Bekännelser från en ”öppna gränser”-libertarian, del 2

Invandrings-fredag fortsätter. Läs gärna även de tidigare bidragen om Tino Sanandajis Massutmaning, George Borjas We Wanted Workers och Bekännelser från en ”öppna gränser”-libertarian. Som jag visade förra veckan är många av de anti-invandringsargument som förs fram av libertarianer osammanhängande eller främmande för libertariansk filosofi. Vad som dock alltid fått mig att omfamna öppna gränser som ett mål Läs mer om Bekännelser från en ”öppna gränser”-libertarian, del 2[…]

George Borjas och invandringens ekonomiska konsekvenser

Likt resten av Sverige, om inte halva västvärlden, har Mises-redaktionen fått den ekonomiska debatten om invandring på skallen. Eftersom Ola Nevander förra veckan skrev så klokt om Tino Sanandajis succébok Massutmaning och Mises.se-läsare i allmänhet har ett stort intresse för både ekonomi och invandring, följer vi den här veckan upp med en annan ekonom med stor Läs mer om George Borjas och invandringens ekonomiska konsekvenser[…]

Semesterläsning: Massutmaning

Jag ägnade en stund av semestern åt att plöja igenom Tino Sanandajis bästsäljare Massutmaning – ekonomisk politik mot utanförskap och antisocialt beteende. Det är som skrivits på många andra ställen ett ambitiöst och omfattande projekt. Sanandaji förtjänar all heder och respekt för att han inte låtit sig kuvas av den kulturella självcensur som länge gjorde Läs mer om Semesterläsning: Massutmaning[…]

Arbetare och kapital, återigen

Sveriges enda läsbara socialdemokrat [1] har på ledarsidorna.se skrivit en artikel som går igenom de förändringar svensk arbetsmarknad står inför. Huvuddelen av artikeln går igenom kunskapsläget hos de flyktingar som nu kommer hit (överlag många lågutbildade/outbildade), vilket inte är något som en uppmärksam läsare torde förvånas över. Det som är mer intressant är slutsatserna gällande Läs mer om Arbetare och kapital, återigen[…]

Socialstatens långsamma haveri

Den s.k. ”flyktingkrisen” rullar så sakteligen på, och i snigeltakt börjar insikterna om de ekonomiska konsekvenserna nå de bredare folklagren. Det tråkiga med ekonomiska skiften som innefattar kolossala strukturer som statsapparaten är att de går relativt långsamt, och förutsatt att man ignorerar varningstecken och projektioner så går det att driva det hela mycket långt, och Läs mer om Socialstatens långsamma haveri[…]

Råd till dig som är ung och arbetslös

Vi befinner oss nu i det femte året med en väldigt skral arbetsmarknad för ungdomar. Den senaste arbetslöshetsstatistiken utelämnar återigen de unga från den minskning som rapporteras. De ingår inte ens i ökningen av temporära arbetstillfällen. USA har bland den högsta arbetslösheten för 20- till 26-åringar i världen. Nära hälften av den amerikanska armén av Läs mer om Råd till dig som är ung och arbetslös[…]

Jobbhysterin 2: Den järnhårda lönelagen

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att värdet av arbete nästan helt är frånvarande i den arbetsmarknadspolitiska debatten. Den uppenbara slutsatsen av att se till arbetets värde, vilket är värdet för konsumenter, är att politiken är en kostnad. Däremot nämnde jag i det länkade inlägget ingenting om marknadsvärderingen av arbete, dvs den lön som den som arbetar får. Denna följer ju, precis som värderingen av företag och produktionsprocesser, av konsumenters värdering av den slutgiltiga produkten.

En arbetare på en av Apples fabriker i Kina värderas nödvändigtvis till det bidrag han eller hon har till produktionen av de iPads som i sin tur värderas direkt av konsumenter. Detta är den så kallade ”imputationen” (den term Carl Menger använde var Zurechnung, dvs tillräkning) beskriver processen: en entreprenör uppskattar det pris konsumenter kan tänkas betala för slutprodukten och därmed hur mycket anställda kan få i lön. Lönen är alltså en ”tillräkning” av det monetärt kalylerade värdet av produktionen ur konsumentnyttesynpunkt. Om entreprenören räknar fel går företaget med förlust.

Vad är i detta sammanhang en ”skälig” lön, som både politiker och fackpampar gärna talar om? För dessa handlar lönen helt och hållet om huruvida man ”har råd” med en viss livsstil, snarare än om vad värdet av arbetet är för konsumenter. Med andra ord måste även de som producerar sådant som ingen vill ha (eller i alla fall är beredda att betala för) få en rejäl lön. Men vem ska betala detta? Uppenbarligen är konsumenter inte villiga att betala en sådan lön – de är inte ens intresserade av produkterna. […]