Att försvara det oförsvarbara (bok)

Att försvara det oförsvarbara: Surkarten

Det är uppenbart att surkarten inte står under någon skyldighet att omintetgöra sina egna önskningar för att uppfylla någon annans. Ändå är surkarten ofta föremål för omotiverat klander och kritik medan han fortsätter att agera med integritet och mod ställd inför enormt socialt tryck. Detta måste upphöra.

Att försvara det oförsvarbara: Spekulanten

”Död åt spekulanterna!” är ett rop som har hörts under varenda hungersnöd som någonsin existerat. Det yttras av demagoger som menar att det är spekulanten som orsakar att folk svälter ihjäl genom att höja livsmedelspriserna, och denna anklagelse får ett entusiastiskt stöd av den stora massan av ekonomiska analfabeter.

Att försvara det oförsvarbara: Penningutlånaren

Sedan urminnes tider har de som lånat ut pengar betraktats som parasiter och avskum som inte fyllt någon samhällsnyttig funktion. Allt sedan Bibelns dagar då ockrarna blev utdrivna ur templen har de föraktats, kritiserats, skymfats, anklagats, åtalats och karikerats.

Att försvara det oförsvarbara: Biljettspekulanten

Varför finns det en spekulationsmarknad för biljetter? En nödvändig förutsättning för att detta ska existera är en fast och oföränderlig tillgång på biljetter. Om tillgången kunde ökas med ökad efterfrågan skulle biljettspekulanten helt och hållet försvinna. Varför skulle någon köpa biljetter på spekulationsmarknaden när man skulle kunna köpa ytterligare biljetter direkt från arrangören till det tryckta listpriset?

Att försvara det oförsvarbara: Mansgrisen

Kvinnan som vägrar att gå på date med en man kränker inte hans rättigheter, för han har ingen rätt att umgås med henne. På samma sätt kränker inte en man som vill dricka med andra män någon kvinnas rättigheter. Kvinnors rättigheter omfattar nämligen inte rätten att dricka med folk som inte vill dricka med dem.

Att försvara det oförsvarbara: Den som skriker ”det brinner!” på en fullsatt biograf

Yttrandefriheten är i bästa fall en utrotningshotad planta. Den utsätts ständigt för risken att undertryckas. Vår förståelse för den är ibland mycket bräcklig. Därför måste allt som tenderar att försvaga den ytterligare bekämpas. Det finns knappast någon bättre skrämseltaktik för att förstöra yttrandefriheten än att skapa en falsk konflikt mellan yttrandefriheten och andra rättigheter som betraktas som mycket viktigare. Ändå är det exakt vad den vanliga tolkningen av skrikandet av ”Det brinner!” innebär.

Att försvara det oförsvarbara: Barnarbete

Högt på listan över samhällets fiender hittar man alltid de som anställer barnarbetare — grymma, kallhjärtade, utsugande, listiga och onda. I allmänhetens ögon är barnarbete närmast att likna vid slavarbete och den som använder barnarbetare inte mycket bättre än en slavägare. Det är viktigt att rätta till denna uppfattning. Rättvisan kräver det eftersom majoritetens uppfattning i denna fråga är fullständigt felaktig.

Att försvara det oförsvarbara: Utpressaren

Om priset som begärs av utpresssaren är lägre än vad hemligheten är värd, väljer offret att betala — eftersom han finner att detta är det minst onda alternativet. Alltså gör han en vinst, som består av skillnaden mellan vad han bedömer att hemligheten är värd och utpressarens pris. När utpressaren begär mer än vad hemligheten är värd kommer hans erbjudande att tillbakavisas, och hemligheten offentliggörs. Trots allt befinner sig den avslöjade inte i en värre situation än vad han varit om vanligt, utpräglat skvaller hade avslöjat honom. Det blir verkligen svårt att förklara varför utpressaren ska anses så rysansvärd, när skvalller och ryktesspridning avfärdas med en axelryckning och förstrött förakt.

Att försvara det oförsvarbara: Förnekaren av akademisk frihet

Av namnet att döma kan man tycka att akademisk frihet verkar ganska oskyldigt. Visst bör ”akademiker”, precis som alla andra, ha frihet — frihet att yttra sig, frihet att resa, frihet att ta och lämna arbeten — de vanliga friheterna alla andra har rätt till. Men det är inte vad begreppet ”akademisk frihet” innebär. Istället har det en mycket annorlunda betydelse: friheten att undervisa i det aktuella ämnet på vilket sätt akademikern så önskar, oavsett alla motsatta önskningar akademikerns arbetsgivare kan tänkas inneha. På det sättet förbjuder ”akademisk frihet” arbetsgivaren att sparka läraren så länge denne undervisar i ämnet i frågan, oavsett hur oacceptabel undervisningen är.