Kenyas svarta marknader, del 7: Gatupojkar, MC-väktare och rättvisa i Nakuru

Jag rundar ett hörn i den mörka natten i Langa Langa. Motorcykelns strålkastare lyser upp en militärlastbil från Sovjettiden med flera tungt beväpnade män utspridda runt omkring den. De blänger misstänksamt ifrån skuggorna som faller på bilens kamouflagemålning. De mumlar något hotfullt på Swahili – en av dem sträcker upp sitt maskingevär i luften – och vi skyndar oss förbi. ”Vilka är de?”, frågar jag.

”Polisen”.

Kenyas svarta marknader, del 6: Möt Maina – skoförsäljare och revolutionär

Maina och många andra handlare vägrade lämna gatorna, trots fängelsestraff, trakasserier, utpressning och till och med våld. Askaris (poliser och militärer) stal öppet av näringsidkarna eller beslagtog deras produkter och krävde tusentals kenyanska shilling i utbyte mot att lämna tillbaka dem. Kvinnliga försäljare våldtogs eller tvingades erbjuda sexuella tjänster för att slippa extrema ”avgifter” som straff för att de bröt mot olika regleringar. Detta tumultartade arrangemang blev dock kortlivat.

Kenyas svarta marknader, del 5: Statsmisslyckanden och privata lösningar i Nakuru

”Jag önskar att ett annat företag, till och med ett utländskt sådant, skulle komma till Kenya och börja tillhandahålla elektricitet”, säger Wesonga. Han påpekar att det gamla telemonopolet också brukade behandla sina kunder illa och gav dålig service. När Safaricom och andra telebolag äntligen fick konkurrera blev det dock plötsligt fart på det föredetta monopolbolaget. Nu finns mobiltelefoner överallt och samtalskostnaderna är superbilliga.

Kenyas svarta marknader, del 4: Skattmasar och hjälpgrupper i Kisumu

Men som av en naturlag flockas handlarna dagligen till stadskärnan med sina frukt- och grönsaksvagnar och säljer illegalt utan att betala några licensavgifter. Så småningom dyker en lastbil med ”Askaris” upp (swahili för soldater/poliser) och börjar jaga försäljarna, vilket leder till ett maniskt skottkärre-race då stora horder av gatuförsäljare springer iväg från stadskärnan med hela deras inventarier och ett ropande förband av soldater i släptåg.

Kenyas svarta marknader, del 3: Alexis de Tocqueville i Nakuru

De talade länge om problemen i Nakuru: miljöförstöring, fattigdom, korruption. Det som framförallt märktes var att ingen föreslog att man borde förlita sig på den kenyanska staten för att lösa dessa problem. Tvärtom ägnades en stor del av mötet åt att diskutera alla nackdelar med politik. ”Vi måste förstå kommunerna. Vi måste veta hur de fungerar och vem man ska prata med.” En grupp som företräder civilsamhället måste investera i kunskap om hur politiska nätverk fungerar; vem styr vad, och hur mycket behöver man sälja in sig hos dem.

Kenyas svarta marknader, del 2: Korruption och kommers

Något som definitivt inte ses som blotta förslag är poliskontroller, vilket det kryllade av längs vägen mellan Nairobi och Nakuru. Polisen väljer ut bilar och viftar in dem åt sidan och blockerar ofta trafiken rent fysiskt. De kikar in genom fönstren och skriver frenetiskt i sina anteckningsblock. Becky hävdar att polisen i andra delar av landet avkräver mutor från Matatu-förare som bryter mot olika (och ibland nästan omöjliga) trafikföreskrifter.

 

Kenyas svarta marknader, del 1: Varför jag bryr mig

I Lagos, Nigeria bygger människor hela samhällen som flyter omkring ute på träskmarker, medlar sina tvister i domstolar som är belägna på soptippar, och sammanträder för att diskutera regleringar och arbetsvillkor på arbetsplatsen. I FN skriver någon ett ”policydokument” som dikterar hur hundratusentals, till och med miljontals, människor i Lagos och andra delar av världen bör leva. Detta dokument når dock aldrig dessa invånare, och tur är väl det. Vem vill trots allt bli tillsagd att de inte kan uppnå sina mål utan ”hjälp” från en avlägsen, högavlönad rådgivare?