Johan Liljencrantz och 1770-talets fria marknad

De mest uppmärksammade liberala historiska personligheterna i Sverige är antagligen Anders Chydenius, Johan August Gripenstedt och möjligtvis Carl af Forsell. Men Sveriges finansminister under 1770-talet liberaliserade ekonomin genom frisläppandet av spannmålshandeln 1775. Hans namn var Johan Liljencrantz. Johan Liljencrantz (född Westerman) föddes i Gävle 1730. I en tid när upplysningen var som starkast och individen Läs mer om Johan Liljencrantz och 1770-talets fria marknad[…]

Marschen mot inflation

Att många österrikiska ekonomer fascineras av pengar, penningpolitik och penningmängd är inte särskilt konstigt. Vår förståelse av inflation skiljer sig märkbart från den vedertagna betydelsen (=prisförändringar), och Mises konjunkturcykelteori beror ganska direkt på förändringar i penningmängden och de felaktiga prissignaler det sänder till entreprenörer och övriga ekonomin. Vi ser också inflation som en dold skatt, och en Läs mer om Marschen mot inflation[…]

Postrationell, utopisk socialdemokrati

Jag uppmärksammades, via Pete Boettke på George Mason University, på en artikel ur keynesianskt perspektiv som trots detta är väldigt läsvärd. Artikeln är en slags krönika, en gammal vänsterman som sjunger John Maynard Keynes lov. Men den är välskriven och visar tydligt de missuppfattningar som inte verkar gå ur tiden, och de rena historieförfalskningar som görs i den varma och goda etatistiska socialismens namn.

Exempelvis hävdas mellan raderna att Keynes, ”the great economist”, var något annat än och löste problem som andra tagit ipp men varit oförmögna att finna lösningen till: Maltus, Marx… Detta trots att, som Rothbard visar i dennes upperliga ekonomiskhistoriska verk i två volymer, vissa centrala idéer löper som en röd tråd genom Maltus-Marx-Keynes.

Mer explicit hävdar författaren att varken Maltus eller Marx hade en ”teori om ekonomisk tillväxt”, vilket är en av anledningarna till Keynes genialitet. Men det är ett orimligt och orättfärdigt uttalande: vad är ekonomisk tillväxt om man anammat arbetsvärdeteorin? Tillväxt är nödvändigtvis en ökning av arbetskraften, vilken producerar allt värde. Att öka penningmängden har ingen och kan inte ja någon som helst effekt på värdeskapandet under arbetsvärdeteorin. Kritiken är således obefogad, inte minst som t ex Marx förstod arbetsdelningens betydelse för produktivitet. Keynes teorier om ekonomi och tillväxt verkar helt frikopplade från produktion; Marx var helt enkelt en mycket bättre ekonom än Keynes någonsin blev.

Lägg till detta uttalanden som detta:

the entrenched interests and ideas of the era of market liberalism have regained control, pushing disastrous policies of ‘austerity’ and yet more structural ‘reform’ on free-market lines

[…]