Stulna pengar arbetar inte

Den enda anledningen till att arbeta är för att förbättra livet för oss själva och för andra människor. Att hjälpa andra människor få vad de vill ha är samtidigt det bästa sättet för oss själva att få det vi vill ha. Vi kan arbeta för oss själva för att förbättra våra egna liv och vi Läs mer om Stulna pengar arbetar inte[…]

Max Weber

Webers protestantiska arbetsetik

Då Joakim Book Jönsson nyligen refererade till Deirdre McCloskeys refutation av Max Webers teori om den industriella revolutionens framträdande (ofta refererat till som den “protestantiska arbetsetiken”), kände jag att det kunde vara lämpligt att skriva en kort genomgång av denna teori, då det är en av de mer välkända teorierna inom sociologin. Max Weber skrev Läs mer om Webers protestantiska arbetsetik[…]

George Reisman

Den klassiska ekonomin versus utsugningsteorin, del 3

Vinster och arbete: Företagarnas och kapitalisternas produktiva bidrag I en förkapitalistisk ekonomi är arbetsinkomsten vinst; alltså är vinst uppenbarligen en arbetsinkomst. I en kapitalistisk ekonomi finns det också många fall där vinster uppenbarligen är en arbetsinkomst: alla de fall där företagarna utför arbete i sina egna företag, antingen som arbetsledare eller som kroppsarbetare. Ändå har Läs mer om Den klassiska ekonomin versus utsugningsteorin, del 3[…]

Råd till dig som är ung och arbetslös

Vi befinner oss nu i det femte året med en väldigt skral arbetsmarknad för ungdomar. Den senaste arbetslöshetsstatistiken utelämnar återigen de unga från den minskning som rapporteras. De ingår inte ens i ökningen av temporära arbetstillfällen. USA har bland den högsta arbetslösheten för 20- till 26-åringar i världen. Nära hälften av den amerikanska armén av Läs mer om Råd till dig som är ung och arbetslös[…]

Jobbhysterin 2: Den järnhårda lönelagen

Jag skrev i ett tidigare inlägg om att värdet av arbete nästan helt är frånvarande i den arbetsmarknadspolitiska debatten. Den uppenbara slutsatsen av att se till arbetets värde, vilket är värdet för konsumenter, är att politiken är en kostnad. Däremot nämnde jag i det länkade inlägget ingenting om marknadsvärderingen av arbete, dvs den lön som den som arbetar får. Denna följer ju, precis som värderingen av företag och produktionsprocesser, av konsumenters värdering av den slutgiltiga produkten.

En arbetare på en av Apples fabriker i Kina värderas nödvändigtvis till det bidrag han eller hon har till produktionen av de iPads som i sin tur värderas direkt av konsumenter. Detta är den så kallade ”imputationen” (den term Carl Menger använde var Zurechnung, dvs tillräkning) beskriver processen: en entreprenör uppskattar det pris konsumenter kan tänkas betala för slutprodukten och därmed hur mycket anställda kan få i lön. Lönen är alltså en ”tillräkning” av det monetärt kalylerade värdet av produktionen ur konsumentnyttesynpunkt. Om entreprenören räknar fel går företaget med förlust.

Vad är i detta sammanhang en ”skälig” lön, som både politiker och fackpampar gärna talar om? För dessa handlar lönen helt och hållet om huruvida man ”har råd” med en viss livsstil, snarare än om vad värdet av arbetet är för konsumenter. Med andra ord måste även de som producerar sådant som ingen vill ha (eller i alla fall är beredda att betala för) få en rejäl lön. Men vem ska betala detta? Uppenbarligen är konsumenter inte villiga att betala en sådan lön – de är inte ens intresserade av produkterna. […]

Jobbhysterin i den politiska debatten

Det finns få saker som diskuteras så mycket och ofta i den politiska debatten som ”jobben”: regeringens arbetslinje, nivåerna på a-kassan, facket ställer krav på ”rimlig” lön, socialdemokratiska arbetarepartiet, osv. Och liksom alltid i samhällsdebatten blir det totalförvirring mellan vad man talar om, vad man menar, vilka mål man har – och huruvida medlen över huvud taget passar målen.

Liksom politiker i hela världen talar den svenska avarten om att man ska ”skapa” arbetstillfällen. Arbetslösheten måste bekämpas genom allehanda subventioner till företag, statliga ”investeringar” i infrastruktur och utbildning. Men egentligen är det inte så svårt att skapa jobb. Faktum är att det är väldigt enkelt. Ibland omnämns att om man vill ha fler jobb är det bara att förbjuda grävmaskiner, för då måste alla gropar och diken grävas med spadar. Och visst – detta stämmer ju, det skulle bli fler jobb (allt annat lika). Om man vill ha ännu fler jobb så kan man ju också förbjuda spadar, för då måste alla gropar grävas med händerna.

Att skapa jobb är helt enkelt väldigt lätt. Det svåra är det som aldrig nämns, vilket antagligen har sin förklaring. Nämligen frågan om värde. Ett arbete är nämligen ingenting annat än en börda om inte det som utförs har ett faktiskt (marknadsvärderat) värde; om staten skapar arbeten genom att sänka produktiviteten (t ex genom att förbjuda maskiner) så blir varje arbete i verkligeheten en kostnad för hela samhället. […]