den politiske propagandisten (och före detta nationalekonomen) Paul Krugman håller Keynes fana högt – och likaså gör Brad DeLong och andra högst verbala akademiska storheter. Att rapporterna om Keynes död var rejält överdrivna, för att parafrasera Mark Twain, har nog Läs mer om Renässans för Keynes… eller ännu värre?[…]