Pengabråk på SvDs debattsidor: bankväsende och positiva pengar

Här fortsätter det så-kallade (och ännu obetalda) beställningsjobbet från Bankföreningen genom att bråka lite till med skribenterna från Positiva Pengar (hädanefter ”PP-gänget”). Om du inte är sugen på penningpolitik, bankväsende, pengar och centralbanker kan du sluta läsa här. Men eftersom sisådär alla österrikare (och MMTs eller Positiva Pengar-fantaster) är rätt galna i det så fortsätter Läs mer om Pengabråk på SvDs debattsidor: bankväsende och positiva pengar[…]

Salerno om svenska banker och kontanter

Joe Salerno, vicepresident med ansvar för akademia och forskning på Ludwig von Mises Institute, har på institutets officiella blog The Circle Bastiat diskuterat det svenska banksystemet och bankernas försök att tillsammans med riksbanken avskaffa kontanter. I det första inlägget, från mars 2012, diskuterar Salerno statens ”war on cash” – och Sverige får ett särskilt omnämnande. I Läs mer om Salerno om svenska banker och kontanter[…]

Skapar banker pengar ur tomma intet?

De processer som pågår i moderna banker är abstrakta och komplexa. Därför uppstår det lätt missförstånd kring vad banker egentligen gör och vilka som är konsekvenserna för samhället i stort. En vanligt påstående i debatten är att banker har en enorm makt då de besitter ”möjligheten att skapa pengar ur tomma intet”. Att banker ruvar Läs mer om Skapar banker pengar ur tomma intet?[…]

Prickskytte är inget för Cervenka

Det är tur för Andreas Cervenka att han allt som oftast använder hagelbössan i sin jakt på ekonomiska problem, för då träffar han ju alltid något. Så är också fallet med den senaste ”analysen” på SvD Näringsliv: Var är tråkbanken? I denna får vi veta allt möjigt om allt möjligt, men samtidigt egentligen ganska lite om det mesta som är värt att förstå. Kanske blir det så när man inte har en aning om vad man skriver, kanske för att man inte har en ekonomisk teori som guide i djungeln av osammanhängande data.

I artikeln slängs all möjligt vår väg för att visa – eller i alla fall mellan raderna skriva oss på näsan – att något är fel och att det måste fixas. Visst är något fel. Men det är inte alls det som Cervenka tror.

Bortsett ifrån de tröttsamma dumsocialistiska slängarna som är Cervenkas kollegors signum – ”de stora avregleringarna under 80- och 90-talen” – så får vi veta att:

när privata bankkrediter överstiger 90 procent av BNP tycks finanssektorn bli tärande istället för närande. I Sverige var motsvarande siffra 143 procent år 2011 enligt Världsbanken

Jo, så är det kanske. Det verkar i alla fall finnas något samband mellan siffrorna. Men var är förklaringen? Nej, det kommer faktiskt ingen. För Cervenka anser sig nog inte behöva leverera en. Att BNP är ett mycket omtvistat begrepp – som dessutom i stora delar inkluderar produktion som inte är av marknaden värderad och därför endast påhitt – är något som man inte nämner i media. Det är bättre att låtsas att det är en objektiv siffra på någon slags rikedom.

Att privata bankkrediter överstiger 90 procent är visst heller inte någonting som vi bör förvånas över. För den frågan kommer inte ens upp i Cervenkas ”analys” som baseras nästan helt på det i media så gångbara (och allmängiltiga) argumentet guilt-by-association. Men låt oss se närmare på denna siffra, fast med vägledning av ekonomiskt kunnande istället för journalistiskt dravel. […]

Pengar, bankkredit och ekonomiska cykler – Kap 1.1

Enligt Shorter Oxford English Dictionary är ett lån “ett utlånat föremål; särskilt en summa pengar som utlånats för en tid, att återlämnas i pengar eller i pengars värde, och vanligtvis med ränta” (1). Traditionellt sett har det funnits två typer av lån: lån för användning, där endast användningen av det utlånade föremålet överlåts och låntagaren är bunden att återlämna föremålet så fort det har använts; och lån för konsumtion, där ägandet av det utlånade föremålet överlåts.

Dags för ekonomiskt styckmord?

Vi har tidigare här på mises.se uppmärksammat ekonomiska analytiker (och journalister) och deras minst sagt snurriga resonemang. Man skulle givetvis kunna skriva om detta dagligen, men det blir lätt tråkigt i längden. Dock är det viktigt att påtala fel när sådana upphöjs till ”lösningar” – och inte minst visa vari felen ligger.

I SvD idag kan vi läsa något som från politiskt håll viskats en tid, men denna gång från analytiker. Det handlar givetvis om bankerna som – inte helt oförtjänt – hängs ut som skapare av både krisen och allt ont som hänt både före och efter densamma. Inte minst som många av bankerna idag går väldigt bra (i alla fall i antalet kronor/dollar räknat) så ser många dem som korrupta. Hur skulle de annars tjäna pengar? Så lösningen: stycka upp dem!

Om man är relativt kunnig vad gäller ekonomi framstår lösningen som minst lika dum som problemet. Anledningen till att bankerna stod i centrum av krisen är ju att krisen skapas genom kreditexpansion – och hur sker detta om inte genom bankerna? Och anledningen till att bankerna idag ser ut att gå väldigt bra är ju helt enkelt at man framför allt anammat en keynesiansk ”lösning” på problemet: ännu mer bluffvaluta och krediter på marknaden. Och vilka är det som ger ut dessa krediter? Bankerna. […]