Häromdagen fick jag kännedom om en ny lag – lag om förstörande av vissa hälsofarliga missbrukssubstanser, vilken trädde i kraft februari 2011. Den ger tull och polis ett redskap ytterligare i kriget mot narkotika. För att, som förstörandelagens portalparagraf stadgar, ”förebygga att människor missbrukar vissa hälsofarliga substanser” kan tulltjänstemän konfiskera och förstöra missbrukssubstanser även om dessa inte genom lag definierats som olagliga.
Bara för att jag inte vill att godhet främjas genom tvång vill jag till mitt försvar säga att jag inte per definition hyser människoförakt eller inte vill att vi visar medmänsklighet. Det är även den omedvetne socialistens vapen mot frihetskämpen – du vill inte att staten ska göra det, därför vill du inte att det ska göras alls! En mer naiv och inskränkt inställning får man leta efter.
I mitt jobb som jurist träffar jag människor med allehanda problem och utmaningar. I många fall går det att påverka saker, i andra fall är det bara att beklaga de omständigheter som är för handen och önska klienten lycka till.Nyligen träffade jag en kvinna som faller inom den senare kategorin. Då Sammanslutningen Sveriges Juridiska Byråers etiska regler så kräver Läs mer om Svenska statsmaffian[…]
Nyligen pratade jag med en bekant som blivit utsatt för en ringa misshandel. Att förövaren inte var psykiskt tillräknelig kunde min bekanta enkelt konstatera. Polisen kom till platsen och kunde avstyra ytterligare skärmytslingar. Av rädsla för att få sitt namn och adress avslöjad ville min bekante inte att någon polisrapport skulle upprättas, och allra minst att något åtal skulle väckas. Detta gjordes klart för polismännen, som dock, allt i enlighet med deras reglemente, upprättade en rapport, och lovade att göra vad de kunde för att några personuppgifter inte skulle avslöjas. Min bekante kunde bara hoppas att förövaren inte visste om att polisrapporten inom kort skulle bli allmän handling – och lätt att få del av. Polisens löften kan knappast ha vägt särskilt tungt med tanke på hur diskreta och återhållsamma med känslig information poliserna var som hade låtit drogtesta Ola Lindholm på Råsunda. (Läs mer här.)
Huruvida den misshandlande har skaffat sig kunskap om sitt offer är för mig inte känt, men vad som kan sägas om det inträffade är att min bekante först blir kränkt av förövaren, för att sedan bli “ägd” av polisen. Trots att min bekante var offret hade han inte på något sätt makt över situationen. Trots att han motsatte sig det upprättades en rapport, och risken för mer, och värre ont, skapades – allt genom polisens försorg och nit i att “serve and protect.” Någon mer än jag som ser det ironiska och bisarra i situationen?
Lagen är alltså till för att skydda individen, friheten och egendomen, och får sin legitimitet ur det faktum att vi alla har en mänsklig rättighet att försvara vår person, vår frihet och vår egendom. Stater såg dagens ljus när människor gick samman och organiserade denna sin rätt till självförsvar, och kanske anlitade en någon lämplig individ för att exekvera denna rätt. Men, människorna kunde inte delegera större befogenheter än de själva hade.
Christian Hägglund ironiserar över en av alla rådande maktstrukturer som hindrar oss i vår utveckling och begränsar oss i utövandet av vår rättighet att vinna ädla medaljer på friidrottsarenor runt om i världen. Artikeln skulle ursprungligen ha publicerats på Newsmill, men refuserades utan att någon anledning gavs.
