Glöm Yanny eller Laurel. Ett mycket större mysterium gäller hur människor när de lyssnar till ordet stöld, får för sig att de hör ordet skatt.
Det kallas inte för intet för stöldmysteriet!
Hälsningar från skattepolitiske talesmannen.
Kategorier
Kategori: Skatt
Skatt är stöld. Att stjäla andras egendom är högst olämpligt, liksom det är omoraliskt och brottsligt. Men det finns hjälp att få. Där sanning talas.
Om du vill ha information om rätt och fel i din samvaro med dina medmänniskor kan du vända dig till skattepolitisk talesman vid Misesinstitutet eller till Skatt är stöld (hittas på Twitter och Facebook).
Den enda anledningen till att arbeta är för att förbättra livet för oss själva och för andra människor. Att hjälpa andra människor få vad de vill ha är samtidigt det bästa sättet för oss själva att få det vi vill ha.
Vi kan arbeta för oss själva för att förbättra våra egna liv och vi kan arbeta åt andra människor för att förbättra deras liv.
Det är framförallt det senare som i dagligt tal brukar kallas ett arbete eller ett jobb.
Många människor tänker inte på att det de gör i sitt arbete alltid syftar till att hjälpa andra människor att uppnå sina mål först och främst, vilket sedan i sin tur är en förutsättning för att de själva ska kunna uppnå sina egna mål och förbättra sina egna liv.
Det vi kallar ett arbete är ett frivilligt utbyte där vi byter vår tid och våra tjänster mot betalning i pengar.
I en frivillig transaktion får båda parter ut ett mervärde. Jag byter min tid och mina tjänster mot ett visst belopp pengar för att jag värderar det senare högre. Personen jag hjälper värderar tjänsten jag utför högre än de pengar som jag får i utbyte. Båda parter vinner på det frivilliga utbytet och totalt sett får vi det båda bättre.
Så långt är allt gott och väl, men nu måste vi ställa oss en viktig fråga.
Finns det människor i vårt samhälle som arbetar med och har som jobb att försämra livet för andra människor? Om det finns, hur kan det då komma sig? Är det onda människor?
Jag vill hävda att, Ja det finns, och Nej, sådana människor är väldigt sällan onda, i meningen att de har för avsikt att skada andra människor. Istället beror det oftast på att dessa människor arbetar för att förbättra sina egna liv och sina närståendes liv, men att det sker på bekostnad av att andra människors liv försämras.
Den vanligaste anledningen till detta är arbete som inte uppstår till följd av en frivillig transaktion mellan en människa som vill hjälpa och en annan människa som vill betala för att få hjälp.
Det blir lätt fel då ett arbete utförs utan en direkt koppling mellan personen som vill hjälpa och personen som är avsedd att hjälpas.
Hur vet en person som försöker hjälpa genom sitt arbete att det är en värdefull handling som utförs om personen som hjälpen riktas till antingen inte kan eller inte vill betala för hjälpen, eller om personen som hjälpen är riktad till inte ens blir direkt tillfrågad?
Svaret enligt mig är är att det går inte att veta.
Det är genom avsaknaden av direkt koppling inom arbeten, mellan personer som vill hjälpa och personer som vill ha hjälp, som vi riskerar att människor i vårt samhälle arbetar med att försämra livet för andra människor.
Oftast handlar det om arbeten som avlönas via beskattning.
Beskattning innebär per definition att man tar pengar ifrån människor på ofrivillig grund.
Jag vill hävda att beskattning är grundorsaken till att vi har människor i vårt samhälle som har som arbete att försämra livet för andra människor.
Dessa människor är inte onda, utan oftast handlar det om att deras arbete hjälper dem själva och deras närstående och att de själva har för avsikt och tror att de också hjälper andra människor. Men i själva verket blir resultatet att andra människor i samhället får det sämre på det stora hela och anledningen till det är att deras arbete inte är grundat i en frivillig transaktion.
Vi kan endast hjälpa andra människor via frivilliga transaktioner. Arbeten som avlönas via beskattning grundas inte på en frivillig transaktion och därmed motarbetar de en positiv samhällsutveckling.
Det svenska folket har degenererat sedan Nils Dackes tid. Från att ha vetat exakt vad skatt är – vad det är kungens fogdar gör när de samlar in den del av människornas arbete som staten anser sig äga – har skatteboskapet övergått till att försöka intala sig självt att det älskar att bli beskattat. Statens hovpoeter av idag behöver inte arbeta alls lika hårt som deras kollegor av svunna dagar behövde, även om kunskapen om att skatt är, alltid har varit, och förblir, stöld är svår, till och med för staten, att helt radera ut. Än finns det bland oss de som inte försöker inbilla sig att det är något annat. Än finns det bland oss de som försöker påminna andra om att:
”skatt fråntar människor något som är deras.”
För det mesta får vi motståndare till skatt skrika oss hesa på våra egna, i sammanhanget små, plattformar. Lena Anderssons satir på ledarplats i Dagens Nyheter, om när lön blir stöld från staten är ett underbart och fantastiskt undantag.
De vars uppdrag det är att uppmuntra folket att fortsätta anstränga sig för att internalisera statens version av vad beskattning är har inga som helst problem att få utrymme på de bredare plattformarna. Det finns hela mediehus vars enda funktion är just detta. Och SVT och SR behöver inte dra hela lasset själva. Alla huvudfårans stora plattformar gör sig villigt tillgängliga. Det tycks inte ens finnas någon verkshöjdströskel för berättelser som går i linje med vad staten vill trumma ut.
För några veckor sedan fick till exempel historieprofessor Lars Trägårdh stort utrymme på Expressens kultursidor att blanda bort korten kring vad skatt är. Han tar i stort sett hela nyspråksordboken i bruk för att ”bevisa” att skatt inte är stöld utan handlar om tillit. Till och med låtsaskompis Mållgan får vara med, under den orwelliska beteckningen samhällskontraktet. Trägårdh påstår sig vara en vän av tillit, men menar då inte tillit människor emellan, något han uppenbart ser som dåligt. Tillit betyder i hans ordlista att människor underkastar sig staten. När folk i stället synar härskarklassens myter blåser han i Hesa Fredrik och målar med tjocka mörka färger upp skräckscenarier kompletta med grindsamhällen och misär.
Om skatt verkligen var ett uttryck för tillit, skulle människor då behöva tvingas att betala den? Staten är inte samhället, utan den utväxt på samhället som upprätthålls med våldsmonopolet. Människor behöver inte hotas och tvingas till att lita på varandra, eller till att samarbeta och erbjuda varandra hjälp. Skatt är stöld eftersom den tas ifrån oss oavsett om vi vill det eller ej.
En frivillig transaktion karaktäriseras av att det finns en överenskommelse. Anders vill ha något Beata har och erbjuder henne något i utbyte. Om Beata värderar det hon har lägre än det Anders erbjuder, sker utbytet. Både Anders och Beata tjänar på denna transaktion.
Stöld känns igen på att en överenskommelse saknas. Anders tar det Beata har, oavsett vad Beata vill. Anders är vinnare och Beata är förlorare. Om Anders sedan levererar något till Beata som Beata kanske eller kanske inte vill ha ändrar det inte på handlingens karaktär.
Trägårdh är mycket medveten om att definitionen av frivillig transaktion kräver en överenskommelse. Det är därför han tar till den gamla käpphästen ”samhällskontraktet”. Det kontraktet finns inte. Inte ens i den version där skattebetalaren får vårdköer och indoktrinering av sina barn i utbyte mot att bli bestulen. Ett kontrakt är en överenskommelse mellan villiga parter. Att tvinga någon att betala vare sig han tycker om det eller ej uppfyller inte definitionen.
Paradisläckan väckte precis den indignation mot att företagare undanhåller skatt från svenska staten som journalisterna i den statliga televisionen önskade. Representanter för det näringsliv som bygger upp välståndet i samhället hängs ut som vore de skurkar. Men även något annat väcktes; en effekt Uppdrag granskning-redaktionen antagligen inte räknat med: Uråldriga uppfattningar om skattemoral ligger fortfarande och slumrar i folksjälen. Tänk om det är vi människor som äger det vi arbetar ihop, inte staten?
Under hashtaggen #vadfanfårjag påminde folk varandra om att ett land som tävlar om topplacering för skattetryck i världen inte nödvändigtvis levererar social trygghet och välfärd på elitnivå. Även hashtaggen #backaleif tog fart, som ett tack för att Leif Östling artikulerat den fråga som alla som bryr sig om ett välmående Sverige bör ställa sig: Vad man egentligen bidrar till, villigt eller ej, när staten stjäl det allra mesta av det man arbetar ihop.
Uppdrag granskning råkade, i sina försök att säkra betalningsviljan för maktens bevarande, även att tända en eld som istället riskerar att undergräva människors blinda tro på skatt som något fint och häftigt att betala. Påpekandet att skatt är stöld väcker i hettan från denna brand, i stället för den vanliga ilskan och huvudskakningarna, nyfikna frågor från folk som vill veta mer om det resonemanget. Bra då för staten att det finns fler som kan rycka in och sjunga dess lov.
Men hovpoet Lars Trägårdhs försök att kratsa kastanjerna ur elden är betecknande slarvigt och illa underbyggt. Han påstår, till exempel, helt utan att belägga det (varför skulle han behöva det?), att ”individens frihet är större i ett samhälle med starkare stat”. I vilken ordbok återfinns den definition av frihet som skulle göra det påståendet sant? Individens frihet definieras annars som frihet från att utsättas för våld, hot och tvång. Alla råkar vara funktioner som statens makt vilar på.
Fler påståenden som symptomatiskt saknar stödjande resonemang är: att skattesystemet ”skapat gynnsamma förutsättningar för såväl näringslivet som för medborgarna”, att USA är ett splittrat land på grund av att tilliten till den stora staten minskat, att ”ojämlikhet, polarisering och segregering” växer när människor synar samhällskontraktets existens, samt att ”alla – även de rika – har mycket att förlora” om inte en världsomspännande stat tillåts ta över.
Dessa utsagor är dessutom mycket tveksamma till sin sanningshalt. Världen över har välståndet ökat som mest när staternas inflytande varit som minst. Det borde en professor i historia känna till. Men det passar inte in i Trägårdhs världsbild, där ordet ”privat”, som egentligen bara betyder att människor gör något för varandra utan tvång inblandat, skall fulas ned och människor förmås att sträcka sig efter statens hand när de behöver något.
Statens dåliga inflytande på samhället avslöjas av att metoden för att skaffa sådant som man själv tycker är bra är att via ombud använda hot och våld för att tvinga andra att betala för det.
Ett friskt samhälle känns igen på att den som vill att något skall finnas själv arbetar för det, och övertygar andra, via dialog och väl valda argument, att vara med.
—
Tillgänglig på Mises Ljud. Som du väl prenumererar på i din podcastspelare?
Statens vikigaste myt är förvånansvärt enkel att genomskåda.
Jeff Deist:
Socialliberaler hatar att höra att skatt är stöld, att staten är tvång och att varenda lag och reglering är ett löfte om våld mot den som inte rättar in sig i ledet.
Det kränker dem på ett känslomässigt plan, eftersom hela deras världsbild är baserad på myten om samhällskontraktet.
De i särklass vanligaste ”argumenten” för skatt kan alla sammanfattas ungefär:
Men hur skulle vi kunna ha X utan skatter?
Där X är något som den skattevurmande personen tycker är extra fint. Frapperande ofta handlar oron om vägar.
Eftersom det är tjatigt att ständigt behöva bemöta just detta ”argument” och svaren ofta blir enahanda och/eller smått irriterade, har vi nu ritat en bild som vi hoppas skall kunna användas som svar de dagar vi inte orkar formulera svaret vänligt och förstående för tiotusende gången.
Visst är den så enkel att till och med någon som gått i svensk skola borde kunna förstå den?
Testa diagrammet genom att byta ut X mot någon av dessa braiga saker:
- Vägar (bäst att få det undanstökat från start)
- Mat
- Hjälp till de som inte har råd med mat
- Smarta telefoner
- Hjälp till de som inte har råd med smarta telefoner
- Sjukvård
- Hjälp till de som inte har råd med sjukvård
- Opera
- Hjälp till de som inte har råd med opera
- Skor
- Hjälp till de som inte har råd med skor
- Skydd mot brott
- Hjälp till de som inte har råd med skydd mot brott
- Utbildning
- Hjälp till de som inte har råd med utbildning
- Skydd för politiker mot konkurrens från främmande makt
Hitta gärna på egna exempel och testa hur de fungerar i diagrammet. Om du stöter på ett exempel som diagrammet inte verkar fungera på så rapportera i kommentarsfältet.
Många analytiker behandlar politik och statligt regerande som ett utbytessystem. Ta till exempel systemet i det feodala medeltida Europa, där godsherren bytte beskydd av trälarna mot att de arbetade på hans ägor och försåg honom allehanda andra tjänster, avgifter och skatter. I moderna demokratier betalar människor skatter i utbyte mot beskydd, allmän ordning och diverse förmåner och tjänster som staten förser dem med. Nåja, det går i alla fall att tänka på upplägget på detta sätt.
Även om detta synsätt innehåller ett korn av sanning, ser verkligheten helt annorlunda ut. Där har vi en dominerande härskare med monopol på tvång och våld som prackar på sitt styre på de som bor i vad han hävdar är hans territorium. Detta utan frivilliga, tydligt uttalade kontrakt och samtycke. Det påstådda utbytet är snarare helt teoretiskt än något vi ser utövas i det politiska och sociala livet.
Som jag ser utbytet i nutida demokratiska stater, består det i att folket ger upp många av sina naturliga rättigheter och friheter till staten i utbyte mot rätten att få rösta på några parametrar kring hur och av vem systemet skall styras. Rösträtten ger en blek och livlös möjlighet att påverka systemet eftersom människorna som väljs in att styra inte kan hållas ansvariga för de lögner de använt för att locka till sig rösterna som behövdes för att ta dem till makten. Det är år mellan de allmänna valen och när det är dags för en oansvarig härskare att bli omvald har denne haft möjligheten att gång på gång ställa omgivningen inför fullbordat faktum efter fullbordat faktum. Verkligt ansvarsutkrävande är omöjligt när de styrda redan låtit härskaren komma undan med så mycket så många gånger.
Dessutom fixar alltid de vid makten systemet på ett otal sätt för att försäkra sig om att bli omvalda. Det spär ut utkrävandet av ansvar än mer. Vid en närmare granskning bleknar det politiska utbytet som systemet påstås representera så mycket att vad vi har kvar mycket mer liknar auktoritärt styre än något som utförs av några folkvalda ”allmänhetens tjänare”. Modern demokrati, du kan inte existera utan att vilseleda och bedra.
Översatt av Peter Strömberg. (Något anpassat efter ickeamerikanska förhållanden.) Originalet är detta Facebook-inlägg.
Stridsropen skallar just nu bland intresseorganisationerna för att just deras medlemmar ska slippa höjda skatter. Men vad är det de gör när de samtidigt kräver att ”alla andra” ska betala? Borde vi inte i stället hålla ihop? Hur kunde det bli så här? Skatter som är så bra! Eller är det kanske ett väldigt förutsägbart fenomen vi nu observerar?
Att solidariskt dela på bördor är vackert och sympatiskt. Ensam är inte stark och vi behöver gemenskaper och samarbeten för att ha ett robust samhälle. Men det är bara vackert så länge det sker frivilligt. När solidariteten är påtvingad, och bördorna sådana som krossar de svagaste, kommer vi att få splittring där vi i stället behöver förbrödring. Ett sådant klimat uppmuntrar ett beteende där människor försöker skydda sig själva genom att peka ut andra som borde ta mer av bördan än man själv.
Skatter skadar alla privata verksamheter, även om det självklart drabbar olika företag på olika sätt. Om man sorterar alla företag efter hur nedläggningshotade de är av skattetrycket kommer man, för en given höjning av skatterna, att kunna dra en linje där företagen på ena sidan linjen kommer att klara sig, medan de på den andra går under. Tänk dig en större skattehöjning och linjen flyttar sig så att antalet företag på nedläggningsidan blir allt fler.
Innan det visat sig vilka som klarade sig från nedläggning vid en viss höjning, är det många företag som har anledning att oroa sig för sin fortsatta existens. I en miljö med en regering som på löpande band presenterar nya skatter och skattehöjningar kommer vi att hitta väldigt många företagare som måste ställa sig frågan om de kommer att behöva kasta in handduken. Det är lätt att föreställa sig med vilken förfäran de följer regeringens utspel. De har satsat sitt sparkapital, eller tagit lån och arbetat dag och natt för att uppfylla sin nu hotade dröm.
Det hör dock inte till entreprenörens natur att ge upp lättvindigt. En förutsägelse man därför kan göra är att när staten drar åt tumskruvarna med fler och högre skatter, ofta i sällskap av fler och strängare regleringar, kommer vi att se många små företags intresseorganisationer öka sina aktiviteter i att bilda opinion för att avvärja faran. Tyvärr kommer vi även se att den frivilliga solidariteten slängs överbord. De som känner faran för nedläggning kommer att försöka få undantag för sig själva samtidigt som de ger klartecken för att skatterna skall drabba andra.
Tyvärr finns det här beteendet inte bara i teorin. Vi har bara den senaste veckan kunnat se flera sådana aktiviteter i form av ledare och debattartiklar. Det räcker med att läsa Svenska Dagbladet för att hitta vitvarubranschen som vill att även deras utländska konkurrenter skall drabbas lika hårt av en planerad skatt på vitvaror, åkeribranschen som hellre vill att bensinstationer skall beläggas med existenshotande regleringar än att lastbilstrafiken specielbeskattas, och småbryggerinäringen som tycker att höjda alkoholskatter är lovvärt, men att det bara skall drabba stora bryggerier.
Låt oss titta lite närmare på just alkoholskatteexemplet: I fredags gav Sveriges Oberoende Småbryggerier, i en debattartikel, röst åt sina medlemmars oro över att inte kunna ta verksamheten till nästa steg, eller kanske till och med tvingas lägga ned den, till följd av den planerade ökningen av alkoholskatter.
Småbryggeriernas oro är fullt befogad. Skattehöjningen riskerar, som de konstaterar i debattinlägget, att ”kväva ett gryende hantverksskrå i sin linda”. Deras medlemmar tillhör gruppen företag som är extra ömtåliga för höjningar av skattetrycket; kategorin små företag, bland vilka många befinner sig i startskedet av sin verksamhet. Men småbryggerierna är knappast ensamma i denna utsatthet. Tvärtom.
Bland deras olycksbröder och -systrar hittar vi många företag som vänder sig till konsumenter som ska betala för sig med redan hårt skattade medel. Det är företag på den redan avfolkade landsbygden. Det är småbönder, bagerier, restauranger, verkstäder, skribenter, fotografer, filmare, biografer, butiker, tillverkningsföretag, caféer, hantverkare, matproducenter, hotell och service. Dessa företag är viktiga för många fler än de som startade dem. De ger ofta många unga människor deras första arbetslivserfarenhet och en start på karriären.
Man kanske ska ha överseende när Sveriges Oberoende Småbryggerier glömmer att nämna detta fina sällskap. Men när de även föreslår att regeringen skall gå vidare med de höjda alkoholskatterna, men enbart riktade mot de stora bryggerierna, är en förtvivlad protest ändå på sin plats. Att de större aktörerna har bättre marginaler innebär inte att de är immuna mot skattehöjningens effekter. Även här kommer det att skäras i verksamheten och även här kommer projekt att kvävas i sin linda när skatten höjs.
Att grupp ställs mot grupp är alltså en lika förutsägbar som tragisk bieffekt av att staten kräver ut ”sin” höga andel av vad andra har skapat. Istället för att se den totala skadan som skatter orsakar allt företagande, och protestera mot det, svarar många drabbade reflexmässig med att skydda sig själva och försöka förmå staten att hellre slå ner på andra. Att läsa Småbryggeriernas debattartikel blir som att läsa sagan om de tre bockarna Bruse: ”Nej, ack nej, ta inte oss som är små. Ta storbryggerierna i stället, de är runda och feta och tjocka!”
Det blir extra tragiskt om man ser bortom det omedelbara. Det som på ytan ser ut att gynna småföretagarna får vid en närmare granskning effekten att de små företagen drabbas hårdast. Avsaknaden av principiell hållning leder alltför lätt till förslag om specialregler, vilket i sin tur resulterar i tröskeleffekter och ökad regelmassa, och sådant är de små företagen extra illa rustade att hantera. Utanför sagan om bockarna Bruse är det självmål att vädja om speciallagstiftning till förmån för de små och svaga, för vi kan inte ens hoppas på att storbocken kommer att kunna stånga tillbaka trollet ned i ån.
Låt inte staten slå in dessa kilar i våra led. Att försöka föra över skattebördan på andra är ojuste och osmart. Kampen mot skatter och regleringar måste föras till förmån för alla privata företag i Sverige, såväl de stora som de små, såväl de som driver verksamhet med goda marginaler som de för vilka en skattehöjning är spiken i kistan.
Sedan vi startade Skatt är stöld har jag varit med om en, även för mig, ovanligt hög dos konversationer som börjar typ ”utan skatt skulle vi inte ha råd med sjukvård” eller ”vill du ha det som i USA?” (vad nu det betyder, speciellt med tanke på att de har skatt i USA). Dessa diskussioner slutar sällan i att någon av parterna har lärt sig något alls och de slutar allt för ofta med otrevliga tillmälen.
Så, om det inte vore för kallet jag har skulle jag ha slutat för länge sedan. Även som det är drar jag efter andan och förbereder mig mentalt för besvikelse när dessa konversationer startar. Jag försöker påminna mig själv om att jag själv varit där. Jag har betraktat alla som ifrågasätter skattesystemet som giriga eller onda eller dumma i huvudet eller oftast en kombination av allt detta. Jag försöker komma ihåg vad det var för sorts bemötande som gjorde att jag själv började lyssna och verkligen vrida och vända på argumenten. Jag försöker vara den sortens diskussionspartner som är trevlig att vara oense med och som man får ut något av att prata med.
Det här är extra svårt på Twitter, med sin idiotiska 140-teckensspärr. Ibland tryter mitt tålamod och jag blir en usel samtalspartner som bara spyr ur sig sarkasmer. Jag har börjat lära mig att tveka en stund innan jag trycker skicka, vilket skapar ett hälsosamt filter och ibland gör att jag hittar mycket konstruktivare sätt att fortsätta diskussionen.
För någon vecka sedan fick jag ytterligare lektioner i hur man kan föra diskussioner, även på Twitter, på ett artigt och mer lärande sätt. Huvudpersonerna i den diskussionen var Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) och Joakim Ohlrogge (@johlrogge). Själva tankeutväxlingen slutade så här:
@johlrogge @skattarstold Ja, sanningen (om den finns) ligger säkert nånstans mellan våra uppfattningar. Tack för givande samtal. Allt gott.
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 6, 2016
Jag repeterar slutrepliken:
”Tack för ett givande samtal. Allt gott.”
Nej, ingen hade bytt ståndpunkt. Ingen hade blivit konverterad. Det bör aldrig vara målet i en diskussion om dessa frågor. Att försöka få någon att byta ståndpunkt är ociviliserat. Allt vi kan göra är att försöka svara på frågor, informera oss om vad den andra verkligen undrar över och presentera vårt sätt att se saken. Och när någon annan gör samma för oss bör vi ta emot det som den generösa gåva det är. Håller ni med?
Nog snackat. Här är hela (nåja, inte hela, den sprang iväg på en hel del andra tangenter som inte kom med i denna sammanställning) konversationen. Inga stora upptäckter. Men ett väldigt trevligt exempel på hur man kan föra en diskussion fast man har dramatiskt skilda ståndpunkter och utgångspunkter.
@fembarnsfarsan Respektingivande antal barn! Jag är övertygad om att många barn är nödvändigt för att vi skall vinna friheten i längden.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 3, 2016
@skattarstold Tack. Vilken frihet tänker du på då?
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 3, 2016
@fembarnsfarsan människornas frihet. I en klassiskt liberal mening. Tanken är då att frihetliga skall skaffa många barn. Jag har också fem.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 3, 2016
@skattarstold Respekt. Frihet är olika för olika människor. Friheten i ett system där vi gemensamt bär den drabbades sjukvårdskostnader t.ex
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 3, 2016
@fembarnsfarsan så länge det inte sker med tvång, hit eller våld är jag helt för.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 3, 2016
@skattarstold Tänker du att man ska kunna välja att ställa sig utanför både skattesystem och förmåner?
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 3, 2016
@fembarnsfarsan ja, precis så.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 3, 2016
@skattarstold Och betala varje gång du kör på en väg? Betala administrationen? Betala hela sjukvårdskostnaden? Betala brandkår? Polis?
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 3, 2016
@fembarnsfarsan ja, något sådant. Men människor behöver även vara fria att starta sådana företag som kan sälja tjänsterna du nämner.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 3, 2016
@skattarstold Polisiära tjänster? Privata domstolar? Brandkårer som bara hjälper den som för tillfället har råd att betala?
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 3, 2016
@fembarnsfarsan Privata brandkårer är vanligt i världen och de släcker inte bara åt de som kan betala.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 3, 2016
@skattarstold låt mig gissa att många dock gärna betalar till de privata brandkårerna för att de gillar att de finns? @fembarnsfarsan
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 4, 2016
@johlrogge @fembarnsfarsan ja, så verkar det definitivt vara. Är ju logiskt.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 4, 2016
@skattarstold @johlrogge Jag är tämligen säker på att en förkrossande majoritet vill ha skattefinansierad polis och brandkår.
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 4, 2016
@fembarnsfarsan det tror jag också. Problemet med det är att den majoriteten med våld tvingar de som inte vill ha det @skattarstold
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 4, 2016
@johlrogge @skattarstold Är du alltså motståndare till demokrati? Hur ser ditt drömsamhälle ut?
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 4, 2016
@fembarnsfarsan Inte egentligen. men emot tvång & våld. Om jag frivilligt kan underkasta mig demokratin eller inte är det ok. @skattarstold
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 5, 2016
@johlrogge @skattarstold Jag gissar privata sjukförsäkringar får större betydelse i ert drömsamhälle. Vad händer m folk ingen vill försäkra?
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 5, 2016
@fembarnsfarsan @skattarstold jag uppskattar förresten din nyfikenhet och önskan att förstå min position. Väldigt trevligt!
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 5, 2016
@johlrogge @skattarstold Ja, jag vill försöka förstå hur du tänker. Och jag uppskattar att du svarar.
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 5, 2016
@fembarnsfarsan jag kommer nog från ett annat håll. Jag har ingen plan för hur jag ska forma samhället. @skattarstold
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 5, 2016
@fembarnsfarsan jag ställer mig frågan om våld är motiverat för att styra andra och kommer fram till: nej @skattarstold
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 5, 2016
@johlrogge Hur hanterar man då att försäkringsbolag (USA) begår våldshandlingar mot vissa försäkringstagare och vägrar hjälp? @skattarstold
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 5, 2016
@fembarnsfarsan @johlrogge det är brottsliga handlingar och bör kunna hanteras med hjälp av rättsväsende. Eller missförstår jag något?
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 5, 2016
@skattarstold Ja, sånt hanteras i rättegång. Tar så lång tid att människor dör. Varför bättre betala till privat än gemensamt? @johlrogge
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 5, 2016
@fembarnsfarsan @johlrogge skiljelinjen går inte vid privat/gemensamt. Den går vid våld/inte våld. Ovåldsamma gemensamma lösningar är toppen
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 5, 2016
@skattarstold Förstår. För mig handlar det om var makten över t.ex vårdinsatser ligger. Hos försäkringsbolag eller hos läkare. @johlrogge
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 5, 2016
@fembarnsfarsan @johlrogge I Sverige ligger makten främst hos staten. I USA mycket hos försäkringsbolagen (eftersom staten). >
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 5, 2016
@fembarnsfarsan @johlrogge > Vi tycker makten över vårdinsatser skall ligga hos individen.
— Skatt är stöld (@skattarstold) July 5, 2016
@skattarstold @johlrogge I Sverige är det väl läkare, flera om det handlar om svåra bedömningar, som har delegerad makt över vårdinsatser? >
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 6, 2016
@fembarnsfarsan @skattarstold en del smått och gott för läkare att hålla sig till i Sverige: https://t.co/00bZYUjugQ
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 6, 2016
@johlrogge @skattarstold Ja, sanningen (om den finns) ligger säkert nånstans mellan våra uppfattningar. Tack för givande samtal. Allt gott.
— Stefan Jämtbäck (@fembarnsfarsan) July 6, 2016
@fembarnsfarsan @skattarstold tack själv. Det har varit mycket givande och trevligt.
— Joakim Ohlrogge (@johlrogge) July 6, 2016
Jag upprepar rekommendationen att undersöka konversationen på Twitter för att se mer av vart den tog vägen.
Hoppas på att få vara med i många diskussioner som denna framöver. Här på bloggen, på Twitter, Facebook, IRL och överallt.
Hälsar Skatt är stöld-apan.
Uppdatering: Jag såg i en kommentar att det möjligen kan se ut som att jag håller med om att sanningen ligger någonstans och svävar mellan att skatt är stöld och att skatt är något fint och bra. Så är det naturligtvis inte. Skatt är stöld hur man än vrider och vänder på frågan. Det jag finner uppmuntrande med konversationen och hur den slutar är hur trevligt den hålls och hur målet är att försöka förstå den andre.
Ett nej är ett nej när det sägs med ett armband. Därför tänkte vi testa om detta fungerar för att hålla fogden borta från det som är vårt.
Än så länge är det bara en idé och vi pejlar in intresset. Vi kommer behöva beställa ganska många armband så det blir en stor kostnad vi måste ta initialt, varför det behöver komma in en viss mängd beställningar innan vi sparkar igång produktionen.
Armbanden kan komma att se lite annorlunda ut än på bilden. Det beror på vad leverantören kan åstadkomma.
Om du vill ha ett eller flera armband ”Eliasson” för 50 kronor styck, exklusive frakt, beställer du det via detta formulär:
Jag vill ha armbandet ”Eliasson”
Din beställning kan vara den som får detta armband att komma till världen!
Uppdatering den 6 juli: Det här kommer bli av. Men det blev lite dyrare att producera än vi tänkt oss. Skynda beställa innan vi höjer priset.
Kategorier
Ett meddelande från Fixarna
Var hälsade
Vi från
Oss som Håller Ordning
vill bara säga och få sagt
att det vore både ovist
och synnerligen naivt
–
Att en enda gång
lystra till de som
tydligen tagit sig
till livsuppgift
att misskreditera
Oss och allt
vi står för
Tänk på
att utan oss
så har ni
ingenting
–
Det är vi som bygger
vägarna, sjöfartslederna
det är vi som får städer
liksom lantliv att överleva
det är vi som ser till att
själva regnet faller
när det ska
Utan oss
så finns det ingen
sjukvård, ingen av
er skulle kunna räkna
eller läsa, ja själva Gösta
vet om ni skulle klara
av att ens stå upp utan
att vi fanns till hands
Ni inser väl att utan
vår genomtänkta
ordning skulle ilskna
styrkor från Eurasien
och Oceanien vara här
i ett enda blixtsnabbt
ögonblick, allt vi har
och gemensamt
äger skulle
plundras ner till
minsta tegelsten
–
Om inte vi var här
skulle vår värld
så som den känns
igen idag raseras ner
till ett raseri av kaos
innan någon av er
ens försökt förstå
vad som hänt
Lyssna aldrig
någonsin på de
som hävdar att
Skatt är Stöld
och Krig är Mord
Det förstår ni väl
att vi som förlänats
med plikten att agera
polis och militär nödgas
kräva vissa förutsättningar
Vår makt härstammar
ickeligen ifrån Gud
men välan ur ett
ansvar gentemot ditt
och alla andras väl
och bästa
När vi rånar de som enbart
skött sig själva när vi slaktar
de som inte höjt ett finger
emot oss så finns det alltid
synnerliga skäl
Även om du inte
ser dem så lita på oss
våra vägar är ibland
outgrundliga, men de
leder alltid framåt
ett steg i taget upp
mot Utopins höjder
var så säker
Nej, vår makt är inte
ifrån Gud, men vi
har likväl kompetens
nog att leda samhället
till en plats högt ovanför
det himmelska
Tro Oss på
vårt ord som
Riksdagsmän
II
Tvivlar du på oss
och vår genuina strävan
så gör du dig själv
och hela din omvärld
en enorm otjänst
Utan oss ingen himmel
och ingen solvarm jord
att stå på, utan vår ömma
välmening inga verklighetens
ramar för dig att forma
ditt liv inunder
Vi vill bara säga
och få sagt att vi är
trötta på de virriga lögner
och de mossiga amsagor
som sprids av de som vet alltför
lite om hur livet fungerar och
om hur världsordningen
behöver se ut
Realiteten, den är farlig
varje individ du möter
kan vara en avig ovän
eller hätsk fiende, utan
våra vapen och vårt fundament
av kompromisslöst våld så
skulle allting falla samman
i en djungel utan ände
Förstå att det de
säger om en tillvaro
av fred och ömsesidig
strävan är en myt, ett
tillstånd där människor
tjänar på att i glädje
hjälpa och i samförstånd
assistera varandra är
blott en ondsint bluff
Det måste
det vara
Vad skulle ni annars
ha för nytta
av oss
?
Diktat och inläst av Simon Gustafsson, tillägnat Skatt är stöld. Sugen på mer rebellisk poesi? Prenumerera på Poesi för Ankor på Youtube: Samt gilla och följ på:
- Facebook: https://www.facebook.com/ankpoesi
- Twitter: @ankpoesi
Det ryktas att ett antal rader ur denna dikt gör en cameo i avsnitt 84 av ett radioprogram ni möjligen hört talas om.
I samband med morgonens avslöjande om att Skatt är stöld funnit vad som kan vara ett undertecknat samhällskontrakt har även ordets betydelse hittats. Självklart av ordsmedjan Frispråkigt.
Samhällskontraktet är ett:
juridiskt avtal mellan en individ och staten som alla människor undertecknar vid födseln och som sedan bevaras på hemlig ort under resten av ditt liv.
Nu vet vi det!