Författare: Klaus Bernpaintner

Dick Harrison har en intressant historieblogg på SvD. I det här inlägget beskrivs hur norrland erövrades. Gick det till med våld eller användes andra metoder? Hela inlägget är intressant och upplysande på flera sätt, men här följer ett utdrag. Observera parallellerna med till exempel dagens utbredning av EU. Tänk vad mycket man kan lära sig av 700-årig historia.

Varför accepterade de norrländska bönderna och stormännen att bli svenska undersåtar? De tycks inte ha tvingats med våld (det kan i alla fall inte bevisas). Förmodligen rörde det sig om samma process som vi kan iaktta i landskap som Värmland, Småland och Gotland. Kungamakten har intervenerat med maktspråk – präster, knektar, rustningar, heraldiska emblem, med mera – och imponerat på stormän, bönder och köpmän. De ambitiösa familjer som anslöt sig till den svenska kungamakten har kunnat stärka sitt välde lokalt och tjäna, både statusmässigt och materiellt, på kopplingen till en överherre.

Svensk sjukvård lämnar som bekant en del övrigt att önska. Här är ännu ett exempel: Missade cancerdiagnos – igen.

I övrigt är det är vardagsmat att få vänta 5-7 timmar i väntrummet på den så kallade ”akuten”. Remisser försvinner på väg mellan instanser. Patienter dör i väntan på vård. Besök hos vårdcentralen ska helst bokas ett par veckor innan man blir sjuk. Men aldrig är någon personligen ansvarig. De sista resterna av personligt ansvar avskaffades dessutom vid årsskiftet: I den nya ”patientsäkerhetslagen” kan sjukvårdsutövare inte prickas.

Att hoppas att konkurrensskyddad verksamhet skulle anstränga sig för att hålla sina kunder (patienter) nöjda (friska) är naturligtvis en orealistisk önskedröm. Varje gång någon i omgivningen klagar på offentlig verksamhet kan man både roa sig själv, och upplysa personen, med frasen ”Ja, lita aldrig på verksamhet som inte drivs med vinstintresse.”