Bradburys Fahrenheit 451

För att vara en libertariansk novell är den faktiskt ganska snäll i sin beskrivning av staten. Den befriar staten från att utpekas som den som startade kriget mot böcker. Boken erkänner att starka impulser mot sinneslös konformitet och undertryckande av avvikelser finns i själva populationen – att många, många människor, på en djup nivå, vill bli ”skyddade” av staten från risken att bli förolämpade och från nödvändigheten att tänka själva.

Förtjänar Gandhi en plats i den libertarianska idétraditionen?

Den intellektuella historikern George H. Smith förklarar saken på ett mycket liknande sätt. Han skriver att ”Gandhis hat mot statligt förtryck var precis lika passionerat och djupt som det är för alla moderna libertarianer.” Smith citerar Gandhi då han sa att ”varje människa som underordnar sin vilja till statens överlämnar sin frihet och blir därmed en slav.”