Hur jag hittade frihetens idéer

Många vägar leder människor till att omfamna frihetens idéer. De komma från höger, från vänster, från norr, från söder och pepparkakeland. Tänkte härmed kortfattat beskriva min vandring. Mer som en kanske underhållande historia snarare än för att min egen person är särskilt intressant. Många gillar historier ur verkliga livet och vem vet, kanske finns det någon där Läs mer om Hur jag hittade frihetens idéer[…]

αναρχια är inte χάος, och tvärtom

Något säger mig att den gemene mises.se-läsaren är ungefär lika bra som undertecknad på att läsa/förstå grekiska (dvs inte alls). Men det är trots allt intressant att se på just dessa två ord i rubriken, för deras svenska respektive motsvarigheter (anarki och kaos) används gärna synonymt. Många ser dessutom denna sammanblandning som ett argument mot Läs mer om αναρχια är inte χάος, och tvärtom[…]

Staten lever i sina offers sinnen

Vad är en stat? En vanlig definition är att den är ”ett territoriellt våldsmonopol”, men vad betyder då ett inbördeskrig där en gammal regim och en regim som vill ta makten strider mot varandra för kontrollen? I det fallet har vi inte längre att göra med ett territoriellt våldsmonopol där striderna pågår, men kan vi Läs mer om Staten lever i sina offers sinnen[…]

Ludwig von Mises och anarkismen

Ludwig von Mises var inte en anarkist – tvärtom var han emot anarkism. Detta kan tyckas något underligt då han är starkt associerad med den österrikisk/libertarianska rörelsen. Det finns dock en förklaring till detta, och som vanligt behöver man se till historien för att förstå det hela. Murray Rothbard såg utvecklingen av anarko-kapitalismen som en Läs mer om Ludwig von Mises och anarkismen[…]

Inkrementalism: de små stegens tyranni

En fråga som mången libertarian bör ha ställt sig är varför frihetens idéer verkar ha så svårt att få verkligt inflytande över samhället. Visserligen hävdas från allehanda etatistiska håll att ”nyliberalismen” (vilken i många sammanhang verkar likställas med libertarianism) varit en stor politisk kraft bakom omvälvande förändringar i västvärlden sedan åtminstone början av 1980-talet. Men Läs mer om Inkrementalism: de små stegens tyranni[…]

Det sluttande planet är på ett sluttande plan

Ett argument som ofta förs fram mot att staten flyttar fram sina positioner ytterligare är att det nya påhittet, som i någon mån framstår som en ny giv, måste stoppas redan i sin linda. Det är ett sluttande plan, hävdas det. Det kommer att leda till mer: så fort vi vant oss vid det första Läs mer om Det sluttande planet är på ett sluttande plan[…]

Jag, pennan

Jag är en blyertspenna. Den alldeles vanliga pennan av trä, så välbekant för alla läs- och skrivkunniga pojkar, flickor och vuxna. Att skriva är både mitt yrke och min hobby. Jag gör inget annat. Du kanske undrar varför jag ska skriva om mitt ursprung. Jo, för det första är min berättelse intressant. För det andra Läs mer om Jag, pennan[…]

Politiska grubblerier

Niklas Lundblad skriver om politik och ideologier i det längre perspektivet: Vänster-höger, socialist-kapitalist, borgerlig-radikal – alla de distinktionerna bleknar om vi talar om samhället på tusen eller tiotusen års sikt. Man måste nog hålla med om att han har en del poänger med det han skriver. Men det som är så fascinerande med detta blogginlägg Läs mer om Politiska grubblerier[…]

Anarki på Haiti

En rothbardian skulle aldrig förneka att det skulle vara bedrövligt med den anarki som uppstod ifall exempelvis ett kärnvapenkrig eller en superinfluensa tog död på 99 procent av världens befolkning – inklusive alla politiker. Men på samma sätt skulle det också vara bedrövligt ifall ett kärnvapenkrig eller en superinfluensa tog död på 99 procent av världens befolkning och det dessutom fanns tillräckligt många överlevande politiker för att kunna bibehålla stater. Faktum är att om Rothbard hade rätt skulle det vara betydligt värre för de överlevande ifall de såg sig omkring och upptäckte att ett gäng politiker hade klarat sig istället för ingenjörer och jordbrukare.

Från minarkism till anarkism?

När vi ändå firar Murray Rothbards födelsedag kan det vara en god idé att påminnas om Murrays idéer. Även om det knappast finns en väg från minarkism till anarkism, och även om denna (dessa?) väg förmodligen tas motvilligt av många minarkister (för de flesta anarkister har en gång varit minarkister, men det är sällan tvärtom), så vill jag dela med mig av detta inlägg hämtat från det amerikanska Misesinstitutets forum.

Eftersom debatten mellan minarkister och anarkister ofta blir hätsk (inte minst för att båda sidor anser sig ha rätt och därmed att ”de andra” måste överta ens egna åsikter) så är det värdefullt med en sådan här lista – för bägge sidor. Varför? Helt enkelt för att anarkister kan (möjligen) lära sig att hantera dessa frågeställningar, medan minarkister måste finna egna svar till dessa frågor. Det senare gäller alldeles oavsett om man är absolut motståndare till en statslös ordning eller tycker att det verkar intressant men inte tror att det kan fungera: i den förra bemärkelsen måste man ha bra, logiska svar som bestyrker staten (men bara den lilla, inte den lite större); i den senare kan dessa frågeställningar och implicerade svar skapa en förståelse för ”den andra sidan”.

Det ursprungliga inlägget heter ”From Minarchism to Anarchism in Ten Easy Steps: A Guide for Constitutionalists”, vilket jag lånat och gjort till rubrik för det här inlägget. Det specificerar tio artiklar som (tror jag) är tänkta att ”hjälpa” konstitutionellt orienterade minarkister att ”ta steget” till anarkism. Men som jag skrev ovan så är frågeställningarna lika viktiga för den som inte alls är intresserad av att ta ett sådant steg – för frågorna kräver fortfarande svar.

Artiklarna följer nedanför ”vecket”.

[…]