Varje samhälle har sina myter och trosuppfattningar som formar medlemmarnas uppfattning om verkligheten och om vad som är rätt och fel. Av denna anledning har förtryckare i alla tider haft ett stort intresse av att kontrollera dessa föreställningar för att kunna bestämma sina undersåtars verklighetsuppfattning och på så vis bevara rådande maktstrukturer. Historiskt har vi exempel på hur slaveriet rättfärdigades med läror som förklarade att vissa raser var naturligt överlägsna andra raser, och hur kungens eller kejsarens makt rättfärdigades med idén att de var Gud eller solen i mänsklig form. Idag ter sig dessa trossatser bisarra och avlägsna, men en gång i tiden var de lika självklara som vår tids stora myt är för oss idag.
Vår tids stora myt är demokratin.
Som svensk uppfostrad inom det svenska skolväsendet hade ordet demokrati länge en enbart positiv klang för mig. Det var uppenbart att frihet, framsteg, lycka, samförstånd och fred var ord som var helt och hållet synonyma med demokrati. På de få gudsförgätna platser på vår jord dit demokratins ljus ännu inte hade nått levde människor ett miserabelt liv i väntan på demokratins frälsning.
Frank Karsten och Karel Beckmans bok ”Demokratins baksida” ifrågasätter hela detta tankesätt och synar demokratibegreppet i sömmarna.
I grund och botten är demokrati institutionaliserat våld. Detta kan te sig som ett chockerande påstående för många. De allra flesta som stödjer demokrati anser sig ju samtidigt vara kategoriskt emot våld, och om man frågar hävdar de allra flesta att de aldrig skulle kunna tänka sig att utföra en våldsam handling. De förstår mycket väl att de inte kan gå till sin granne, trycka en skarpladdad pistol mot hans huvud, och kräva honom på pengar för att deras barn behöver utbildning eller mamma behöver sjukvård. Det är inte helt lätt att inse att demokrati fungerar exakt på det sättet, förutom att hoten och våldsdåden är delegerade till så kallade ”representanter”. Och även om man inser detta är det inte lätt att acceptera insikten. Det uppstår en kognitiv dissonans mellan det man vet är rätt och det som myterna och trosuppfattningarna säger. Helt plötsligt blir det som tidigare var så uppenbart en komplex och svårbegriplig dimma. Vardagen är faktisk inte svart och vit, påstås det, och det stämmer ju, men principer är enbart svarta och vita. Allt oprovocerat våld är precis så nattsvart som det verkar vara vid första anblick och det spelar absolut ingen roll om våldsdåden utförs av dig personligen eller dina valda ”representanter”.
Detta sätt att se på demokrati står i stark kontrast med allt vi blivit skolade under vår uppväxt. Det är alltså förståeligt att det finns ett motstånd till dessa tankegångar. Men tänk om det faktiskt är så att det du har lärt dig om demokrati är fel. Tänk om allt är en lögn, och att sanningen i själva verket är raka motsatsen till det du alltid har trott. Tanken är svindlande. Det krävs ett stort mod att ens erkänna en sådan möjlighet, och än mer att faktiskt acceptera att så är fallet. För om demokrati inte innebär frihet, vad är det då? Har vi lurats till att tro att slaveri är frihet, att krig är fred och att okunskap är styrka?
Ett ärligt svar på de frågorna kan förändra hela din världsbild, precis som det gjorde för mig en gång i tiden. Det var dock en annan bok som först öppnade mina ögon inför detta faktum: Hans-Hermann Hoppes ”Democracy: The God That Failed”.
”Demokratins baksida” är påverkad av Hoppes fantastiska bok, men medan Hoppes bok är akademisk och bitvis svårläst är ”Demokratins baksida” lättläst för alla. Boken monterar en efter en ner de demokratiska myterna och när allt är klart återstår endast en hög av logisk aska. Inte nog med att demokrati inte är synonymt med frihet, framsteg, lycka, samförstånd och fred, det är dess raka motsats. Demokrati gör dig varken lycklig eller fri. Det gynnar inte framsteg, och det skapar konflikter snarare än löser dem.
Efter den mästerliga nedmonteringen av de demokratiska myterna presenterar författarna ett alternativ till demokrati. Alternativet är enklare än man kan tro, och det är inte diktatur: det är frihet, samförstånd och fred.
Trots att det är enkelt att förklara, och trots att det är fullständigt uppenbart när man väl sett det, tror de allra flesta människor ännu att demokrati är liktydigt med frihet, samförstånd och fred. Denna bok är ett effektivt redskap för att hjälpa människor att se demokratin för vad den verkligen är. Efter denna insikt finns ingen väg tillbaka.
Det är med stolthet jag presenterar ”Demokratins baksida” för en svensk publik. För att parafrasera ett välkänt citat är demokrati sannerligen den sista, eller i vart fall den senaste, utposten och den här boken tar dig dit väldigt få har vågat gå tidigare. Mycket nöje!
Ord om författarna
Introduktion till demokratins baksida
Myt 01 – Varje röst räknas
Myt 02: I en demokrati är det folket som styr
Myt 03: Majoriteten har rätt
Myt 04: Demokrati är politiskt neutral
Myt 05: Demokrati leder till välstånd
Myt 06: Demokrati är nödvändigt för att säkerställa en rättvis fördelning av välståndet och hjälpa de fattiga
Myt 07: Demokrati är nödvändigt för att kunna leva tillsammans i harmoni
Myt 08: Demokrati är oumbärligt för en gemensamhetskänsla
Myt 09: Demokrati innebär frihet och tolerans
Myt 10: Demokrati främjar fred och bekämpar korruption
Myt 11: I en demokrati får folk vad de vill ha
Myt 12: Vi är alla demokrater
Myt 13: Det finns inget (bättre) alternativ
Demokratins kris
Mot en ny frihet
Det kontraktsbaserade samhället