En Lärdom, kapitel 3: Förstörelsens välsignelse

Utbud och efterfrågan är endast två sidor av samma mynt. De är samma sak, sedda från två olika håll. Utbud skapar efterfrågan eftersom utbud i grund och botten är efterfrågan. Utbudet av de varor som tillverkas är det enda människor har att erbjuda i utbyte för sakerna de vill ha.

Vad är en resurs egentligen?

I debatten som blossat upp lite här och var till följd av mitt svar till (enligt vissa, ”angrepp på”) Birger Schlaug har en mängd människor främst från miljörörelsen sett sig manade att uttrycka sin bestörtning över hur naiva nationalekonomer (läs: Per Bylund) är vad gäller resurser, ekonomin och miljön. Dessutom har jag, har jag fått Läs mer om Vad är en resurs egentligen?[…]

Ekonomisk ignorans: Microsoft och Apple

Den ekonomiska ignoransen är såväl välmående som utbredd. Men något jag stört mig på personligen under de senaste åren är hur lätt ekonomiskt kunniga och förstående slänger sin ekonomiska kunskap överbord i sökandet efter bekräftelse av sina egna val. Detta är oerhört tydligt i den så kallade sektfrågan om huruvida man använder Microsofts mjukvaror eller Läs mer om Ekonomisk ignorans: Microsoft och Apple[…]

Oerhört okunnigt om Nordkorea

De har otur med elen också

De har otur med elen också

Lägg till namnet ”Margita Boström” på listan över helt ekonomiskt ignoranta journalister. Det är förvisso en lång lista, men Boström bör få en guldstjärna i marginalen för hennes rapport från Nordkorea. Mer okunnigt än så här är nämligen svårt att skriva. Redan i ingressen kan vi läsa om hungersnöden i Nordkorea, där

landet [inte klarar] av att producera tillräckligt med mat för sin befolkning. Detta trots att varje invånare i landet varje år måste ut och jobba på jordbruksfälten i minst två månader

Japp, ni såg rätt. Trots tvångsarbete i en av världens minst öppna ekonomier så kan man inte föda hela befolkningen. Förvisso kan man inte hålla en journalist/skribent ansvarig för det som står i ingressen, som ju ofta skrivs av redaktionen. Men hela artikeln går på i samma ignoranta spår:

Varje tänkbar odlingsplats tas till vara, även flodbankerna i stadens ytterkanter används för odling av grönsaker. Men eftersom det är bara är möjligt att odla på en femtedel av landets totala yta – resten är berg – så är det näst intill omöjligt att få det att räcka till att mätta Nordkoreas alla invånare.

Visst, marken är inte bördig nog. Det är bara en av alla ofattbara olyckor som drabbar stängda, reglerade och förstörda ekonomier. Man har liksom otur; det är

en mycket besvärlig situation där svåra årliga översvämningar gör att delar av skörden förstörs så att en femtedel av årsskörden saknas vid årets slut.

Både berg och vatten. Herregud. Hemskt. Det klart att de svälter. Samtidigt investerar en stor del av sydostasien enorma summor i att skapa översvämning längs bergssidorna, så att de kan odla ris på platåer på ett effektivt sätt. Trist att just Nordkorea, dessa stackars kommunister som arbetar så hårt (men jämlikt, får man förmoda), har sådan problem med både berg och översvämningar. […]

Skrattretande okunnigt

Ronny Siggelin, vd för Maxkompetens, skriver på SvD Brännpunkt om att ”kostnaderna” för att anställa unga måste sänkas för att man ska kunna komma åt ungdomsarbetslöheten. Artikeln är i sin helhet ett fantastiskt exempel på hur man på ett obehagligt och oförståbart sätt kan kombinera okunnigt resonerande med ignoranta uttalanden och ändå lyckas komma till någon slags slutsats.

Maxkompetens sägs vara ett företag som ”rekryterar och hyr ut studenter och unga akademiker”, men man hoppas med tanke på artikeln att Siggelin själv inte har en akademisk utbildning. Och man får verkligen mer hoppas att han inte anser sig ha bildning i ekonomi.

Men till substansen: vad är fel på argumentet? Tja, det verkar inte riktigt finnas något. Siggelin säger att det är dyrt att anställa ungdomar, så kostnaderna måste ned. Så långt är vi överens. Men det har inte med lönerna att göra:

Vad gäller Folkpartiets förslag på sänkta ingångslöner så talar ekonomisk teori mot detta. Detta har också tidigare påpekats av kända ekonomer, däribland Paul Krugman upprepade gånger i exempelvis The New York Times.

Uppenbarligen har Siggelin aldrig hört talas om ekonomisk teori, för den säger ju faktiskt precis motsatsen till vad Siggelin tror. […]