Att försvara det oförsvarbara: Utpressaren

Om priset som begärs av utpresssaren är lägre än vad hemligheten är värd, väljer offret att betala — eftersom han finner att detta är det minst onda alternativet. Alltså gör han en vinst, som består av skillnaden mellan vad han bedömer att hemligheten är värd och utpressarens pris. När utpressaren begär mer än vad hemligheten är värd kommer hans erbjudande att tillbakavisas, och hemligheten offentliggörs. Trots allt befinner sig den avslöjade inte i en värre situation än vad han varit om vanligt, utpräglat skvaller hade avslöjat honom. Det blir verkligen svårt att förklara varför utpressaren ska anses så rysansvärd, när skvalller och ryktesspridning avfärdas med en axelryckning och förstrött förakt.

Att försvara det oförsvarbara: Förnekaren av akademisk frihet

Av namnet att döma kan man tycka att akademisk frihet verkar ganska oskyldigt. Visst bör ”akademiker”, precis som alla andra, ha frihet — frihet att yttra sig, frihet att resa, frihet att ta och lämna arbeten — de vanliga friheterna alla andra har rätt till. Men det är inte vad begreppet ”akademisk frihet” innebär. Istället har det en mycket annorlunda betydelse: friheten att undervisa i det aktuella ämnet på vilket sätt akademikern så önskar, oavsett alla motsatta önskningar akademikerns arbetsgivare kan tänkas inneha. På det sättet förbjuder ”akademisk frihet” arbetsgivaren att sparka läraren så länge denne undervisar i ämnet i frågan, oavsett hur oacceptabel undervisningen är.

Att försvara det oförsvarbara: Arvtagaren

Ett arv är helt enkelt en form av gåva – en gåva som ges vid ögonblicket då döden inträder. Precis som gåvor som ges vis någons födelse, dop, giftermål eller födelsedag kan de definieras som en frivillig överföring av resurser från en person till en annan. Man kan därför inte vara emot arv och samtidigt vara för andra typer av gåvor. Trots detta är många just det.

Att försvara det oförsvarbara: Förtalaren och ärekränkaren

Ska yttrandefriheten bara skydda det som den politiska eliten betraktar som önskvärt? Eller är det snarare dess funktion att skydda de som säger sådant som människor fruktar eller betraktar som farligt? Det är enkelt att förespråka yttrandefrihet när det gäller för de man håller med, men det svåra testet är kontroversiella uttalanden som vi kan Läs mer om Att försvara det oförsvarbara: Förtalaren och ärekränkaren[…]

Att försvara det oförsvarbara: Den prostituerade

Trots att de utsätts för ständiga trakasserier från prostitutionslagar, religiösa grupper, osv. fortsätter prostituerade ändå sin handel med allmänheten. Att deras tjänster är värdefulla bevisas av att människor fortsätter besöka dem, trots juridiskt och samhälleligt motstånd.

Att försvara det oförsvarbara: Svarttaxin

Minoriteter och fattiga skulle inte ha sådana problem att få tag på en taxi om marknaden var fri. Ingen skulle behöva känna att deras hudfärg gjorde dem till en andra klassens medborgare för att taxin vägrade stanna. Det är naturligtvis beklagligt att människor bor i osäkra, oroliga och farliga områden, men ingenting blir bättre av att det dessutom är stört omöjligt för dem att få tag på en taxi.

Att försvara det oförsvarbara: Reklammakaren

Reklamen måste försvaras av alla som tror på yttrandefrihet, ty det är vad som utgör reklamens kärna. Det är alltför lätt att bara försvara yttrandefriheten för de som säger det som vi vill höra. Om yttrandefriheten ska vara värd något måste vi dock försvara allas rätt att säga vad de vill. Vi libertarianer väntar spänt på att alla inom vänstern som säger sig vara för yttrandefrihet ska ta bladet från munnen och försvara rätten att göra reklam för cigaretter i TV!

Att försvara det oförsvarbara: Den korrupta snuten

Ett förbud mot narkotikahandel leder till att priset på droger stiger, vilket gör det svårt för missbrukare att få tag i dem. Till följd av detta måste de därför begå fler och fler brott för att få ihop de pengar som krävs. Genom att förbjuda försäljning av narkotika utsätts allmänheten för en brottsrisk. Att upprätthålla detta förbud, vilket Serpico gör, är att betrakta lagen som viktigare än att skydda medborgarna.

Att försvara det oförsvarbara: Drogmissbrukaren

Missbruksfrågan bör separeras från de sociala problem som oftast associeras med det, såsom att missbrukare måste ge sig in i brottslighet för att finansiera sitt missbruk. Detta orsakas av den lagstiftning som förbjuder narkotika och är därmed ett separat problem – inte ett direkt resultat av drogen i sig. Missbruksfrågan handlar istället om alla de andra problem som missbrukare sägs dras med.

Till utpressarens försvar

Vid första anblick är det inte svårt att svara på frågan om utpressning verkligen är illegitimt?” Det enda problemet med frågan verkar vara varför den överhuvudtaget ställs. Sysslar inte utpressare med att, ja du vet, utpressa människor? Och vad kan väl vara värre än det? Utpressare använder människors mörka och dolda hemligheter. De hotar med Läs mer om Till utpressarens försvar[…]

Till spekulantens försvar

”Död åt spekulanterna!” är ett rop som har hörts under varenda hungersnöd som någonsin existerat. Det yttras av demagoger som menar att det är spekulanten som orsakar att folk svälter ihjäl genom att höja livsmedelspriserna, och denna anklagelse får ett entusiastiskt stöd av den stora massan av ekonomiska analfabeter.  Men sanningen är att, långt ifrån att orsaka svält och hungersnöd så är det spekulanterna som förhindrar dem.

Biljettspekulanten

Varför finns det en spekulationsmarknad för biljetter? En nödvändig förutsättning för att detta ska existera är en fast och oföränderlig tillgång på biljetter. Om tillgången kunde ökas med ökad efterfrågan skulle biljettspekulanten helt och hållet försvinna. Varför skulle någon köpa biljetter på spekulationsmarknaden när man skulle kunna köpa ytterligare biljetter direkt från arrangören till det tryckta listpriset?