Kategorier
Blogg

Språkbruk och Politisk Symbolism som Libertariansk Strategi

Symboler och språk har nyttjats i tusentals år. De första symbolerna som användes för att sprida idéer var religiösa sådana i syfte att sprida gudarnas budskap. Under 1800-talet började politiska symboler dyka upp frekvent och idag finns det knappt ett enda politiskt parti eller ideologi som saknar en egen symbol. Precis som bilder så säger symboler mer än tusen ord. De väcker även känslor hos människor och genom upprepade visningar tjänar de sitt syfte.

Det spelar ingen roll om symbolens betraktare vet vad den representerar eller inte. Skulle betraktaren känna till dess mening och hålla med om den, så skulle detta med största sannolikhet förstärka dennes åsikt och positiva känsla till den. För en betraktare som inte håller med om symbolens mening, skulle upprepade visningar kunna leda till att betraktaren antingen ändrar åsikt eller åtminstone vänjer sig vid dess innebörd. Det ska också nämnas att motstånd kan och kommer att uppstå hos de som inte håller med. Skulle betraktaren inte veta vad symbolen representerar kan den väcka en viss nyfikenhet som slutligen kan leda till att betraktaren blir anhängare. Man kan säga att symboler är för ideologier, vad loggor är för företag – de används för marknadsföring.

Språkets utveckling härleds från mänskligt handlande och har influerats av ett stort antal kulturer. Varje kultur har utvecklat sitt eget språkbruk som en reflektion av dess normer och traditioner. Språket påverkar kulturen och vice versa och har ett starkt inflytande på vår perception av världen omkring oss – både den sociala så väl som den naturliga. Politiker och ledare har genom århundraden dragit nytta av detta faktum.

Historiskt och nutida användande

Den kanske mest kända politiska symbolen är svastikan. Den härstammar från Asien och används där som en symbol för solen och för lycka. I Väst är den 45° roterade svastikan mest känd som en politisk symbol för nationalsocialism (nazism).

Vad många inte vet är att nazisterna även tog kontroll över tyska språket och använde sig av slagord och eufemismer. En massmordsoperation, till exempel, kallades för aktion, vilket betyder handling.

Även om den politiska agendan har förändrats och massmord inte längre är på tapeten så ser vi samma saker hända idag, fast på en helt ny nivå. I Sverige började jämställdhetsvänstern ta kontroll över språket under tidigt 2010-tal. Regnbågsflaggan och symbolen för det kvinnliga könet (venussymbolen) anammades tungt under denna period och ökar i popularitet.

Vad beträffar språkbruket så finns det många ord i svenskan som man försöker ta bort för att passa det nya narrativet. Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) tappar utdaterade ”negativa”, ”kränkande” ord för varje år och får in nya mer ”positiva” och ”jämställda” ord. Det kanske mest uppmärksammade nya könsneutrala personliga pronomenet hen skvallrar om hur besatta de är av omöjlig jämställdhet.

Vad libertarianer kan lära sig

Symboler och ord har visat sig vara kraftfulla verktyg som jag starkt rekommenderar libertarianer att använda. Tyvärr har libertarianismen inte direkt någon egen symbol. Däremot har den gamla amerikanska Gadsdenflaggan anammats och är kanske den mest kända libertarianska symbolen tillsammans med piggsvinet.

Precis som alla andra ideologier så har libertarianismen sina olika grenar. Därav används även anarkokapitalistflaggan och agorismens a3-symbol. Frågan är om libertarianismen behöver en alldeles egen symbol eller om vi ska hålla oss till de vi har? Då Gadsdenflaggan redan är så starkt förknippad med ideologin så har den ett övertag på en potentiell, ny symbol. Däremot så är flaggan en ganska komplex symbol att antingen rita av för hand eller göra smycken av. Därför skulle en ny enklare symbol varit bra.

Vad beträffar språkbruk och semantik så tycker jag att libertarianer, generellt kan behöva se över sitt ordförråd i vardagen och kalla saker vad de verkligen är. Här är några förslag:

1) Som jag nämnt tidigare i min artikel ” Den Pseudoprivata Sektorn” så finns det ingen helt privat sektor då den är hårt reglerad och beskattad. Därför bör den kallas för pseudoprivat.

2) Libertarianer har en sund uppfattning om vad ägande innebär. Vi vet därför att gemensamt ägande inte är möjligt då endast individer tänker och handlar därefter. Så kalla det för vad det är; kollektivt nyttjande, eller allmänt nyttjande.

3) Vår ärkefiende, staten, förtjänar ett mer passande namn som maffian eller våldsmonopolet.

4) Kapitalism är missförstått och det ekonomiska system vi har i de flesta länder är snarare statskapitalism eller cronykapitalism. Att nämna kapitalism för en socialist är dömt att misslyckas. Jag använder mig själv av begreppet frivillig handel.

Om läsaren själv har egna förslag eller exempel så mottags de gärna.

Originalartikeln återfinns på mises.org:

https://mises.org/power-market/language-and-political-symbolism-libertarian-strategy

Kategorier
Blogg

Greshams Lag

Även om fenomenet observerats tidigare så var det Sir Thomas Gresham på 1500-talet, som av Henry Dunning Macleod fick namnge detta. Lagen brukar mycket enkelt formuleras: ”dåliga (övervärderade) pengar driver ut bra (undervärderade) pengar ur cirkulation”.

Historien har visat många exempel på detta fenomen och det kanske tidigaste exemplet är att man har hamstrat ädelmetallsmynt av högre vikt och spenderat likadana mynt av lägre vikt. Greshams lag har även utövats flitigt under bimetallism, dvs när både guld och silver har varit giltigt betalmedel i samma geografiska område med fast växelkurs. Historien är full av exempel på människor som tjänat mycket pengar på den artificiella växelkursen mellan de båda ädelmetallerna, vilket har ansetts vara omoraliskt och problematiskt.

Bimetallism är sannerligen ett problem för många, som har pekats ut av såväl stater som historiker och ekonomer. Problemet enligt dessa, är att de båda ädelmetallerna samexisterar som pengar. Vi österrikare erkänner också problem med bimetallism. Men det enda problemet är den artificiella växelkursen mellan guld och silver. Murray Rothbard beskriver hur guld och silver kan användas sida vid sida på en fri marknad på ett oerhört pedagogiskt sätt i sin bok ”Vad Har Staten Gjort med Våra Pengar?”:

Silver och guld skulle med lätthet kunna vara i omlopp sida vid sida, och har varit så förr. Förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på de båda metallerna kommer att sätta växelkursen mellan dem, och denna kurs kommer precis som alla andra priser att förändras kontinuerligt som svar på dessa rörliga krafter. Silver och guld skulle till exempel kunna handlas till en kurs av 16:1 vid en viss tidpunkt, 15:1 vid en annan tidpunkt, etc. Vilken metall som skulle tjäna som beräkningsenhet beror på marknadens särskilda omständigheter.

Om det är guld som är beräkningsenhet kommer de flesta transaktioner att räknas i guldgram, och silvergram handlas till ett fritt svängande pris uttryckt i guld.

Det borde framgå att växelkursen och de båda metallenheternas köpkraft alltid kommer att tendera att vara proportionerliga. Om varupriserna är femton gånger högre i silver än i guld kommer växelkursen tendera att sättas till 15:1. Om inte kommer det löna sig att byta från den ena till den andra tills paritet uppnås. Om priserna är femton gånger så höga uttryckta i silver som i guld när silver/guld står i 20:1 kommer folk att skynda sig att sälja sina varor för guld, köpa silver, och sedan köpa tillbaka varorna med silver och därigenom kamma hem en fin vinst. Detta kommer snabbt att återställa växelkursens “köpkraftsparitet”; i takt med att guld blir billigare i termer av silver stiger varornas silverpriser, och varornas guldpriser sjunker.

Det kanske bästa exemplet, som läsaren själv har upplevt, var när det fanns både silvermynt och skiljemynt i cirkulation. Jag utövade själv Greshams lag flitigt innan 2017 och samlade på mig alla silvermynt jag kunde komma åt. Metallvärdet på en enkrona i silver (präglad 1942-1968) år 2017 var ca 12 kronor medans metallvärdet på en enkrona i nickel var ca 30 öre. Således var silverkronan värd 40 gånger mer än nickelkronan.

Det som har gett upphov till Greshams lag är att staten har lagstiftat ett högstapris på pengar. Man har med andra ord gett pengarna ett fast pris samtidigt som det funnits ett rörligt marknadspris. Som känt skapar prisregleringar brist på marknaden och utbudet måste därför ransoneras när det bildas långa köer, hamstring eller rentav kaos. Om vi återgår till det tidigare exemplet med silverkronan och nickelkronan så ser vi att staten har reglerat priset på de båda enkronorna till just en krona. Silverkronan innehöll 2,8 gram silver vilket motsvarade ca 12 kronor 2017. Man kunde alltså ”köpa” 2,8 gram silver för en krona – eller för att göra exemplet ännu mer bisarrt; man kunde ”köpa” 12 kronor för en krona.

Även om det endast finns skiljemynt i cirkulation idag så kan Greshams lag utövas tack vare att det finns felpräglingar i cirkulation. Felpräglingar har alltid ett högre samlarvärde än det nominella värdet. En känd felprägling är den cirkulerande 10-kronan från 1991 med åtsidan uppåt och frånsidan nedåt. Även 1-kronor, 2-kronor och 5-kronor präglade år 2015 har ett högre samlarvärde än nominellt värde, eftersom att dessa provpräglades i Helsingfors i en mycket liten upplaga.

Kategorier
Blogg

Varför börsen stiger på lång sikt

Artikeln är en tolkning av Kel Kellys artikel ”How the Stock Market and Economy Really Work” som publicerades på Mises.org 2010. Den baseras även på Rickard Dahlins artikelserie ”Don’t Fight the FED” som publicerades på Mises.se 2022. Länkar till artiklar återfinns längst ner i texten.

Hur priser uppstår och varför de stiger

Som känt är det förhållandet mellan utbud och efterfrågan som styr priser och priserna på börsen är inte ett undantag för detta. Priser går upp och ner hela tiden till följd av förändrat utbud och/eller efterfrågan. På börsen styrs aktiernas efterfrågan av en myriad faktorer, som rapporter, nyheter, utdelningar, rykten osv. En annan faktor som ökat efterfrågan på att investera är teknikens utveckling och lägre courtage. Avanza och Nordnet erbjuder idag courtagefri handel för affärer upp till 50 000 kronor respektive 80 000 kronor.

Priset på aktier svänger upp och ner varje sekund under börsens öppettider. Dessa små svängningar från sekunder, till minuter, dagar, veckor och månader beror till största del på förändrad efterfrågan utifrån de faktorer som tidigare beskrivits. Men den enda anledningen till att börsen stiger på lång sikt är till följd av en ständigt ökande penningmängd. Så börsen är inte ett undantag för inflation. Det är lika sant att en minskande penningmängd medför fallande priser och aktiekurser men fokus i denna artikel kommer endast att ligga på stigande priser.

Om mängden pengar hålls konstant och vi för enkelhetens skull ignorerar räntor och sparande så kan priset på en vara endast öka på bekostnad av andra varors fallande priser. Allt annat är matematiskt omöjligt. Men om däremot priserna på i stort sett alla varor ökar samtidigt, vad har då hänt? Jo penningmängden har ökat. Vi kan använda oss av George Reissmans formel för priser:

Pris=Efterfrågan/Utbud

Enligt formeln ser vi att priser endast kan stiga till följd av att efterfrågan överstiger utbudet och endast sjunka om vice versa skulle ske. Allt annat är matematiskt omöjligt. Priset på pengar som mäts i en ”handfull varor” och priset på varor som mäts i pengar kan med hjälp av formeln sättas mot varandra som vilken annan växelkurs som helst. Det blir då tydligt att ett ökat utbud av penningmängden sänker priset på pengar och höjer priset på varorna.

Hittills har jag bara fokuserat på en ökad penningmängd, men som vi också kan observera, så ökar mängden varor. Det är varor samt tjänster, och inte pengar, som ökar vårt välstånd. När mängden pengar ökar fortare än mängden varor och tjänster stiger priserna och vi får vad som kallas prisinflation. Mängden existerande pengar spelar ingen roll så länge den är statisk eller ökar mindre än vad ekonomin växer. I en sund och växande ekonomi så faller därför priser över lång tid eftersom att pengarnas köpkraft ökar. Tyvärr är det tvärtom idag och då många människors löner släpar efter och inte ökar reellt så måste vi skydda oss mot inflation. Det gör vi genom att investera på börsen och i reella tillgångar. Man kan säga att inflationen tvingar oss att investera i stället för att endast spara våra pengar. För vem vill spara i något som minskar i värde?

För att köpa någonting så krävs det både vilja och förmåga. Det finns mycket vi vill köpa, men saknar förmåga till. Om priser ska kunna fortsätta att stiga över lång tid så krävs bägge delar. Aktier stiger på kort sikt av vilja att köpa men för att kunna stiga under en längre tid krävs också förmåga och med det menar jag nya pengar.

Det ska tilläggas att aktier kan stiga på kort sikt också på grund av inflation. Som Kelly skriver:

The Fundamentals are Not the Fundamentals

If it is, then, primarily newly printed money flowing into and pushing up the prices of stocks and other assets, what real importance do the so-called fundamentals — revenues, earnings, cash flow, etc. — have? In the case of the fundamentals, too, it is newly printed money from the central bank, for the most part, that impacts these variables in the aggregate: the financial fundamentals are determined to a large degree by economic changes.

For example, revenues and, particularly, profits, rise and fall with the ebb and flow of money and spending that arises from central-bank credit creation. When the government creates new money and inserts it into the economy, the new money increases sales revenues of companies before it increases their costs; when sales revenues rise faster than costs, profit margins increase.”

”Pengar växer inte på träd”

Var växer pengar då om de inte växer på träd? Jo, de växer hos de privata bankerna som fått statens välsignelse att skapa pengar ur tomma intet genom att utfärda bankkrediter genom lån. Faktum är att över 90% av dagens pengar växer där. Då de nya pengarna i dag skapas genom lån vilket de flesta människor tar för att köpa bostäder och fordon samt för att investera så är det också dessa marknader där vi ser priser stiga mest och snabbast.

De två främsta skolorna inom aktieanalys är teknisk analys och fundamental analys. Bägge är bra verktyg och teknisk analys är utmärkt för kortsiktig handel medans fundamental analys passar sig bättre för långsiktigare handel. Men för att få ett övertag över alla normies och mainstreamers så kan vi österrikare använda oss av ett annat verktyg – nämligen monetär analys. För, som hela artikeln handlar om så är det just det monetära som får börsen att stiga på lång sikt. Den monetära analysen har Rickard Dahlin redan beskrivit på ett utmärkt sätt i artikelserien Don’t Fight the FED så jag tänkte faktiskt låna några ord från hans första artikel:

Vad menar man med att inte bekämpa Federal Reserve? Kort: lär dig effekterna av FEDs pengatryckande, räntesättning QE (quantative easing) och QT (quantative tightening) investera därefter på börsen för det är de som styr hur börsen går – både i det korta och långa perspektivet.”

Så håll reda på era candlesticks, P/E-tal och framförallt ”The FED”.

https://mises.org/library/how-stock-market-and-economy-really-work

Kategorier
Blogg

Sunda, sundare, sundast pengar: svar till Peter B och Benjamin J.

Det råder delade meningar kring bitcoin även på Mises-institutet, vilket är roligt. I artikeln Bistoletti: Replik till Benjamin Juhlins essä: ”Därför är Bitcoin en bubbla.” svarar Peter Bistoletti på Benjamin Juhlins essä som publicerades på Smedjan 1 mars 2022. Jag vill fortsätta diskussionen om bitcoin och även föra den mot ädelmetaller. Det kan tyckas meningslöst att diskutera detta ämne då det i slutändan är staten eller det fria folket som väljer pengar men jag vill ändå försöka bilda något slags opinion. Jag vill tillägga att jag inte är ute efter att kritisera Benjamin och Peter, utan snarare ge läsarna lite underhållning och perspektiv. Åsikterna är mina egna och delas inte av alla på Mises-institutet.

Jag var 18 år när jag började investera i aktier. Min filosofi då är samma som nu – att ”aktieraketer” är för drömmare och gamblers. Mina jämnåriga vänner höll inte med mig. För dem var aktier som Fingerprint det enda de kunde tänka sig att investera i. Fingerprint Cards B, som den egentligen heter, steg med ca 1900% på ett år. Idag har aktien tappat 90% av sin rekordnotering 2015. Det som många av mina kompisar inte förstod var att det krävs en större procentuell vinst än förlust för att kompensera förlusten. I fallet med Fingerprint krävs en vinst på minst 1000% för att kompensera förlusten på 90%.

Jag delar Benjamin Juhlins åsikt om att bitcoin är en bubbla. Frågan som ofta ställs av bitcoinförespråkare till oss mindre imponerade är: ”Vad måste priset på bitcoin vara för att du ska ändra dig?”

Egentligen menar de hur högt priset måste vara för att jag ska ändra mig. Jag kommer inte ändra uppfattning om bitcoin, men ju högre priset blir desto mer kommer jag hålla fast vid min åsikt.

Peter Bistoletti skriver: ”BTC är ett kapitalistiskt underverk som separerar pengar från staten och som har utvecklats på en fri marknad. Enbart ett begränsat antal BTC kan skapas vilket gynnar sparandet för framtiden.”

Ja, bitcoin är utan tvekan ett kapitalistiskt och även ett tekniskt underverk. Bitcoin är en begränsad resurs och ett bättre alternativ till fiatvaluta. Men bitcoins existerar inte som hårdvara, utan endast som mjukvara. Således kan bitcoin inte existera utan elektricitet eller kretskort. Absolut används bitcoin vid betalningar men vem vill betala med en vara som ökat med 4114% under en femårsperiod? En sådan vara vill man tjäna pengar på. Och hur gör man det? Jo, genom att investera och handla. Benjamin skriver:

”Priset på varor bestäms ytterst av utbud och efterfrågan, som i sin tur påverkas av olika faktorer. En av dessa faktorer är räntan.”

Jag vill lägga räntan åt sidan och i stället fokusera på hur hajpen driver upp priset. Bitcoin har verkligen marknadsföringen på sin sida. Notera till exempel hur kursen påverkats av Elon Musk, både vad gäller hans handel med krypto och vad gäller hans uttalanden på Twitter. Den här artikeln ger bra information kring hur kursen påverkats av enstaka tweets: https://www.vox.com/recode/2021/5/18/22441831/elon-musk-bitcoin-dogecoin-crypto-prices-tesla

Givet att jag delar en nästan identisk syn på bitcoin med Benjamin så är det något jag tycker att han saknar. Nämligen att debattera för ett bättre alternativ. I sin essä nämner han vid ett tillfälle guld:

”Och det gamla vanliga guldet finns ju kvar, som alltid en säker och trygg investering. Sedan den 11 november har guldpriset rört sig något uppåt. Dess små rörelser gör ingen till miljonär över en natt, men det lär inte heller ruinera sin ägare.”

Jag gillar guld, men är det något jag gillar ännu mer så är det silver. Till skillnad från många som förespråkar ädelmetaller som bästa bytesmedium så äger jag faktiskt fysiska ädelmetaller i investeringsform.

Silver är folkets pengar och denna ädelmetall slår guld på fingrarna. Precis som bitcoin så är guld och silver begränsade resurser. De är också bytesmedier och en spekulationsvaror. Däremot är guld en ädelmetall och används till smycken, mynt och tackor och inom industrin. Silver delar samma egenskaper som jag nämnde för guld men används mycket mer i industrin. Faktum är att ca 50% av all efterfrågan på silver kommer därifrån. Efterfrågan på bitcoin kommer i min mening i allra största mån från folk som vill tjäna pengar på kryptovalutan. Givetvis efterfrågar industrin silver för att tjäna pengar på silvret men industrin tjänar pengar genom att tillfredsställa kunders efterfrågan.

Silver har haft en avkastning på ca 56% de senaste 5 åren. Jämför detta med bitcoins 4114%. Som Benjamin skrev så gör inte guld någon till miljonär över en natt. Inte heller silver. Men jag ser detta som ett sundhetstecken och tecken på stabilitet hos silvret.

I vårt moderna samhälle är vi beroende av global kommunikation och snabba betalningar. Ädelmetaller måste därför digitaliseras på bästa möjliga vis. Låt oss titta på silver (både i fysisk och digital form) och bitcoin som pengar. Här är några egenskaper som gör att en tillgång kan bli pengar:

1. Allmän acceptans
Silver har varit accepterat betalmedel i tusentals år, bitcoin, däremot, har en kort historik men blir mer och mer accepterad.

2. Bärbarhet/transporterbarhet
Digitalt silver kommer att ha samma transporterbarhet som vilken annan digital valuta som helst. 7500 kronor fysiskt silver motsvarar ett kilo silver. Inte jättepraktiskt att bära runt på. Däremot motsvarar ett kilo guld ca 600 000 kronor. Då bitcoin inte existerar rent fysiskt så kan man endast bära bitcoin i en telefon eller dator med internetuppkoppling. Utan ström går det inte heller. Man skulle dock kunna föra över bitcoins till ett USB-minne eller liknande. Bitcoin är också utmärkt för snabba transaktioner då det är digitalt.

3. Hållbarhet
Både silver och bitcoin kan förstöras.

4. Delbarhet
Både bitcoin och silver är delbara.

5. Knapphet
Både bitcoin och silver är begränsade resurser. Bitcoin ännu mer begränsat eftersom nytt silver bryts ständigt.

6. Igenkännlighet
Bitcoin känns igen av datorer. Fysiskt silvers äkthet kan ibland behöva verifieras med speciell utrustning.

7. Värdebevaring
Både silver och bitcoin får sitt värde av människors känslor och efterfrågan som uttrycks i mänskligt handlande. Det finns inget inneboende värde utan det ligger i ”betraktarens öga”. Silver har bevarat sitt värde i tusentals år och fortsätter att göra det än idag. Människan värderar och efterfrågar den vita metallen av så många anledningar att det kommer krävas någon kolossal händelse för att ändra på det. Bitcoin däremot får sitt värde av spekulanter på börsen samt samlare med stort tekniskt intresse.

Jag vill lägga till en åttonde och nionde aspekt som för libertarianer är viktiga. Den åttonde är ägandet av pengar. Som det gamla ordspråket säger: ”If you don’t hold it, you don’t own it”. Det gäller så väl digitalt silver som bitcoin. Fördelen med fysiskt silver är att du verkligen äger det. Du kan betrakta det, hålla det i din hand, låsa in det och gömma det. Det är ditt och med det i din ägo blir du din egen bank.

Kan man äga bitcoin? I en annan artikel av Benjamin https://www.mises.se/2017/12/21/kryptovalutor-och-agande/ skriver han att enligt Stephan Kinsella är det inte möjligt att äga Bitcoin.

Den nionde är anonymiteten. Bitcoin är inte helt anonymt, utan snarare pseudonymt. Fysiskt silver däremot är hundra procent anonymt om ägaren väljer så väljer!

För mer information om guld och silver som pengar, se gärna:

https://www.libertysilver.se/kc/articles?page=1

https://www.youtube.com/channel/UCucqfNRyBkieAop_LDUqHEg

https://www.youtube.com/c/SmartSilverStacker/videos

Kategorier
Blogg

Ökar verkligen våra löner?

Reallönen: den verkliga lönen

Den enda prisökning som egentligen spelar någon roll är den reella. Alltså den prisökning som justerats för inflation och deflation. Oavsett om det gäller priset på våra aktier eller löner så har de endast stigit i fall de överträffat inflationen.

När det kommer till löner är det viktigt att skilja på nominell lön och reallön. Den nominella lönen är helt enkelt lönen som den presenteras, det vill säga att 20 000 kronor ena året – nominellt – är 20 000 kronor alla andra år också.
Reallönen däremot är lite krångligare, eftersom att 20 000 kronor det ena året är har mindre köpkraft det andra året. Den gängse formeln inom mainstreamekonomi räknar ut reallönen genom att subtrahera den inflationsjusterade tidigare lönen från den nominella nya lönen. Exempel:

Lön mars 2021: 20 000
Lön mars 2022: 21 000
Nominell löneökning: 5%
Inflation mars 2021 – mars 2022: 4%

Reell löneökning: 21 000 – (20 000 x 1,04) = 200 kronor. Vilket motsvarar ca 0,96%.

Om man vill fuska lite med matematiken och förenkla kan man bara tänka att reallön = procentuell löneökning – inflationen i procent. Med räkneexemplet ovan hade den reella löneökningen blivit 5%-4%=1%.

Även om den gängse formeln kan ge oss ett hum om inflationen så gäller formeln egentligen inte just din eller min lön, eftersom att inflationen är personlig. Detta beror på att alla varor och tjänster inflateras i olika takt och volym. Mer om detta längre fram i texten.

Inflationen i år har varit högre än Riksbankens mål på 2%. I februari detta året var inflationstakten 4,5% jämfört med föregående års månad. Detta slår hårt mot nästan alla löntagare. Det är inte heller vanligt att få en löneökning på mer än 4,5% så vida man inte byter jobb eller befattning.

Jag ska nämna att den eviga siffermanipulationen som mainstreamekonomer och riksbanksanställda har för sig inte går att lita på. Ekonomi är inte heller en empirisk vetenskap så statistik och ekonomisk data kan tolkas och vridas tills den passar betraktarens narrativ. I denna artikeln https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/ kan man läsa att reallönerna mer än fördubblats sedan 60-talet. Hur man har kommit fram till det vet nog bara den som vill att det ska vara så. En tanke jag får som skulle kunna förklara lite av artikelns siffror och diagram är dock teknikens utveckling. En smartphone t ex  består av en uppsjö av uppfinningar och information, som, om de skulle köpas separat, hade kostat multum på 60-talet.
Jag vill också tillägga att allt som presenteras från SCB bara ska ses som en fingervisning för att få ett hum om hur läget ser ut. Däremot så kan man visa rent praxeologiskt hur inflation och löner fungerar och vad som händer när man förstör dem:

1. En medveten ökning av penningmängden som överstiger utbudet av varor och tjänster resulterar i att pengarna tappar sin köpkraft. Dagens pengar kan skapas ur tomma intet till skillnad från Bitcoin och ädelmetaller.

2. Om penningmängden skulle hållas konstant skulle priserna tendera att falla. Även innovation och konkurrens leder vanligtvis till lägre priser på en fri marknad.

3. I en sund ekonomisk värld baseras på hur mycket värde ens arbete kan skapa för andra, inte på vad fackförbund och stater säger.

4. Den egalitära lönesättningen vi har idag som uppehålls av kollektivavtalen vill garantera alla arbetare en nominell löneökning. I artikeln Kartellanalys av Klaus Bernpaintner på Mises.se 14 mars 2021 skriver han:

”Fackföreningar är karteller. Det finns inget principiellt fel i att arbetare går samman och förhandlar en gemensam lön. Den som är bättre än genomsnittet har dock inget att vinna på det och tjänar på att inte vara med i den fackliga kartellen. Osolidariska arbetare håller man i schack genom att kräva att arbetsgivare betalar lön enligt kollektivavtal och inte efter individuell prestation. Facket har våldsmonopolets välsignelse att trakassera företag som vill undvika kollektivavtal. Facket är en kartell som gynnar de sämsta arbetarna på bekostnad av de duktiga.”

Och visst är det så. Återigen måste vi titta på handlingen rent praxeologiskt.

Antag till exempel att företaget XYZ har en bestämd pott på X kronor som de ska fördela på sina anställda varje år. Alla 10 anställda är garanterade en löneökning som inte har justerats för inflation, alltså en nominell. Pelle som är duktigast och som utvecklats mest anses av cheferna vara värd en löneökning på X/5 kronor. Men då ”solidaritet” råder så måste ju Kalle också få en löneökning trots att han faktiskt utvecklats i fel riktning och jobbar sämre idag. Pelles löneökning blir i stället X/10 kronor. Alltså en halvering av vad han var värd. Utöver detta har vi inflationen. Det enda som möjligtvis räddar Pelles och alla andras löner är teknikens utveckling.

Skydda dig mot inflation

Inflationen mäts med konsumentprisindex med fast ränta (KPIF). De 12 huvudkategorierna är:

• Livsmedel och alkoholfria drycker

• Alkoholhaltiga drycker och tobak

• Kläder och skor

• Boende

• Inventarier och hushållsvaror

• Hälso- och sjukvård

• Transport

• Post och telekommunikationer

• Rekreation och kultur

• Utbildning

• Restauranger och logi

• Diverse varor och tjänster.

Alla dessa kategorier av varor och tjänster inflateras olika mycket och olika snabbt. Den upplevda inflationen per person varierar därför utifrån vad vi köper. Håll koll på de varor som stiger mest i pris och överväg om det är värt att köpa dem eller om du kanske kan köpa dem från utlandet. Förbered dig inför lönesamtalet genom att använda SCB:s tjänst ”Prisomräknaren” för att räkna ut vilken löneökning du måste begära. Visa uträkningen för din chef och gör klart för denne att X kronor förra året inte är värt lika mycket som X kronor detta året. Till syvende och sist så bör du köpa ädelmetaller, samlarobjekt, börshandlade produkter och liknande för att skydda dig mot inflation. Det är klokt att köpa det man förstår sig på. Själv köper jag både aktier och ädelmetaller för att bevara värdet och förhoppningsvis öka värdet på mina hårt förvärvade besparingar.

Övrig information:

https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/prisomraknaren/ kan man enkelt få fram sin inflationsjusterade lön.

Kategorier
Blogg

Utbud och Efterfrågan, Del 2: På den Reglerade Marknaden

I del 1 beskrev jag hur utbud och efterfrågan fungerar på en fri marknad. Verkligheten ser tyvärr inte ut så. Det vi kallar för den fria marknaden är hårt reglerad och manipulerad. Jag kommer att ta upp de tre mest intervenerade marknaderna för att visa vad som händer när man stör marknadens harmoni.

1. Penningpolitik och inflation

Uppkomsten av pengar har vi den fria marknaden att tacka. Historiskt sett valde marknaden guld och silver som bästa bytesmedium och mynten präglades privat. Under medeltiden började dock kungamakterna att ta kontroll över pengarna och förstöra dem för att öka sina egna rikedomar på bekostnad av undersåtarnas. Så har det fortsatt än idag och staten har monopol på att trycka pengar och gärna för mycket.

Riksbanken, SCB och flera ekonomiska läroböcker och skolor påstår att inflation betyder att den allmänna prisnivån stiger till följd av ökad efterfrågan eller högre produktionskostnader. Vilket är nonsens. Det enda som är sant i deras beskrivning är att den allmänna prisnivån stiger. Men detta är till följd av en medvetet ökad penningmängd. Riksbanken har i uppgift att hålla inflationen runt 2% per år, vilket framgår på deras hemsida. Samtidigt påstår de att de ser till att pengarna behåller sitt värde över tid.

Den allmänna prisnivån kan absolut stiga till följd av ökad efterfrågan på varor och tjänster men den inflation som skapas av centralbankerna är en medveten ökning av utbudet pengar. Kom ihåg formeln:

Pris= Efterfrågan / Utbud
där:
P = Priset på pengar mätt i ett stort antal varor och tjänster
E = Efterfrågan på pengar
U = Penningmängden

Om P = E/U så är E/(Ux2) = P/2

Kort sagt blir pengarna mindre värda i förhållande till varorna eftersom att centralbankerna ser till att skapa mer pengar än vad det skapas varor.

2. Arbetsmarknaden och minimilöner

Vad är det egentligen som skapar arbetslöshet? Och varför flyttas mer och mer produktion till Kina?

Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren står staten. Genom mängder av regleringar i form av skatter och lagar kontrollerar staten så väl utbudet som priset på arbete. Vad staten inte styr är efterfrågan på arbete. Människors behov och viljor är nästan oändliga och efterfrågan på att tillfredsställa personliga mål kräver att vi arbetar och att andra arbetar för oss. Därför blir efterfrågan på arbete nästan oändlig den också.

Att förbjuda en viss typ av arbete försämrar dess kvalité. Prostitution och droghandel är exempel på arbeten som staten förbjudit men som ändå har stannat kvar på marknaden. I alla fall på den svarta. Kvalitén på dessa arbeten försämras av rädslan hos arbetarna samt köparna för att bli påkomna. 
Det är sant förbud kan minska utbudet men efterfrågan finns ändå kvar. Vad som händer är att efterfrågarna kommer att välja dåliga substitut till det de annars hade kunnat få på en fri marknad.

Staten styr även utbudet av arbete genom reglerade priser i form av skatter och minimilöner. De höga skatterna och arbetsgivaravgifterna gör det dyrt för företagarna att anställa folk så man flyttar sin verksamhet utomlands i stället. Detta omfördelar arbete från Sverige till utlandet, vilket resulterar i att svensken förlorar arbetet samtidigt som en person utomlands får ett arbete eftersom att utlänningen är billigare än svensken. Om bägge länder i stället hade avreglerat sina arbetsmarknader hade både svensken och utlänningen haft arbete så det räckte och blev över och den enes vinst hade inte varit på bekostnad av den andres förlust.

Fri byteshandel och samtycke är orättvist enligt politiker. Även löner som arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om ses som orättvisa. Visst kan det kännas tryggt att man är garanterad X kronor i månaden eller i timmen men låt oss se vad som händer, rent praxeologiskt, när minimilöner införs:

På företaget Mises Cyklar AB monterar man cyklar. Företaget består av tre anställda montörer och en VD.

Den snabbaste montören monterar 20 cyklar på en arbetsdag och tjänar 200 kronor i timmen. Den näst snabbaste monterar 15 cyklar på en dag och tjänar 150 kronor i timmen. Den minst snabbaste tjänar 100 kronor i timmen då han monterar 10 cyklar om dagen. Alla är överens om lönesättningen. En dag träder en ny lag i kraft som säger att VD:n måste betala alla arbetare minst 150 kronor i timmen. Sammanhållningen och vänskapen är god på företaget så VD:n bestämmer sig för att ge den minst snabbaste montören en chans att komma upp på den nivån att han monterar 15 cyklar per dag. Veckorna går och han utvecklas inte så som förväntat så VD:n blir tvungen att avskeda honom. Sedan blir det dags för rekrytering och VD:n vill inte anställa någon som inte kan montera mer än 14 cyklar per dag, eftersom att han skulle gå med förlust om han anställde någon som monterade mindre än 14 cyklar för 150 kronor i timmen. Således blir unga och oerfarna och eventuellt måttligt handikappade inte anställda och turen går i stället till de mer erfarna och äldre arbetarna.  

3. Sjukvården

Den centralstyrda sjukvården skapar långa vårdköer och ger dåliga alternativ till vård. Följande statliga ingrepp i sjukvården är särskilt värda att nämna:

1. Priset

All vård för personer 0-20 samt över 85 år är ”gratis”. För personer mellan 20 och 85 kostar sjukvårdsbesök mellan 0-400 kronor beroende på vilken typ av besök. Utöver avgiften för besöken är behandlingarna ”gratis” förutom eventuell medicin. Det spelar ingen roll om du har hösnuva eller brutit båda benen. Så, givet att behandlingarna är ”gratis”, vilken behandling tror du då att du får? Den billigare eller dyrare?

Den svenska sjukvården är gratis för de som inte betalar skatt. För skattebetalarna är den däremot oerhört dyr. Trots våra höga skatter upplever vi ändå sjukvården som billig vilket gör att vi gärna söker vård för saker som vi egentligen inte behöver vårdas för. Jag har flera bekanta inom vården som vittnar om detta. I förra artikeln om utbud och efterfrågan skrev jag om ett exempel på om det skulle bli rea på nötkött och vad som skulle hända då. Ja, det skulle oundvikligen bli långa köer. Samma sak är det med vår billiga sjukvård. Sverige har bland Europas längsta vårdköer.

2. Utbudet av det det statliga utbudet

Det är de statliga organen som styr utbudet av sjukvård. Det upplevda låga priset på svensk sjukvård lockar till sig folk. Addera ett lågt utbud på detta och öster om likhetstecknet står långa vårdköer. Sverige har bland Europas längsta vårdköer och även minst antal IVA-platser och sjukhussängar. Antalet intensivvårdsplatser i Sverige år 1993 var 4300 medans antalet 2018 var 574. Det ska också nämnas att befolkningsmängden var ca 10% större 2018 än 1993.

I början av 2020 kom coronaviruset till Sverige vilket ökade efterfrågan på vård markant. Kom ihåg att utbudet på IVA-platser minskat drastiskt sedan 90-talet. Som ett resultat blev vården hårt belastad och när vaccinet stod färdigt ett år senare så skyldes den belastade sjukvården på: (ja, du gissade rätt)…de vaccinerade!

3. Utbudet av alternativ

Det finns fler alternativ till vad sjukvården har att erbjuda. Det gäller så väl mediciner som behandlingsformer. I Sverige subventioneras inte alternativmedicin och medicinsk cannabis är förbjuden, trots många studier utomlands som visar på god effekt. Att förbjuda eller att inte subventionera dessa hjälper till att skapa vårdköer och kan försämra patientens läkning. Jag ska tillägga att jag inte tycker att något ska subventioneras men om det finns ett ”gratis” eller billigt alternativ så är det naturligt att de flesta väljer det alternativet. Listan är lång över förbjudna mediciner. En del av dem kan döda patienter och andra kan faktiskt låta patienter dö om de inte skulle få den förbjudna medicinen.

Kategorier
Blogg

Utbud och Efterfrågan, Del 1: På den Fria Marknaden

Detta är den första av två artiklar jag skriver om utbud och efterfrågan. I denna artikeln försöker jag på ett pedagogiskt sätt att beskriva teorin. Artikeln lämpar sig för nybörjare och ger en inblick i grunderna om teorin utifrån den österrikiska skolan.

Att förstå ekonomiska händelser är oerhört svårt för de som anser att ekonomi är en empirisk vetenskap. Den österrikiska skolan är inte empirisk, den är rationalistisk och förklarar ekonomiska händelser utifrån mänskligt målmedvetet handlande. En grundläggande förståelse för hur utbud och efterfrågan samverkar ger en bra inblick i hur ekonomin och samhället fungerar.

Det finns en rad olika sätt att beskriva hur utbud och efterfrågan samverkar, som tex grafer med elastiska kurvor och den matematiska formeln som ekonomen George Reissman använder sig av: Pris = Efterfrågan / Utbud. De är så klart väldigt användbara verktyg men för att verkligen förstå teorin så krävs en ordentlig beskrivning.

Så, vad är utbud och efterfrågan? Utbud är antalet handelsvaror eller tjänster. Man skulle kunna säga att efterfrågan är antalet personer som begär handelsvarorna men det är faktiskt mer än så. Efterfrågan är både antalet personer med begär och hur stort begäret är. Kort och gott kan man säga att efterfrågan är utbudet av efterfrågan och att utbud är utbudet utifrån efterfrågan.
Ett känt missförstånd är att det är utbud som skapar efterfrågan. Jag kommer att visa längre fram i texten varför det är ett missförstånd.

En vanlig uppfattning är att det är säljarna som står för utbudet och köparna som står för efterfrågan. Men det stämmer egentligen inte. Kom ihåg att pengar endast är ett bytesmedium. Den som säljer en vara köper pengar och den som köper en vara säljer pengar. Samma sak gäller arbete. Marxismen talar om för oss att den stackars arbetaren tvingas sälja sin arbetskraft till en arbetsköpare, alltså en kapitalist. Vad arbetaren i själva verket gör är att han säljer sin arbetskraft för att köpa pengar. Kapitalisten säljer pengar och köper arbetskraft. Det blir nu tydligt att en ”säljare” (indirekt) efterfrågar pengar medans en ”köpare” efterfrågar varan. Med andra ord finns det alltså inga egentliga köpare och säljare i en marknad. De är bägge byteshandlare som efterfrågar olika saker och bestitter olika slags utbud. Men för enkelhetens skull så kan vi kalla den som köper varor för ”köpare” och  den som köper pengar för ”säljare”.

Utbud

Man skiljer på utbudet mellan en råvara och en produkt. Råvaror är en naturlig vara som inte har bearbetats som till exempel träd och växter, metaller samt frukt och grönsaker. Man kan uppskatta både det faktiska utbudet av vissa råvaror samt det potentiella utbudet. Guld är en sådan råvara. Genom geologiska mätningar kan man uppskatta utbudet av guld som finns under jord. Ju mer information man har om ett utbud desto exaktare prissättningar. Produkter å andra sidan är bearbetade råvaror. Utbudet av en fåtölj, till exempel, innefattar:
– Utbudet av träd som blir bearbetar trä
– Utbudet av kor som blir bearbetat skinn
– Utbudet av metall som blir bearbetade skruvar, muttrar och fjädrar
– Utbudet av gäss som blir dun
– Utbudet av möbelmakare och även utbudet av tillverkare av möbelns material
– Utbudet av möbelförsäljare och utbudet av transportörer till möbelförsäljaren.

Kort och gott innefattar fåtöljens utbud utbudet på allt och alla i tillverkningsprocessen av en fåtölj. Skulle det bli brist på något i tillverkningsprocessen så skulle det även bli brist på fåtöljer så småningom.

Efterfrågan

Vad är det egentligen som efterfrågas? Det är dels utbudet som efterfrågas men det som egentligen varje människa efterfrågar är överlevnad och ökad levnadsstandard. Det är efterfrågan på dessa som har fört hela civilisationen framåt genom människans uppfinningsrikedom.

Uppfinnarens jobb är att uppfinna det som efterfrågas och eftersom det är välstånd som efterfrågas och då uppfinningen inte finns i utbudet sedan tidigare så måste uppfinnaren vara klok nog att förstå vad som höjer levnadsstandarden.

Som tidigare nämnt syftar efterfrågan till utbudet av efterfrågan.
Utbudet är dels antalet efterfrågare och dels hur stort begär de har. Skulle antalet människor öka så ökar också antalet begär och därmed efterfrågan. Sannolikheten att efterfrågan på fåtöljer skulle öka stiger därmed. Om ingen skulle efterfråga fåtöljer då skulle heller ingen bemöda sig att tillverka dem och sälja dem. När den stora massan har bestämt sig för att den inte längre vill ha en produkt då spelar det ingen roll vilket pris eller utbud den har. Det är alltså efterfrågan som skapar utbud. Eller rättare sagt är det efterfrågan på ökad levnadsstandard som skapar utbudet av varor som kan öka den.

Hur stor efterfrågan varje individ har på en vara är beroende av hennes livssituation och begär. Ett glas vatten på en öde ö skulle efterfrågas mer än en diamant. Våra begär är alltid kontextbundna och kan förändras med hjälp av marknadsföring samt förändrat utbud och pris.

Pris

Förhållandet mellan utbud och efterfrågan skapar priser som mäts i pengar, men kan även mätas i andra varor eller valutor. Till exempel är priset på en liter diesel 24 kronor, eller:

– 3 gram silver
– 1/10 tröja
– 10 st godisbitar
– 2,4 US Dollar

Det ska dock sägas att priset även kan styra efterfrågan och utbud trots att det är efterfrågan som ”skapar” utbud. Priser är ekonomins nervsystemet och talar om för producenter och entreprenörer vad som lönar sig att producera och sälja. Om priset på en vara stiger till följd av ökad efterfrågan så kommer resurser flyttas till skapandet av den varan för att tillgodose behovet. Utbudet kommer då att öka av varan på bekostnad av andra varor vilket i sin tur resulterar till att priset återigen sjunker.

Entreprenörer och handlare experimenterar ständigt med prissättningen av sina varor för att maximera sin vinst. Priser påverkar vårt agerande på marknaden och är oftast avgörande för om vi väljer att köpa eller avstå. Därför måste vår kära säljare se till att tillhandahålla det pris som accepteras av kunderna för att han ska kunna hålla sin affärsverksamhet vid liv.

Som formeln Pris = Efterfrågan / Utbud visar så förandras priset när förändringen av utbudet eller efterfrågan är markant. Stigande priser beror på att efterfrågan överstiger utbudet och fallande priser beror på att utbudet överstiger efterfrågan. 

Realisation, eller kort och gott rea, är en form av prissänkning i syfte att försöka höja efterfrågan. Ponera då att rean skulle vara extrem på ett antal varor. Låt säga att ICA reade ut nötkött till 90% av ursprungspriset. Vi kan nog alla föreställa oss vilket kaos det hade blivit och hur snabbt köttet hade sålt slut. Tänk då om det vore sjukvård?

I nästa artikel tar jag upp vad som händer med priser, utbud och efterfrågan när den fria marknaden interveneras och regleras.

Kategorier
Artiklar

I Deflationens Sagoland

Alla priser bestämms av utbud och efterfrågan. Även priset på pengar. Skillnaden är att priset på pengar sätts i antal varor och tjänster medan priset på varor och tjänster sätts i antal pengar. Man kan, mycket förenklat, säga att Pris=Efterfrågan/Utbud. Priset stiger om efterfrågan stiger och sjunker om utbudet stiger. Det gäller även pengar. Priset på pengar kan endast stiga om utbudet på pengar minskar mer än efterfrågan på pengar eller om efterfrågan ökar mer än utbudet. Allt annat är matematiskt omöjligt.

Inflation kännetecknas av att pengar minskar i värde till följd av ett ökat utbud av penningmängden. Priset på pengar blir alltså lägre medan den ”allmänna prisnivån” på varor och tjänster stiger. Tvärtom är det med deflation. Vid deflation ökar värdet på pengarna.

Tänk dig att du sparade 1000 kronor under madrassen för 10 år sedan och att du idag kunde köpa dubbelt så mycket för pengarna än vad du kunde då. Dina pengar hade alltså dubblat i värde. Så skulle vi ha det om vi levde i en deflationsekonomi. Låter det för bra för att vara sant? Ja, vilken centralbank skulle tillåta sådan lyx?

Lek med tanken att du köpte ett hus för 20 år sedan. Huset kostade 1 miljon och är idag värt 2 miljoner. Omräknat till dagens penningvärde motsvarar 1 miljon för 20 år sedan idag ca 1,285 miljoner. När du sedan säljer huset och gör en vinst på 715 tusen kronor (med tanke på inflationen) så kommer du att skatta på en hel miljon eftersom att staten anser att det är din vinst. Det står ju så på pappret. Staten beräknar din vinstskatt till:

(2 000 000-1 000 000) x 0, 3 = 300 000.

Men i själva verket borde vinstskatten beräknas enligt följande:

2 000 000 – (1 000 000 × 1,285) x 0,3 = 214 500.

Alltså har du fått skatta 75 500 kronor mer tack vare inflationen.

Men tänk om det vore tvärtom då. Tänk dig att du köpte ett hus för 2 miljoner för 20 år sedan och sålde det för 1 miljon idag. Om staten beskattar reavinst hade det inte blivit en spänn för staten. Inte heller för dig. Inte om vi räknar vinst i pengar i alla fall. Men vi får inte glömma att pengar är ett bytesmedium. Ingen vill egentligen äga pengar (förutom i en deflationsekonomi, som en form av investering). Det man vill äga är det som kan köpas för pengar.  Vi blir inte per definition rikare av pengar. Det som gör oss rika är det vi köper för pengarna som kan höja levnadsstandarden.

Så tillbaka till det senare exemplet där du köpte ett hus för 20 år sedan för 2 miljoner och sålde det idag för 1 miljon. Om huset faktiskt minskat i värde med 50% av någon anledning så hade du förlorat stort. Men om fallet var att husets pris minskade med 50% på grund av deflation så betyder det att den miljon du fick för huset har samma köpkraft som de två miljonerna du köpte huset för.

Om den allmänna prisnivån sjunker med 50% på 20 år så betyder det att huset fortfarande är värt lika mycket i förhållande till andra varor men värt mindre i förhållande till pengarna. Om husets pris däremot sjönk med 50% på grund av värdeminskning så hade huset varit mindre värt i förhållande till andra varor.

Så om du sålde huset i en deflationistisk ekonomi hade du sluppit betala vinstskatt så länge husets värde inte ökade (till följd av förändrat utbud och efterfrågan) mer än pengarnas värde. Detta är en av de många anledningar till varför staten ständigt vill öka penningmängden. Inflation är en bedräglig form av stöld och kan även ses som en dold beskattning.

Deflation är sannerligen något centralbanker oönskar och i ekonomiböcker skrivs det om ”Deflationskrisen i Sverige 1920-22”. Man kan läsa om hur ”Sverige hade högre arbetslöshet under deflationskrisen än under depressionen” och att ”företag inte vågade göra investeringar under deflationen”. Det senare påståendet är så klart falskt vilket Bob Murphy förklarar på ett enkelt sätt i sin artikel ”Four myths about money that ought to die forever” som jag översatte på Mises. Murphy tar upp fyra myter om pengar och slår hål på, varpå den fjärde myten lyder så här:

”Deflation är oönskat eftersom att det handikappar investeringar. Om priser generellt sjunker, kommer ingen investera i verkliga varor eftersom att han kan få en högre avkastning på att hålla i pengarna.”

Och så här svarar han:

”…Anta, till exempel, att någon tänker investera i flaskor med jäsande druvor i som kommer att vara redo för försäljning som vin om exakt ett år. Avkastningen på denna investering rör priset på druvorna år 2005 och priset på vin år 2006.

Så låt oss förfina exemplet och anta att alla priser faller med 50% varje år, dvs att deflationen är enorm och antagligen kommer ingen vara villig att investera i vin eller någonting annat. Ändå finns det ingen anledning att dra denna slutsats. Till exempel hade priset på en flaska med jästa druvor kanske varit $100 år 2005 och priset på en flaska vin samma år $400. Priset på druvorna 2006 kommer att vara $50 och på vinflaskan $200. (Notera att som stipulerat, har priserna sjunkit med 50%).

Skulle vår investerare föredra att hålla i sina pengar, som på sätt och vis stiger i värde med 100% per år? Inte alls! Med våra siffror skulle investeraren få en 100% nominell avkastning på sina pengar om han investerar i vinindustrin: Han betalar $100 för flaskan med jästa druvor år 2005 och säljer sedan den nästa år för $200. Hade vår investerare hållt i sina $100 år 2005 så skulle dess köpkraft ha ökat från 1/4 av en vinflaska (2005) till 1/2 av en vinflaska (2006). Men genom att investera sina pengar går hans köpkraft från 1/4 av en flaska 2005 till 1 flaska 2006.

När vi tillåter att priserna på kapitalvaror och råvaror anpassas till förväntningarna på deflation finns det ingen anledning till sjunkande priser som hindrar investeringar över huvud taget.”

Så hur kommer man till deflationens sagoland? Hur undviker man inflation och ser till att pengarna ökar eller behåller sin köpkraft?

För det första så måste pengarna vara en knapp resurs som Bitcoin eller ädelmetaller, till skillnad från dagens fiatvalutor som teoretiskt sett är oändliga. Personligen föredrar jag fysiskt silver (och även guld) som pengar men hade så klart velat se digitaliserat silver också. Betänk att det inflationsjusterade priset på silver har stigit med ca 200% de senaste 20 åren. Sätt detta i perspektiv mot den svenska kronan som tappat ca 22% av sin köpkraft under samma tidsperiod.

Oavsett vad vi använder som pengar så räcker det inte att pengarna är knappa. De måste även kunna skonas från kreditexpansion, något som Murray Rothbard diskuterar i sin bok What Has the State Done to Our Money?

Och för det tredje så måste pengar vara en fri, decentraliserad handelsvara, som inget våldsmonopol kan tjäna på. Pengarna ska tjäna folket, inte staten och de som mottager de nytryckta pengarna först.

Kategorier
Blogg

Vardagsanarki som frihetlig strategi

Vad tänker du på när du hör anarki? Kaos, laglösa samhällen och punkare?

Det var i alla fall vad jag tänkte på och många andra associerar anarki med just kaos och laglöshet. Men anarki är inte något av det. Ordet anarki härleds från grekiskan och betyder ’utan härskare’. Anarki är inget annat än en social relation mellan individer utan härskare. Samma sak är det med libertarianismen som utgår ifrån ickeaggressionsprincipen.

It takes two to tango, säger det gamla ordspråket och detsamma gäller för en social relation. Den minsta relationen man kan ha är den mellan två individer. Relationen kan vara mellan vänner, älskare, släktingar, kollegor, främlingar och så vidare. Vad alla relationer har gemensamt är att de antingen kan vara anarkiska eller icke-anarkiska. Vi på Mises ombeds ofta att peka på exempel där anarki har fungerat och tar ofta upp Island och Cospaia som exempel. Faktum är att anarki finns överallt och det fungerar utmärkt i alla de miljarder relationer som finns och har funnits. Varje gång vi interagerar med varandra, oavsett antal individer, utan våld och tvång så ingår vi i en anarkisk relation. Lagsporter, arbetsplatser och större festliga tillstälningar  är bra exempel på sociala relationer i större skala. VD:n på företaget är ingen härskare, likaså är förbundskaptenen eller prästen på dopet ingen härskare. Den enda härskaren är den som med våld eller hot om våld tvingar en annan människa. Detta är i alla fall den högeranarkistiska och anarkokapitalistiska synen på anarki. Vänsteranarkister vill hävda att all form av naturlig hierarki är omoraliskt och ser därför privat ägande som härskande och icke-anarkiskt.

Som de sociala genier vi människor är så kan vi känna igen olika typer av relationer utan ansträngning. Genom att observera kroppsspråk, tonläge och liknande så kan vi märka vilken relation människor har till varandra. Och utifrån vad vi observerar lägger vi värderingar i de olika typerna av relationer. Tänk dig att du får höra om ett kärleksförhållande mellan en man och en kvinna där mannen är mycket kontrollerande och våldsam mot kvinnan. Utan att gå in på fler detaljer om varför så skulle de allra flesta säga att det är en ytterst osund och omoralisk relation. 

Så varför ser de allra flesta inte den osunda relationen mellan staten och invånarna?  För det första är vår relation till staten mycket komplex och osynlig. För det andra så måste vi definiera vad det innebär att ha en relation till staten. Vem eller vilka är staten egentligen? Innefattar det bara regeringen, eller hela riksdagen också? Eller innefattar det alla statligt anställda, eller kanske till och med alla som betalar skatt? Om vi räknar en myndighet som en del av staten är då en myndighetsanställd en del av staten? Och i så fall, är inte alla som är anställda inom den offentliga sektorn en del av staten?

Jag skulle vilja hävda att vi alla är en del av staten, vare sig vi vill eller ej, eftersom att staten äger oss och kontrollerar oss från den dagen vi föds och får ett personnummer. Vi har dock olika roller i staten. Politiker bestämmer, poliser utför våldet på politikernas order och den vanlige medborgaren ger stöd till de två tidigare nämnda genom att rösta och betala skatt. De flesta är helt okej med detta men inte vi libertarianer och anarkister. Något måste göras och bland den uppsjö av olika strategier att motverka staten så vill jag fokusera på hur anarkiska dygder kan leda till ett friare samhälle. Utifrån definitionen av anarki, alltså en social relation utan våld och tvång, kan vi dra slutsatser om vilka dygder som krävs för att den relationen ska bli hållbar. De fem viktigaste torde vara:

1. Fredlighet: den mest uppenbara men också viktigaste. Fredlighet innebär att man följer principen om ickeaggression i alla lägen och löser konflikter utan våld, annat än i självförsvar.

2. Förmåga till självförsvar: det är naivt att tro att angrepp inte kan förekomma i ett fredligt samhälle. Då vi har strikta vapenlagar i Sverige får vi ta till med andra metoder till självförsvar som exempelvis kampsport. Att träna kampsport är även bra för självförtroendet och våld sker under samtycke och kontrollerade former.

3. Hjälpsamhet: att hjälpa de man ser som sina medmänniskor är ett bra sätt att hålla staten utanför leken. Vi har blivit så bortskämda och infantiliserade av Pappa Statens hjälpande (läs stjälpande) hand att vi slutar ta hand om våra äldsta och yngsta. Om man kan bör man hålla barnen borta från dagis och de äldre borta från ålderdomshem. Man kan även byta tjänster med varandra som till exempel en målare som byter tjänst med en snickare.

4. Konservativa värderingar: det enorma ekonomiska välstånd vi skapat i västvärlden i maskopi med den stora staten har splittrat kärnfamiljen. Det är roligare att resa jorden runt, hänga på Tinder, gymma och satsa på karriären än att både skaffa familj och bibehålla den. Vi måste tillbaka till sunda familjevärderingar och vad det innebär att vara man och kvinna. En familj kan bara hålla ihop, anarkiskt, om alla i den vet vad de har för roll i den. Precis som arbetsdelning är viktig på arbetsplatsen så är den också det i familjen.

5. Självständighet och självförbättring: att jobba med sig själv och bli kvitt sina demoner och hinder är en vinst för hela samhället. En stark, självständig människa som klarar sig utan att styras av andra är den sanna Övermänniskan, om jag får tillåta mig att uttrycka mig lite Nietzscheanskt. Den självständiga människan är även kritisk och tar hand om sin hälsa, vilket är en stor förlust för läkemedelsbolagen som har klorna om staten.

Precis som med agorismen som vill strypa staten genom deltagandet i anarkiska marknader så vill jag utöka den teorin till att delta i så mycket anarkiska handlingar och grupper som möjligt. Några idéer är tex att starta ett medborgargarde, äga ädelmetaller, hänga ut personer som begått våldsbrott, ta anställning i den privata sektorn, besöka en naturläkare, bojkotta politiska val och civil olydnad.

Kategorier
Blogg

Den pseudoprivata sektorn

I skolan fick vi lära oss om den offentliga och privata sektorn. Den offentliga sektorn var den skattefinansierade och statligt styrda, som erbjöd ”gratis” eller billiga tjänster åt allmänheten. Den privata sektorn bestod av företag som ägdes privat och var vinstdrivande. Denna beskrivning accepterar nog alla. Det gör jag med, men jag vill inte påstå att företagen ägs privat då den privata sektorn inte är så privatägd som den verkar. Låt mig förklara varför. 

Att äga någonting (privat) innebär att man har exklusiv rätt till det man äger. Man har rätten att göra vad man vill med sin ägodel så länge det inte uppenbart skadar någon annan i kraft av handling, och inte i kraft av underlåtelse som många liberaler och andra etatister menar. Man har rätten att styra sin ägodel precis som man har rätten att styra sin kropp. Det spelar ingen roll om ägodelen är en tröja, en bil, ett hus eller till och med en skog eller sjö. Det man äger, det har man rätt till och man har rätt att exkludera vem man vill från så väl sin kropp som sin ägodel. Så äger vi våra kroppar när vi inte har rätten att stoppa i vad vi vill i dem? Äger vi våra tomter om vi måste be om bygglov? – Nej, allt vi äger inklusive våra kroppar är en slags pantsättning hos staten i fall vi skulle få för oss att inte göra som vi blir tillsagda. Men gör vi bara som överförmyndaren säger så får vi behålla våra ägodelar.

Så hur kan då ett företag ägas privat om man förstår vad privat ägande innebär?
För det första så har företagsägaren ett personnummer och statligt identifikationskort, så redan där är det kört. För det andra så befinner sig företaget på statligt ägd mark vilket betyder att företagaren arrenderar fastigheten och marken. För det tredje så  är företaget hårt reglerat av staten som bestämmer i mångt och mycket hur det ska drivas. För det fjärde så betalar alla på företaget skatt och varorna som säljs är momspliktiga. Skulle ägaren få för sig att inte betala skatt så tillfaller allt han äger staten. Addera även det faktum att företagarens varor och tjänster kan köpas med pengar som andra har fått i bidrag. Så indirekt kan den privata sektorn tillhandahålla skattesubventionerade varor och tjänster. Det finns även privata företag som får bidrag från staten i olika former.  Butiker och restauranger räknas som allmänna platser. Det betyder att alla har tillgång till dem under deras ordinarie öppettider. En butiksägare kan inte neka en person inträde annat än om personen har gjort sig skyldig till brott i butiken vid tidigare tillfälle.

Vi kan inte ha privat ägande varken som företagare eller privatperson under en stat. Möjligtvis äger vi bara det vi kan undanhålla eller gömma. Men det är en annan diskussion. Så om kriterierna för offentlig sektor är att den är skattefinansierad, planekonomisk, underställd stat, landsting eller kommun, så blir det tydligt att den privata sektorn liknar den offentliga, även om vi lärt oss att de är varandras motsatser, vilket jag vill ändra på. Det är viktigt att kalla saker för vad de verkligen är.

Språket är ett kraftfullt redskap som påverkar olika kulturers världsbild. Det vore därför på sin plats för libertarianer och allmänt logiskt tänkande personer att sluta kalla den privata sektorn för just det.
Därför vill jag uppmana alla som förstår vad privat ägande innebär att försöka sluta benämna den privata sektorn som privat och i stället benämna den som exempelvis ”den semi-offentliga sektorn”, ”kvasi-privata sektorn”, ”pseudoprivata sektorn”. Ett annat alternativ är att benämna de olika sektorerna som ”indirekt offentlig sektor” och ”offentlig sektor”. Eller har du ett bättre förslag? Kommentera gärna. 

Om jämställdhetsfanatikerna försöker ändra språket så ska ta mig tusan vi också göra det! Med fredliga, sokratiska, lakoniska och stoiska metoder.

Kategorier
Blogg

Anarkokapitalism är inte science-fiction

Varje gång någon får höra att jag förespråkar ett statlöst samhälle med privat äganderätt får jag alltid frågan om hur samhället skulle se ut och fungera.
”Men hur tänker du att pengar skulle fungera?”
”Hur skulle jag ha råd att åka ambulans? Det kostar ju över 100 000 kronor!”
”Hur skulle det fungera med vägar?”
eller,
”Men skolorna? Friskolor är ju jättedåliga”

Jag vet inte. Jag skriver inte science-fiction-noveller. Jag kan bara förklara hur det skulle fungera ekonomiskt.
Varje människa handlar. Syftet med handlingar att tillfredsställa ett behov. Är jag törstig, dricker jag. Är jag avundsjuk på grannens nya bil, så går jag själv och köper en ny. Vi använder alltså medel för att uppnå mål. Eftersom vi alla är olika, med olika förmågor och preferenser så tjänar vi på att hjälpas åt och byta med varann. Vi handlar med varor och tjänster genom ett bytesmedium som vi kallar pengar. Subjektiva värderingar leder till att person A värderar en tröja mer än 150 kronor och person B värderar 150 kronor mer än tröjan. Därför byter de med varann. Även om vi antar att du utför allting bäst själv tjänar du fortfarande på att ta hjälp av andra då tiden är knapp. Även ett barn kan hjälpa till att hålla eller hämta. Vid rätt pris kan alla bistå med något.


Apropå frågan om pengar så har vi uppenbarligen ett behov av pengar eftersom direkt byteshandel är oerhört besvärligt, som när fiskaren är på jakt efter ny hemelektronik. Pengar kommer alltså finnas även i ett statslöst samhälle. Om man besitter färdigheter kan man sälja sitt arbete eller tjänst för pengar. För de som helt saknar färdigheter finns det ändå hopp då människor är sociala varelser som också har behov av att hjälpa andra människor. Man kan hjälpa personligen eller via en välgörenhetsorganisation. De som är mest oroade för de hjälplösa behöver alltså inte oroa sig, då de själva är beviset på att någon kommer vilja ta på sig att hjälpa dem.


Hur ska vi då ha råd att åka ambulans? Åter igen, om det finns ett behov av att åka ambulans så kommer någon att tillgodose det behovet och att de flesta har råd att åka, antingen genom försäkring, avbetalning, donation eller liknande. Där det finns behov finns det entreprenörer och tvärtemot vad socialister tror finns det finns ingen logik i att höja priserna så ingen har råd, tvärtom söker de flesta att se till att så många som möjligt har råd och tjänar på en affär. Men även om priset för vissa varor och tjänster överstiger det som en konsument har i plånboken för tillfället finns det finansiering. Försäkringar, eller avbetalning till exempel. Varför erbjuder fler och fler företag det som alternativ? Jo för att fler ska kunna köpa deras varor och tjänster. Och visst är det bra för den som inte har råd just då? Ja, bägge parter vinner på det.


När enteprenörer tillåts att konkurrera fritt om kunder, kommer de att tävla mot varandra om vem som kan skapa den bästa produkten till bästa pris. Därför kommer vägarna att vara rekorderliga. Företagen som äger vägarna kommer att ta ut en avgift för de som använder vägarna. Precis som nu, så kostar vägar pengar och alla som betalar skatt betalar för vägarna. Skillnaden blir att den som inte använder vägen inte behöver betala för den och den som använder den mer kommer också att betala mer. Precis som med vilken vara eller tjänst som helst.


Man kan tycka vad man vill om dagens friskola, men det är inte en fri skola. En helt privat skola hade så klart varit byggd på vinst, till skillnad från de friskolor vi har idag som betalas av skattebetalarna. Skolorna hade konkurrerat om att vara bäst både i fråga om ordning, läroplan, lärare, elever, betygsättning, pedagogik osv. Men också pris. Skolorna hade varit helt beroende av att tillgodose elevernas och deras föräldrars förväntningar och behov, för att tjäna pengar. Dagens friskolor har inte samma press på sig att tjäna pengar, de har nämligen en garanterad subvention av staten. Detta ökar inte bara kostnaderna och håller tillbaka kvaliteten, det hindrar också nödvändiga innovationer inom utbildningstjänster.


Det finns gott om exempel på anarkokapitalism i historien att peka på, och även om samhället ser väldigt annorlunda ut idag så är anarkokapitalism varken science-fiction eller utopiskt, det är resultatet av frivilligt utbyte mellan människor. Det har alltid funnits och kommer alltid behövas, i ett parallellsamhälle nära dig.

Kategorier
Artiklar

Kejsaren är naken

Individ eller kollektiv?


Som jag skrev i min tidigare artikel ”En mästare på kamouflering”, så kamouflerar sig staten bakom olika partier och ideologier för att ge invånarna en illusion av att de har valmöjligheter. Och det fungerar verkligen. Vart fjärde år när det är val i Sverige känner sig svensken särskilt viktig. ”Nu gäller det. Sveriges framtid hänger på mig och min röst!” Jag trodde på riktigt att jag gjorde skillnad när jag gick och röstade, att jag kunde vara med och påverka. Och visst kunde jag det. Jag var ju faktiskt delaktig, genom mitt röstande, i att stödja staten. Så att staten i sin tur kunde styra landet och dess invånare, inklusive mig.

Vi är alla individer som kan delas in i ett stort antal grupper av oss själva och av andra. Utifrån de grupper vi kan delas in i, identifierar vi oss själva och söker oss till andra inom dessa grupper. När jag hade lyckats övertyga mig själv att jag var libertarian, sökte jag mig i hast till libertarianska grupper och nu skriver jag en artikel för Mises-institutet. Så man kan säga att jag inte är ett undantag för mänskligt beteende, hur mycket jag än vill kalla mig individualist. (En annan grupp jag tillhör).


Så alla ideologier och partier ämnar att rikta sig åt olika grupper. Kommunismen är ofta den grovarbetande mannens ideologi, Moderaterna är VD:ns parti, Sverigedemokraterna är sverigevännens parti, feminismen är de normkritiska kvinnornas parti. Men alla grovarbetare är inte kommunister, precis som att alla VD:er inte är moderater. Eftersom att en grovarbetare inte bara är en grovarbetare och en VD är inte bara en VD. Det ligger även i väljarens natur att sympatisera med de han håller nära och de grupper som hans nära och kära tillhör. Detta vägs in i väljarens beslut och han är även en god samarit som har fått lära sig sedan barnsben att det finaste man kan göra är att tänka på andra i första hand. Vår västerländska kultur har kommit att genomsyras av en ny definition av godhet: nämligen kärleken till staten.


Marx sa att det är samhället som formar individen. Det är sant, men det är också sant att individer formar samhället, eftersom att samhället består av individer. En tredje beståndsdel i formandet av samhällen och individer är den närliggande miljön, dvs allt ifrån väder och klimat till byggnader, och geografin i allmänhet. Politik påverkar människor och människor påverkar politiken. Politiker är precis som de stora aktörerna på aktiemarknaden: de skapar trender och rider trenden så länge det går. Precis som företagare konkurrerar om kunder så konkurrerar partierna om väljarna. Politiken går till stor del ut på att vinna röster för att i sin tur vinna makt. Många vet detta men ändå lockas man gång på gång. Vi ser politiker stå och beskylla varandra i Tv-rutan för att ha förstört landet. Visserligen har de rätt, var och en av dem, eftersom att de alla bär skulden. Politiken är just sådan att en grupp människors vinst är en annan grupps förlust. Även på individnivå är detta sant.

Staten skapar inget välstånd


Milton Friedman skrev att det finns fyra sätt att spendera pengar på:

  1. Man spenderar sina egna pengar på sig själv.
  2. Man spenderar sina egna pengar på någon annan.
  3. Man spenderar någon annans pengar på sig själv.
  4. Man spenderar någon annans pengar på någon annan.

Det blir tydligt vilka kategorier staten och politikerna hamnar i (3 och 4). Skattebetalaren i det politiska spelet hamnar då i kategori 2 (direkt) och kategori 1 (indirekt). Märk här att jag skriver skattebetalaren och inte väljaren. Alla myndiga medborgare har alltså rätt att rösta oavsett om de betalar skatt eller inte. Det betyder att väljaren som inte betalar skatt också hamnar i kategori 3 och 4, indirekt. Om än väldigt indirekt och invecklat så är det så här det fungerar. Staten kan liknas med försäkringsbolag. Både staten och försäkringsbolagen omfördelar andras pengar och spenderar pengarna på sig själva i form av bland annat lön. De som betalar försäkring och skatt kan inte som grupp få ut mer än vad de betalar eftersom att en del av pengarna går till de anställda. Dock kan enskilda individer få ut mer än vad de betalat in. Skillnaden är att den som inte betalar försäkring har inte rätt att få pengar av försäkringsbolaget och det är frivilligt att ha en försäkring, medans staten har rätt att med våld ta dina pengar. Pengarna hos försäkringsbolagen omfördelas utifrån slump och sannolikhet. Staten omfördelar utifrån ideologi och parti.


Jag ska försöka summera kortfattat hur svensk politik fungerar, formulerat ur ett libertarianskt verklighetsperspektiv:


Alla myndiga medborgare oavsett inkomst har rösträtt, de röstar på det parti de tycker representerar sina åsikter bäst. Partierna gör allt för att fiska röster från väljarna. Regeringen och riksdagen beslutar om lagar och hur de stulna skattepengarna ska omfördelas. Du som individ har alltså väldigt liten inverkan på dina egna bestulna pengar. Men det finns många som inte ser något problem med detta. Som tycker det är bra som vi har det och att landet styrs perfekt. Detta är för att de bara ser de direkta effekterna och resultaten av politiken. Per Bylund, Fredric Bastiat och Henry Hazlitt, (alla tre ekonomer) har skrivit om vikten av att kunna se det som inte ses, det som kunde skett och det som kunde gjorts och byggts i stället för det direkt synliga.


Tänk dig att din bil går sönder och måste lagas. Bra för bilverkstaden som nu kommer att stimuleras av din trasiga bil och få dina pengar. Det är ju tur att bilar går sönder så att det finns jobb kanske många tänker. Men det var mindre bra för urmakaren som inte fick sålt den där klockan du hade tänkt köpa. Pengarna flyttades alltså från urmakaren till bilverkstaden. Poängen är att samhället i helhet inte blir rikare av att pengar flyttas från en ficka till en annan. Bilverkstaden blev några tusenlappar rikare än urmakaren, just då, men samhällsnyttan skulle varit densamma om inte bilen gått sönder. Så det blir uppenbart att staten inte kan göra samhället rikare genom att omfördela skattepengarna. Vissa grupper och individer blir givetvis rikare av omfördelningen men den totala befolkningen gynnas inte av att först betala skatt, sedan går en del av pengarna till statligt anställdas löner, sedan omfördelas pengarna i form av välfärd och allmänna platser. Addera inflationen i denna ekvation, så blir det ännu värre.

Välstånd skapas genom att knappa resurser omvandlas till nyttiga hjälpmedel för individers överlevnad och välmående. Som exempelvis spjutet, pilbågen, elden, kläder, hjulet, telegrafen, kirurgin, smartphonen och flygplanet. Det är människans uppfinningsrikedom som gör henne rik. Tid och resurser är knappa och människan måste lära sig hur hon ska hushålla med dem och prioritera för maximalt välstånd. Men det är en lockande tanke med omfördelning. Tänk en miljardär som Jeff Bezos till exempel, som har flera miljarder på kontot. Varför kan han bara inte skänka allt till de fattiga? Det vi först bör titta på är hur den här människan blev rik. Svaret är: genom byteshandel, upprepade gånger i stor skala I byteshandel byter människor bort något de värderar mindre än det de byter till sig.


Staten, politiker och i synnerhet vänstern är besatta av pengar. Jag säger inte att det är fel att räkna pengar men att tro att pengar skapar välstånd är helt fel. En papperslapp med 1000 stämplat på den är egentligen totalt värdelös. Det är inte papperslappen du vill ha, utan det du kan köpa för den. Och det du behöver köpa för den för din egen överlevnad och ditt välmående vet bara du. I Karl Bertil Jonssons Julafton som brukar visas på julafton hör vi berättaren säga: ”… ett vansinnigt uppsving i affärsverksamheten som gjorde att de rika knösarna till affärsmän blir ännu rikare och de fattiga satarna till kunder ännu fattigare.” Är det verkligen så då? Affärsmannen värderar pengarna för varan han säljer mer än själva varan och kunden värderar varan mer än pengarna.


Men vem blir egentligen rikast vid en sådan affär? Affärsmannen som har mottagit en värdelös papperslapp eller kunden som mottagit en värdefull vara i syfte att tillfredsställa ett fysiskt och/eller psykiskt behov? Jag påstod ju alldeles nyss att affärsmannen ville ha pengarna och kunden varan. Men som sagt är det inte pengarna människor vill ha. Det är vad de kan få för pengarna som de vill ha. Pengar är endast ett utbytesmedium för att göra transaktioner lättare. Därför vill jag hävda att de fattiga satarna till kunder på ett sätt faktiskt blev rikare än affärsmännen i det ögonblicket, tills affärsmännen spenderat sina kära papperslappar. Skulle affärsmännen spara papperslapparna så hade deras köpkraft dessutom minskat med tiden på grund av inflationen.

Slutsats

Oavsett vilket parti som styr landet så kommer vi alltid att få våra pengar stulna från oss, vi kommer alltid ha regleringar, omfördelningar och värdelösa papperspengar. Vi kommer ha en liten till väldigt liten inverkan på våra egna liv och vår egendom, då politiken är nyanserad. Ett sunt samhälle byggs på samma sätt som ett sunt förhållande: på tillit och värdeskapande handlingar. Hur sjukt är inte ett förhållande med regleringar, tvång, våld och bevakande kontroll? Uppenbart är någonting fel i ett sådant förhållande. Det är precis lika sjukt att ha detta i ett samhälle också, eftersom att ett samhälle är ett förhållande.


Om man förespråkar en stor stat med mycket intervention, varför inte löpa linan ut? Varför inte förespråka total kontroll över folket som i Kina och Nordkorea? Eller varför inte förespråka nazism och kommunism à la Pol Pot? Om en stor stat är bättre än en liten stat då borde ju den största vara den bästa? 100% skatt och total kontroll över allting. Samma kritik kan riktas mot förespråkarna av en minimal stat. Om nu dessa människor anser att ju mer man rör sig mot en mindre stat, desto större blir friheten och desto mer ökar välståndet. Varför då inte förespråka avsaknaden av en stat helt och hållet? Och alla dessa ”lagom-är-bäst-typerna”, hur vet de vad som är lagom och hur vet de att deras lagom är någon annans lagom och därmed bäst för alla?


I sagan om Kejsarens Nya Kläder syr två finurliga skräddare kläder åt kejsaren av ett osynligt tyg. Enligt skräddarna är det bara de mest begåvade människorna som kan se tyget och när kejsaren stoltserar på gatan i sina nya kläder låtsas invånarna som att de kan se kläderna, dels för att de vill tro att de är begåvade och dels utav rädsla. Det är först när ett barn skriker: ”Han är naken!” som folket inte kan låtsas längre och brister ut i skratt.


Kejsaren är staten, skräddarna är politikerna och barnet är du som nu läst denna artikeln. Staten är naken och du kan se det. För det vidare.