Från minarkism till anarkism?

När vi ändå firar Murray Rothbards födelsedag kan det vara en god idé att påminnas om Murrays idéer. Även om det knappast finns en väg från minarkism till anarkism, och även om denna (dessa?) väg förmodligen tas motvilligt av många minarkister (för de flesta anarkister har en gång varit minarkister, men det är sällan tvärtom), så vill jag dela med mig av detta inlägg hämtat från det amerikanska Misesinstitutets forum.

Eftersom debatten mellan minarkister och anarkister ofta blir hätsk (inte minst för att båda sidor anser sig ha rätt och därmed att ”de andra” måste överta ens egna åsikter) så är det värdefullt med en sådan här lista – för bägge sidor. Varför? Helt enkelt för att anarkister kan (möjligen) lära sig att hantera dessa frågeställningar, medan minarkister måste finna egna svar till dessa frågor. Det senare gäller alldeles oavsett om man är absolut motståndare till en statslös ordning eller tycker att det verkar intressant men inte tror att det kan fungera: i den förra bemärkelsen måste man ha bra, logiska svar som bestyrker staten (men bara den lilla, inte den lite större); i den senare kan dessa frågeställningar och implicerade svar skapa en förståelse för ”den andra sidan”.

Det ursprungliga inlägget heter ”From Minarchism to Anarchism in Ten Easy Steps: A Guide for Constitutionalists”, vilket jag lånat och gjort till rubrik för det här inlägget. Det specificerar tio artiklar som (tror jag) är tänkta att ”hjälpa” konstitutionellt orienterade minarkister att ”ta steget” till anarkism. Men som jag skrev ovan så är frågeställningarna lika viktiga för den som inte alls är intresserad av att ta ett sådant steg – för frågorna kräver fortfarande svar.

Artiklarna följer nedanför ”vecket”.

[…]

Rapport ifrån Anarki i Göteborg

Igår var jag inbjuden av ABF Göteborg för en diskussion om vad anarkism är. Tanken var att det skulle vara en form av samtal med två andra deltagare där publiken släpps in efter ca en timme. Evenemanget ägde rum på restaurang Trappan bredvid Folkets hus.

ABF Göteborg är mycket aktiva och har en lång lista av evenemang på sitt program i år. Stämningen var god och jag fick ett bra bemötande. Lokalen var fylld till bristningsgränsen så publiken bestod av minst 200 personer. Övriga deltagare var:
– Kajsa Ekis Ekman journalist, författare, mottagare av Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset 2010, läs här vad hon skriver om att vara anarkist.
– Ann Ighe fil.dr. ekonomisk historia, redaktionen Ord&Bild

Samtalet hade nog underlättats lite om jag vetat om ifrån början att varken Kajsa eller Ann var anarkister. Rent allmänt så rådde även en del begreppsförvirring under samtalet om vad kapitalism var osv. Vi hade nog tjänat på att reda ut dessa begrepp först lite mer grundligt. Denna begreppsförvirring gjorde att jag själv hade lite svårt att navigera i diskussionen och förstod inte förrän på slutet att de inte förespråkade ett statslöst samhälle alls.

[…]

Anarkism på Folkets hus i Göteborg 7 februari

Något otippat så kommer jag att delta i ett samtal om vad Anarkism är på självaste Folkets Hus i Göteborg, arrangören är ABF Göteborg. Syftet är alltså att erbjuda publiken insikt i ”vad anarkismen är, varit och kan vara” Till de frågorna kan läggas till ”vad förenar och skiljer de olika slagen av anarkism, hur Läs mer om Anarkism på Folkets hus i Göteborg 7 februari[…]

Anarkism i Uppsala

I måndags besökte jag Geijerska studentföreningen/FMSF Uppsala i Uppsala och talade om anarkism. Geijerska studentföreneningen är en lokalförening i FMSF. Det var en mycket trevlig tillställning på Medborgarskolan. Vi var ett mindre sällskap vilket gjorde att vi fick mycket tid för frågor och diskussion. Jag gick igenom olika definitioner av anarkism och min syn på Läs mer om Anarkism i Uppsala[…]

Mini-etatism, nej tack

Mini-etatister på nätet

Det är förvisso kul att libertarianer är så aktiva på internet att de syns här och var. Men ibland kan det bli väldigt fel, som t ex i den annonsering som sker på Facebook. Annonserna här till höger är från när jag loggade in på FB nyligen. Som anarkokapitalist kan jag inte förmå mig att ”gilla” dessa; precis som jag som nyliberal i till exempel Nordkorea inte skulle kunna säga att jag ”gillar” blandekonomi (även om det kanske rent praktiskt eventuellt är bättre än vad de har nu).

Problemet är naturligtvis att man som motståndare till staten inte kan ”gilla” en mindre version av densamma. Det är precis samma sak som att säg att man ”gillar” lite våld men samtidigt säger sig vara anhängare av icke-vålds-principen. Det går liksom inte ihop sig.

Det intressanta i detta är förstås inte att jag personligen tycker att annonserna är provocerande och näst intill osmakliga. Det intressanta är den bild detta ger av mini-etatister (så kallade ”minarkister”) – inte minst är valet av ikon för den undre annonsen talande. Det blir nämligen oerhört tydligt att nyliberaler (mini-stats-libertarianer) i grund och botten är etatister (oavsett att de slår bakut vid blotta tanken), eller som jag skrev annorstädes: de är etatister med en fetisch för ”liten” stat. […]

Anarki på Island: föredöme eller varnande exempel?

Kan erfarenheterna från de isländska vikingarna för åtta sekel sedan lära oss en läxa om riskerna med privatiseringar? Det anser i alla fall Jared Diamond. I sin artikel ”Living on the Moon”, som publicerades i New York Review of Books den 23 maj, 2002, skildrar Diamond den isländska vikingatiden som ett mardrömslikt exempel på hur Läs mer om Anarki på Island: föredöme eller varnande exempel?[…]

Anarki i Somalia

Tidigare i år körde BBC en artikelserie till minne av att det var 20 år sedan staten i Somalia föll. Även om artiklarna i vanlig ordning var kritiska till ”anarki” var de ändå förvånansvärt opartiska för att vara mainstream-media. Somalia har onekligen gjort många framsteg på en rad olika områden, trots (eller snarare tack vare) frånvaron av en stark centralstat.

Replik om den ondskefulla minarkismen

Minarkister är per definition beroende av att staten tillhandahåller monopoliserade tjänster baserade på våld, men inte ens minarkister håller med varandra om exakt vilka befogenheter deras stat bör beviljas. Hur kan då denna stat inte anses vara förtryckande? Hur är något samhälle som baseras på en (minimalistisk) stat fritt när till och med minarkisterna själva inte kan komma överens om vilka funktioner och tjänster som är statens och vilka rättigheter de personer som lever under dess välde ska ha?

Varför minarkister är fienden

Men det finns ett problem med att gå samman med minarkister; det finns en grundläggande skillnad som gör en minarkist-anarkistisk förening fullständigt omöjlig. Denna skillnad är principen om våld och makt – den statliga principen. Det är vår innersta övertygelse som anarkister att våld och makt är fel; att all ofrivillig underkastelse alltid är att jämföras med världens undergång. Vi har en sann passion för rättvisa medan minarkister inte har det.