Hur jag blev anarkist

I. Lagens majestätII. Ädla och absurda reformatorerIII. Att avskaffa eller monopolisera brott?IV. Den rådande cynismen V. Statens anomalierVI. En professionell klass kriminellaVII. Statens ursprungVIII. Efter revolutionen, Napoleon! I. Lagens majestät En morgon när jag var sju år gammal och lekte framför vårt hus i utkanten av Brooklyn, stannade en polis bredvid mig och vi pratades Läs mer om Hur jag blev anarkist[…]

Hur jag hittade frihetens idéer

Många vägar leder människor till att omfamna frihetens idéer. De komma från höger, från vänster, från norr, från söder och pepparkakeland. Tänkte härmed kortfattat beskriva min vandring. Mer som en kanske underhållande historia snarare än för att min egen person är särskilt intressant. Många gillar historier ur verkliga livet och vem vet, kanske finns det någon där Läs mer om Hur jag hittade frihetens idéer[…]

αναρχια är inte χάος, och tvärtom

Något säger mig att den gemene mises.se-läsaren är ungefär lika bra som undertecknad på att läsa/förstå grekiska (dvs inte alls). Men det är trots allt intressant att se på just dessa två ord i rubriken, för deras svenska respektive motsvarigheter (anarki och kaos) används gärna synonymt. Många ser dessutom denna sammanblandning som ett argument mot Läs mer om αναρχια är inte χάος, och tvärtom[…]

Staten lever i sina offers sinnen

Vad är en stat? En vanlig definition är att den är ”ett territoriellt våldsmonopol”, men vad betyder då ett inbördeskrig där en gammal regim och en regim som vill ta makten strider mot varandra för kontrollen? I det fallet har vi inte längre att göra med ett territoriellt våldsmonopol där striderna pågår, men kan vi Läs mer om Staten lever i sina offers sinnen[…]

Ludwig von Mises och anarkismen

Ludwig von Mises var inte en anarkist – tvärtom var han emot anarkism. Detta kan tyckas något underligt då han är starkt associerad med den österrikisk/libertarianska rörelsen. Det finns dock en förklaring till detta, och som vanligt behöver man se till historien för att förstå det hela. Murray Rothbard såg utvecklingen av anarko-kapitalismen som en Läs mer om Ludwig von Mises och anarkismen[…]

Inkrementalism: de små stegens tyranni

En fråga som mången libertarian bör ha ställt sig är varför frihetens idéer verkar ha så svårt att få verkligt inflytande över samhället. Visserligen hävdas från allehanda etatistiska håll att ”nyliberalismen” (vilken i många sammanhang verkar likställas med libertarianism) varit en stor politisk kraft bakom omvälvande förändringar i västvärlden sedan åtminstone början av 1980-talet. Men Läs mer om Inkrementalism: de små stegens tyranni[…]

Det sluttande planet är på ett sluttande plan

Ett argument som ofta förs fram mot att staten flyttar fram sina positioner ytterligare är att det nya påhittet, som i någon mån framstår som en ny giv, måste stoppas redan i sin linda. Det är ett sluttande plan, hävdas det. Det kommer att leda till mer: så fort vi vant oss vid det första Läs mer om Det sluttande planet är på ett sluttande plan[…]

Jag, pennan

Jag är en blyertspenna. Den alldeles vanliga pennan av trä, så välbekant för alla läs- och skrivkunniga pojkar, flickor och vuxna. Att skriva är både mitt yrke och min hobby. Jag gör inget annat. Du kanske undrar varför jag ska skriva om mitt ursprung. Jo, för det första är min berättelse intressant. För det andra Läs mer om Jag, pennan[…]

Politiska grubblerier

Niklas Lundblad skriver om politik och ideologier i det längre perspektivet: Vänster-höger, socialist-kapitalist, borgerlig-radikal – alla de distinktionerna bleknar om vi talar om samhället på tusen eller tiotusen års sikt. Man måste nog hålla med om att han har en del poänger med det han skriver. Men det som är så fascinerande med detta blogginlägg Läs mer om Politiska grubblerier[…]

Anarki på Haiti

En rothbardian skulle aldrig förneka att det skulle vara bedrövligt med den anarki som uppstod ifall exempelvis ett kärnvapenkrig eller en superinfluensa tog död på 99 procent av världens befolkning – inklusive alla politiker. Men på samma sätt skulle det också vara bedrövligt ifall ett kärnvapenkrig eller en superinfluensa tog död på 99 procent av världens befolkning och det dessutom fanns tillräckligt många överlevande politiker för att kunna bibehålla stater. Faktum är att om Rothbard hade rätt skulle det vara betydligt värre för de överlevande ifall de såg sig omkring och upptäckte att ett gäng politiker hade klarat sig istället för ingenjörer och jordbrukare.