arbetsdelning

Att försvara det oförsvarbara: Högpresteraren

Om arbetaren inte ”tar andras arbete” (eftersom det finns en oändlig mängd arbete att utföra), vad får hans insatser då för effekt? Effekten blir förstås att hans ihärdiga och effektiva arbete ökar produktionen.

Var marknaden kommer ifrån…?

Här finns ett uppenbart problem i Mengers och Mises teorier om pengar. Om vi nu inte antar att Hayek och Smith har rätt, men i så fall beror allting på slumpen och då spelar det teoretiskt sett ingen roll huruvida vi kommit på just den slags pengar och den slags marknad vi har idag eller om vi kommit att snubbla över något annat. För det finns egentligen inget sätt att säga vilket som är bättre – utöver att det är det ”bästa” (mest överlevande) som vi råkat snubbla över. Det är knappast ett teoretiskt gångbart argument.

Arbetsdelningens betydelse och gränser

Sedan Adam Smith har ekonomer förstått den enorma produktivitetspotential som framkommer genom arbetsdelning. Genom att dela upp en arbetsuppgift i flera moment och låta olika personer fokusera på och arbeta uteslutande med de olika momenten ökar den totala produktiviteten markant. Ricardo vidareutvecklade denna förståelse och visade att även i situationer där en person är bättre på samtliga uppgifter tjänar alla inblandade på att dela upp arbetet emellan sig.