Vikten av subjektivism inom nationalekonomi

Frédéric Bastiat är fortfarande, efter många år, en libertariansk hjälte – och det är inte speciellt konstigt. Han argumenterade för frihet och stack hål på argumenten för statssocialism med tydlighet och fantasi. Han var bra på att influera lekmän. Bastiat älskade marknadsekonomin och ville väldigt gärna se den blomstra – inte bara i Frankrike utan Läs mer om Vikten av subjektivism inom nationalekonomi[…]

Smør, apelsiner och tullar

TT rapporterar att det även rådde smörbrist i Sverige tidigare i höstas. Om du, som jag, inte direkt kände av detta kan det bero på att marknaden i det fallet tilläts lösa problemet genom att helt enkelt justera distributionen och importera smör från våra grannländer. Inga konstigheter, kan tyckas; finns det efterfrågan så kommer det också finnas utbud. Så varför löser man det inte på samma sätt i Norge?

Paul Krugman är idiot, inte ekonom

Jordbävningen i Virginia

Man ska förvisso inte avfärda nobelpristagare hur som helst, för folk i allmänhet har en förmåga att hänga upp sig på fina titlar snarare än på åstadkommanden. Men i Paul Krugmans fall är det länge sedan vi fick droppen som fick bägaren att rinna över. Det handlar snarare om en strid ström av dumheter, så strid att hela bägaren spolats bort.

Faktum är att nationalekonomer av alla kulörer opponerar sig allt oftare – och allt mer högljutt. Paul Krugman har nämligen sedan länge slutat vara ekonom. Hans krönika i New York Times handlar nästan uteslutande om hur det demokratiska partiet alltid är rätt och det republikanska partiet alltid har fel, uppblandat med ignoranta uttalanden om ekonomi. Och dessutom en hel del osanningar och omskrivningar av fakta. Men en krönika är vad det är – man ska inte döma en ekonom efter sina krönikor. Dock gör Krugman en mängd uttalanden nästan dagligen som direkt motsäger allt vi vet om nationalekonomi. Hur kunde det bli så?

Krugman har blindats av sin egen politiska kompass. Han är socialist och vägrar i allt större utsträckning att se sådant som eventuellt motsäger eller inte är kompatibelt med den socialistiska agendan. Således kommer detta uttalande om den i media rapporterade men relativt svaga jordbävningen i Virginia inte som en chock:

Paul Krugman kommenterar på Google+

Uppenbarligen innebär förstörelse ekonomisk tillväxt, för någon måste ju fixa det som är trasigt. Krugman har gjort samma uttalande tidigare, bland annat om andra världskriget, men det gör inte argumentet bättre – det är nämligen helt fel. Varför? Jo, för att det inte tar under övervägande vad som annars hade skett. […]

Lagen är korrumperad!

Lagen är alltså till för att skydda individen, friheten och egendomen, och får sin legitimitet ur det faktum att vi alla har en mänsklig rättighet att försvara vår person, vår frihet och vår egendom. Stater såg dagens ljus när människor gick samman och organiserade denna sin rätt till självförsvar, och kanske anlitade en någon lämplig individ för att exekvera denna rätt. Men, människorna kunde inte delegera större befogenheter än de själva hade.

Det man ser och det man inte ser, del 3

Ni jämför nationen med en bit uttorkat land och skatten med ett livgivande regn. Må så vara. Men ni borde också fråga er varifrån detta regn kommer, och om det inte är just skatten som drar fukten ur jorden och torkar ut den. Ni borde också fråga er om marken får mer värdefullt vatten från regnet än vad den förlorar genom avdunstning?

Det man ser och det man inte ser, del 2

Det är med ett folk som med individer. Om en person vill ha något är det hans ansvar att se om det är värt vad det kostar. För en nation är säkerhet den största välsignelsen. Om man måste mobilisera hundra tusen man och betala hundra miljoner för att uppnå säkerheten säger jag inget om det. Man offrar något för att uppnå något viktigt. Missförstå därför inte poängen i mitt resonemang.