Ibland är det svårt att skilja mellan satirnyheter och den verklighet vi lever i. De smälter liksom ihop. Klaus har tidigare skrivit om den bisarra smörbristen som råder hos våra öststatsgrannar i väst, dvs. Norge, och nu är det dags igen; två svenskar haffades nyligen för att ha begått det hemska brottet att sälja smör till behövande norrmän som frivilligt är beredda att betala för det. Norska tullen kommenterar:
Vi prioriterar inte den här typen av tillslag men vi försöker så klart stoppa stora mängder när vi kan
Staten skickar här tydliga och logiska signaler: om det råder brist på en vara vill vi absolut inte att folk ska sälja mer av det.
Så vad kommer då hända med de 250 kilo smör som svenskarna ”smugglade” in? Kommer det skänkas bort till smörhungriga norska konsumenter?
[Det] kommer förmodligen att förstöras, meddelar tullen.
Hela DN-artikeln skulle kunna publiceras rakt av i Svenskbladet, och ingen skulle märka att den var äkta.
TT rapporterar att det även rådde smörbrist i Sverige tidigare i höstas. Om du, som jag, inte direkt kände av detta kan det bero på att marknaden i det fallet tilläts lösa problemet genom att helt enkelt justera distributionen och importera smör från våra grannländer. Inga konstigheter, kan tyckas; finns det efterfrågan så kommer det också finnas utbud. Så varför löser man det inte på samma sätt i Norge?
– Därför att de har, som vi uppfattar det, en väldigt restriktiv handelspolitik, som gränsar till protektionistisk. De har enormt höga tullar på livsmedel som man skyddar den inhemska produktionen med, säger Jonas Carlberg, chef på avdelningen för mjölkpolitik på branschorganisationen Svensk Mjölk.
Den norska staten vet med andra ord bättre och skyddar sina invånare mot svenskt skräpsmör och andra utländska produkter som kan förgifta folket (eller rättare sagt konkurrera ut inhemska smörproducenter). Man kan ju bara föreställa sig vilka hemskheter som skulle inträffa ifall norska staten tog bort alla tullar mot Sverige, Danmark och Finland. Som att öppna helvetets portar.
Men de norska bönderna borde väl istället kunna öka produktionen kraftigt och på så vis tjäna stora pengar på den höga efterfrågan? Det hade förstås varit en lösning – om det nu inte vore för att norska staten sätter upp kvoter för hur mycket mjölk som norska bönder får producera(!)
Den franske ekonomen Bastiat skrev under mitten av 1800-talet ett satirbrev till det franska parlamentet där han krävde att staten skulle skydda de franska stearinljus-tillverkarna mot konkurrens:
Vi lider av mördande konkurrens från en rival som uppenbarligen är så överlägsen oss på att producera ljus att han kan dumpa sin produkt på marknaden till ett oerhört lågt pris. Vår försäljning upphör i samma ögonblick som han dyker upp, eftersom alla konsumenter vänder sig till honom istället. I detta ögonblick stagnerar en av Frankrikes industrier fullkomligt, vilket får långtgående konsekvenser även för andra branscher. Den rival vi talar om här är ingen annan än solen.
[…]
Vi ber er därför stifta en lag som kräver att man bommar igen eller drar igen alla fönster, fönsterluckor, takluckor, takfönster, persienner, gardiner och korpgluggar – kort sagt, alla öppningar, hål, springor och sprickor genom vilka solens ljusstrålar tränger in i folks hus. Ty detta sker på bekostnad av de hårt arbetande industrier som vi stolt kan säga att vi har gett till detta land, ett land som inte kan överge oss i denna orättvisa kamp utan att i sådana fall också förråda oss och visa otacksamhet.
Slutet av brevet ägnar han åt att fullkomligt pulverisera argumenten för protektionism och tullar:
Låt säga att en apelsin från Lissabon säljs för hälften så mycket som en apelsin från Paris. Detta är möjligt tack vare att den naturliga värmen från solen är gratis, till skillnad från den artificiella uppvärmning som Paris-odlaren måste köpa på marknaden för att odla sina apelsiner.
Så när en apelsin når oss från Portugal kan man säga att vi får den till ”hälften gratis”, eller med andra ord, till halva priset jämfört med de från Paris.
Det är just på grund av att apelsinen är ”semi-gratis” som ni anser att den bör förhindras. Ni frågar: ”hur kan franska arbetare stå emot konkurrensen från utländsk arbetskraft när den förstnämnda måste göra hela jobbet, medan den senare bara behöver göra hälften så mycket, eftersom solen tar hand om resten?”. Men om ni förbjuder en konkurrerande produkt på grund av att den är hälften gratis, varför tillåter ni samtidigt en produkt som är helt gratis, dvs. solljus? Antingen förblir ni inkonsekventa, eller så måste ni förbjuda det som är helt gratis med ännu större bestämdhet än vad ni redan förbjuder det som är halvt gratis.
[…]
Frågan vi ställer är: föredrar ni att Frankrikes konsumenter kan dra nytta av billig eller till och med gratis konsumtion, eller föredrar ni istället de påstådda fördelarna med att ha en kostsam produktion? Gör ert val, men var konsekventa; så länge ni idag förbjuder utländskt kol, järn, vete och textilier, på grund av att priserna har sjunkit allt närmare noll, hur inkonsekvent är det då inte att tillåta solljus, vars pris alltid är noll!
Vi kan ställa samma fråga till norska staten idag: ifall Norge plötsligt erbjöds gratis smör för all framtid av en utländsk producent, skulle man då tacka ja till detta? Förmodligen – det är ju trots allt bättre att få något gratis än att behöva köpa det. Men när Norge istället erbjuds utländskt smör som är ”halvgratis” jämfört med det som produceras i Norge, varför tackar man då nej och hindrar invånarna från att köpa det? Om det är dåligt med en produkt som är halvgratis, varför vore det då bra med en produkt som är helgratis?
Ironiskt nog bevisade Aftonbladet denna poäng när de packade väskan full med smör och flög till Oslo och delade ut det på gator och torg – gratis och lagligt. Men gud nåde den som försöker sälja smör som är halvgratis!
